Analys: Nu finns paragraferna som lovar fler vårdare – men på äldreboendena lär man få vänta på större personal

Regeringen håller sitt löfte om en bindande personaldimensionering inom äldrevården. Men i praktiken träder den i kraft först lägligt till nästa valperiod. Och dessutom saknas fortfarande personalen, skriver Svenska Yles politikreporter Magnus Swanljung.

När vårdskandalerna rasade som värst pekade den dåvarande oppositionspolitikern Krista Kiuru (SDP) på en enkel lösning.

På bara två veckor kunde man enligt henne stifta en lag som garanterade fler utbildade vårdare som tar hand om de äldre.

Den bindande personaldimensioneringen skulle innebära minst sju vårdare per tio boende i äldreomsorgens dygnetruntvård.

0,7 blev siffran på modet och den som likt Samlingspartiets Petteri Orpo trodde att det handlade om decimaler och inte människor gjorde bort sig big time.

Den stora frågan är inte vad man skriver i en lagparagraf utan var man ska få tag på vårdarna

Även om ingen trodde att personaldimensioneringen skulle lösa alla problem inom äldrevården – inte minst tillgången till vård – blev den en universalmedicin i debatten.

Samlingpartiets velande om personaldimensioneringen var en bidragande orsak till att de förlorade mot Socialdemokraterna i valet.

Men nu när socialdemokraten Krista Kiuru plötsligt är minister med ansvar för vården har ingenting gått på två veckor.

Övergångsperioden blir lång

När riksdagens social- och hälsovårdsutskott på måndag kväll blev klar med sitt betänkande – alltså lagen i sin slutgiltiga form som riksdagen ska rösta igenom – stod det klart att de äldre får vänta länge på fler vårdare.

I själva verket får de vänta ända till nästa valperiod när det faller på nästa regering att se till att vårdarna och pengarna verkligen existerar.

Gång på gång har särskilt representanter från SDP lovat att personaldimensioneringen träder i kraft i augusti i år. Nu träder den stegvis i kraft från och med oktober, fullt ut träder den i kraft i april 2023.

Det första steget i oktober blir blygsamt. Då krävs 0,5 vårdare per äldre – precis som i dag. Skillnaden är att dagens vaga rekommendation blir bindande och att bara verklig vårdpersonal kan räknas med.

Att kravet på fler vårdare skulle träda i kraft stegvis var klart från början, men eftersom regeringen glömt bort att reservera pengar för vårdarna skjuts lagen på ytterligare.

Riksdagens grundlagsutskott konstaterade i sitt beska utlåtande att det är ohållbart att dimensioneringen delvis träder i kraft redan i augusti i år men att kommunerna ska få extra finansiering för den först i april 2023.

Nu ska staten skjuta till pengar lite i taget under övergångsperioden som blir en långsam fyrstegsraket.

I oktober 2020 krävs alltså 0,5 vårdare per äldre. I januari 2021 är siffran 0,55, ett år senare 0,6 och i april 2023 slutligen 0,7.

Social- och hälsovårdsutskottets ordförande Markus Lohi (C) säger till STT att övergångsperioden kommer att kosta omkring 100 miljoner euro.

Kanske går det i den allmänna konkursen när regeringen nu ska hosta fram de pengarna.

Svikna vallöften anser oppositionen

Sannfinländarna i social- och hälsovårdsutskottet krävde att den bindande personaldimensioneringen på 0,7 vårdare per äldre skulle träda ikraft redan i januari 2021. Det var uppenbarligen inte realistiskt.

Men också utskottets vice ordförande Mia Laiho (från oppositionspartiet Samlingspartiet) suckar över slutresultatet.

– En liten detalj är att både vårdarna och pengarna saknas. Sådan lagberedning sysslar den här regeringen med, skriver Laiho på Twitter.

Enligt Social- och hälsovårdsministeriet behövs omkring 4 400 fler vårdare för att lagen ska få effekt.

Det stora problemet är inte vad man skriver i en lagparagraf utan var man ska få tag på vårdarna. Hur man ska göra både utbildningen och jobbet attraktivt.

Det blir knappast enklare av att de ordentliga löneförhöjningar som vårdfacken hoppades på uteblev. Regeringen har inte heller visat intresse för att finansiera de coronatillägg som vårdarna krävt.

Tvärtom har arbetsgivarnas dribblande med vårdarna under coronakrisen (delvis med stöd av beredskapslagarna) knappast gjort yrket mer attraktivt.