På 1980-talet grundade Terho en leksaksaffär som går mot trenderna: "Jag har lekt redan i trettiofem år, och leklusten har inte försvunnit någonstans!"

Sedan 1980-talet har Terho Endén drivit en personlig affär vid namn Heinolan Talous-muovi ja lelu. Slumpen förde honom i tiderna till Sverige – och slumpen spelade in då han blev leksaksförsäljare i sin forna hemstad.

En vanlig vardag i juli, kring lunchtid, klingar klockan vid dörren i jämn takt och frågan ställs redan från tröskeln:

– Har ni såna där rockringar?

Hula- eller rockringboomen får finländarna att snurra på höfterna under tiden för vårt besök sommaren 2019. Många affärer har slut på den här retrohitten.

En handskriven lapp i skyltfönstret till den här affären i Heinola låter kunderna veta, att de finns att köpa här – och inte bara hitprodukten: förutom rockringar finns det över fyratusen produkter i sortimentet. Då man en gång stuckit in huvudet genom dörren, kan det löna sig att reservera en god stund för att se sig omkring.

Heinola är en äkta småstad med torg, specialaffärer, museer och den fantastiska strandparken invid Kymmene älv. En av Heinolas affärer jag vill nämna är Finlands bästa leksaksaffär: Heinolan Talous-muovi ja lelu. Där kan man köpa alla sorters leksaker, inte bara säsongens modegrejer, och servicen är otrolig.

Publiktips / Egenland

Summan av kardemumman: Snickaren som bosatt sig i Sverige blev återflyttare och leksakshandlare, då han råkade på en radannons i den gamla hemstadens lokaltidning.

Det var snabba tag då Terho Endén flyttade till Sverige i början på 1960-talet, då han lockades dit av en kompis.

– En polare hade inget jobb, så han sade ‘vi åker till Sverige’. Och så åkte vi, för på den tiden kunde man säga upp sig samma dag. Jag tänkte bara åka dit för att se efter. Men så gick det 20 år.

Fram till början av 1980-talet hade Endén hunnit göra restaureringsarbeten på många prominenta ställen i Stockholm, bland annat på Skansen, Gröna Lund, och till och med kungliga slottet. Han höll kontakt med hemlandet genom att läsa sin bekanta lokaltidning.

– Farsgubben prenumererade på Itä-Häme åt mig. På bakpärmen läste jag två rader. “Säljes: leksaksaffär”.

Endéns egna barn hade handlat i en liknande liten butik i Sverige, och han hade märkt hur han själv också trivdes bland leksakerna. Då han råkat se annonsen reste han till Heinola, och slutligen skedde återflytten till den gamla hemstaden nästan lika snabbt som han i tiderna lämnat den.

Han lämnade Sverige, men språkkunskaperna stannade kvar. Kunderna kan njuta av service också på svenska.

Finländarna känner nog till god kvalitet. Inte är de så stolliga inte.

Terho Endén

Att bli leksakshandlare är en sak. Att leksaksaffären fortfarande står kvar efter 35 år, och har blivit en lokal sevärdhet, det är en helt annan sak.

I början fanns det många som tvivlade. Men Endén gav aldrig upp.

– Jag sade, att så länge det finns liv i mig kommer jag inte att gå lottlös. Och lade på ett extra kol.

Affären har utvidgat från den lilla hörnan på nedre våningen till mer än tre gånger så stor. Förutom nya leksaker, spel och hushållsartiklar består sortimentet av favoritleksaker från 1980- och 90-talen.

– Vi kollar inte på hur snabbt saker går åt då vi köper in. Stora företag anser ju att återförsäljningen ska gå snabbt. En del grejer går snabbt åt, och andra långsamt, men alltid har de funnit en köpare, konstaterar Endén.

Den 73-årige affärsmannen följer med sin tid och har koll på trender – rockringarna! – men en sak som Endén inte ger avkall på, enligt egen utsago, är kvaliteten. Hans egna favoriter är exempelvis fordon och arbetsmaskiner av tyska märken. De påminner honom om den förändring som han lagt märke till hos sina lekande kunder:

– Förr lekte barnen in på sitt andra decennium. Men det är få tolvåringar som köper leksaker numera. Tiderna har ändrats, det är nog andra leksaker de håller i händerna nu, säger Endén och plirar godmodigt för att kolla om reportern förstått vad det är han menar.

Ja, barn följer ju vuxnas exempel och således verkar telefonen vara många barns grunka nummer ett. Hur står det då till med leksakshandlarens egen leklusta?

– Jag har lekt i mer än trettiofem år, och leklustan har inte försvunnit någonstans!

Nuförtiden möter kunderna ofta Satu Hämäläinen bakom disken. Hon hittade sig själv som försäljare i leksaksaffären för några år sedan, då hon önskat sig en förändring efter att ha arbetat med bilimport, försäljning och marknadsföring i ett tjugotal år. Förutom butiksskötsel uppdaterar Satu leksaksaffärens kanaler i sociala media.

Enligt Hämäläinen uppskattar kunderna försäljarens kompetens.

– Terho gav mig rådet att vara nyfiken, och att fråga kunderna om allt möjligt, och då får man vara med om härliga möten och ta del av underbara berättelser. Varje dag lär man sig något nytt.

Hämäläinen berättar att hon jobbat inom handeln sedan fjortonåring, och fortfarande är det en sak som överträffar allt: människorna.

– Här delar vi livets sorger och glädjeämnen, vuxna emellan. Och barnen är ju ljuvliga, de ger direkt respons.

Översättning: Eva Pursiainen