Notan för Logomobron skenade iväg från 5 till 20 miljoner – men hur blev det så?

Tanken var att gångbron, som ska knyta samman Åbo centrum med området kring Logomo skulle ha tagits i bruk redan 2018. Arbetet med bron har kantats av förseningar och trots att staden har beviljat tilläggspengar för broarbetet så står bron fortfarande ofärdig.

Prislappen har också stigit. Enligt den ursprungliga planen skulle bron kosta 5 miljoner euro, sedan preciserades summan till drygt 8 miljoner euro.

Förra veckan beviljade Åbo stadsfullmäktige ytterligare tilläggspengar för byggprojektet, vilket gjorde att budgeten steg till närmare 20 miljoner euro.

"Man vet inte om man ska skratta eller gråta"

Det här är inte heller första gången som budgeten för större byggprojekt i Åbo skenar iväg. Funikularen på Kakolabacken kostade i slutändan dubbelt så mycket som planerat, medan priset för den senaste renoveringen av Åbo stadsteater steg från 25 miljoner till 45 miljoner euro.

Logomobron väcker irritation och uppgivenhet hos de Åbobor, som Yle talar med.

- Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Man tappar tron på att beslutsfattarna någonsin ska fatta rätt beslut, säger Marja-Leena Orko från Åbo.

Hon får medhåll av Matti Rouhonen, som anser att svagheterna i brons design är orsaken till många av problemen.

Lauri Kattelus (Saml), ordförande för Åbo stadsstyrelse, delar åsikten om att en god planering skulle ha kunnat stoppa projektets budgetöverskridningar.

- Brobygget påbörjades redan innan planerna slutfördes. Personligen ser jag det som det främsta skälet till misslyckandet, säger Kattelus.

Forskare: "Det rör sig om en trend"

Men var ligger problemet? En av orsakerna är att köparen, alltså den som beställt arbetet, betalar ifall oväntade problem uppstår under byggarbetet. Det säger Janne Tukiainen, som är professor i ekonomi vid Åbo universitet.

- Då faller riskerna på beställaren.

Enligt Tukiainen rör det sig om en trend som inte enbart gäller Åboregionen.

- Problemet är att det kanske sporrar producenterna att inte följa det ursprungliga kontraktet till punkt och pricka. Det här eftersom de fortfarande kompenseras även om budgeten överskrids, säger Tukiainen.

Dessutom kan det förekomma brister i själva kontrakten. Enligt Tukiainen är det inte lätt att skriva kontrakt som är så uttömmande och omfattande att tilläggskostnader inte kan uppstå.

- Den som beställer arbetet kan kanske inte formulera allt som den vill beställa, vilket leder till att de kostnader som man ursprungligen kommit överens om stiger.

Bättre kunskaper i upphandlingsprocessen sparar pengar

En utredning som Janne Tukiainen har publicerat tillsammans med Jan Jääskeläinen visar att få företag deltar i offentliga upphandlingar. En hårdare konkurrens kunde spara mycket pengar.

- Vi talar om flera miljarders inbesparingar, om man kunde bli bättre på upphandlingar, säger Tukiainen.

Men hur kan problemet lösas? Genom en bättre kunskap om upphandlingar och genom att satsa på kontrakten, säger Tukiainen.

Enligt honom varierar kunskaperna om upphandlingarna inom kommunerna. I mindre kommuner kan en person vara ansvarig för upphandlingarna vid sidan om andra arbetsuppgifter.

- En bra och utförlig upphandlingsprocess kräver en hel del arbete och kunskap. Det ser ut som att det finns en kunskapsbrist på fältet, men det finns inga bevis på hur stor den bristen är.

Större risker för byggaren leder till dyrare anbud

Ett alternativ är att skriva på ett avtal där producenten står för riskerna, inte upphandlaren. Exempelvis kan man använda sig av en modell där den som producerar tjänsten står för planeringen, själva bygget samt underhållet av fastigheten.

Den här modellen har använts exempelvis då kommuner byggt daghem och skolor.

- Modellen kan minska risken för överfakturering, säger Tukiainen. Samtidigt räknas riskerna för budgetöverskridningar redan i kostnadskalkylerna då anbud lämnas in och därmed blir anbuden också högre.

- Det viktigaste är att noggrant fundera över hur olika projekt ska förverkligas och vem som tar riskerna. Naturligtvis ska man ha kunskaper i ämnet och tid att sätta sig in i detaljerna för kontraktet, säger Tukiainen.

Svårt för kommuner att ta hänsyn till hur väl bolag har skött sig tidigare

Enligt Tukiainen kan man inom den privata sektorn ta hänsyn till hur tidigare projekt har fungerat, men det kan inte kommunerna göra. Även om man inom kommunen vet att ett visst företag har skött sina byggprojekt väl och att de hållit sig inom budgetramarna, så kan man inte ta hänsyn till det i nästa upphandlingsprocess.

- Det är EU:s regleringar för upphandlingar som gör det mer knepigt. På grund av regleringarna är det svårt att belöna ett företag som skött sig då nästa upphandlingsprocess inleds - även om det här skulle vara bra för samhället, förklarar Tukiainen.

Svår sits för beslutsfattarna

Vi återvänder till Logomobron och övriga byggprojekt i Åbo. Stadsstyrelsens ordförande Lauri Kattelus påminner om att största delen av stadens projekt hålls inom budgetramarna eller underskrider dem, men att det naturligtvis är viktigt att ingripa vid grova budgetöverskridningar.

- Kunskaperna vid upphandlingen, planeringen och styrningen av projekt är något som har sackat efter hos oss och det har vi också fäst uppmärksamhet vid, säger Kattelus.

Sitsen är svår för beslutsfattare som måste lita på de tjänstemän som planerar och budgeterar.

- Det är beslutsfattaren som ska överväga om projektet är nödvändigt. När beslutet har fattats måste vi lita på att budgetramarna håller.

Enligt Kattelus har Åbo stad vidtagit åtgärder för att förbättra situationen. Upphandlingsprocessen har förändrats, så att dylika problem kan undvikas i fortsättningen.

Även Kattelus lyfter fram vikten av en noggrann planering.

- Planerna ska stå klara innan projekt genomförs, så att vi vet vad vi vill köpa och hur det ska förverkligas.

Artikeln är en översättning av Yles artikel Turkulaisen kävelysillan budjetti karkasi 5 miljoonasta 19 miljoonaan – miksi rakennushankkeiden kustannukset niin usein lähtevät käsistä?, skriven av Paula Collin. Översättningen är gjord av Carl Fahllund och Nora Engström.