Caféägaren Tiina Suni har sett inkomsterna minska med upp till 80 procent under coronakrisen: “Jag är inte rädd att gå i konkurs, jag är fatalist”

När Tiina Suni öppnade sitt café i Karleby år 2017 var det en gammal dröm som gick i uppfyllelse. Coronakrisen har gjort sitt för att göra livet surt för hennes verksamhet. Det har varit en hemsk vår, säger Tiina. Men hon tänker inte ge upp. Följ med Tiinas vardag under coronavåren.

Det var inte vilken dag som helst när vi besökte Tiina Sunis café i Karleby centrum en vecka efter påskhelgen i slutet på april.

- Det är första gången jag har haft öppet på tre och en halv vecka, säger Tiina.

Hur många kunder har du haft?

- Ungefär 20, svarar hon.

Det är mycket mindre än hon normalt har haft på sitt lunchställe. Normalt här betyder tiden före coronaviruset slog till.

“Som att börja från början”

För Tiina sammanföll virusutbrottet med en knäoperation. Och hon har återhämtat sig så mycket att hon kunde öppna sin affärsverksamhet igen.

- Vi har inte gjort reklam ännu; därför är det så litet folk.

Och efter den nästan en månad långa pausen kände hon sig aningen ringrostig.

- Det är som att börja från början igen, säger hon skrattande.

När vi träffas i april gäller sedan en tid tillbaka regler som har fått många restaurangägare att tappa nattsömnen. Regeringen har bestämt att endast hämtmat är tillåten; det går inte att sätta sig ner i själva lokalen för att avnjuta mat och dryck.

- Jag märkte då att de flesta var rädda; vi hade så lite kunder.

Det är inte bara Tiina som i det skedet, kring mars-april, valde att stänga helt och hållet.

- Flera andra cafeterior här i staden stängde också.

Först bar det emot för Tiina att stänga ner verksamheten, men eftersom kundunderlaget svek på grund av pandemin passade det tidsmässigt bra för henne, eftersom hon då passade på att fixa sitt dåliga knä.

Ville satsa på nytt

Det var i oktober 2017 som Tiina Suni tog över Café Stiina vid gågatan.

- Jag hade flyttat till Karleby en vecka tidigare; det var en stor “juttu” för mig att i den här åldern börja med det här.

Till saken hör att hon inte hade någon tidigare erfarenhet av caféverksamhet när hon började för snart tre år sedan.

- Jag var försäljningschef i Uleåborg i en firma i fiskbranschen.

Efter åtta år som försäljningschef var hon beredd att satsa på något nytt. Och det blev ett café i Karleby 200 km söderut.

- Jag hade för länge sedan en dröm om att öppna ett café, men glömde bort det.

När Tiina hörde att cafeterian i Karleby var till salu slog hon till.

- Jag älskade det från början. Jag visste nästan ingenting, men har alltid älskat att laga mat.

Så ingen i hennes bekantskapskrets var förvånad när det blev ett café.

Wuhan kändes avlägset

Vi återgår att prata om coronaviruset som på ett så handgripligt sätt har ändrat på hennes livsbetingelser.

- Första gången jag hörde om det var på nyheterna. Men det kändes som om Wuhan i Kina var så långt borta, litet som krig man rapporterar om. Kriserna kommer och går, men kommer inte hit.

Fast med coronan var det annorlunda; den krisen nådde också oss.

- Det började med att kunderna talade om det, sedan blev de försiktiga. Det kom så snabbt.

Själv blev Tiina aldrig rädd, det brukar hon inte bli.

- Kommer det så kommer det brukar jag tänka.

Men är du rädd för din business?

- Jag är inte rädd att gå i konkurs, jag är fatalist. Man måste alltid förnya sig så nu var det dags för mig att göra det efter två och ett halvt år med caféet.

Men ekonomin är ett problem.

- Det är svårt, jag bor ensam och har just skaffat en lägenhet. Men jag behöver inte så mycket. Mest jobbar jag.

Byråkratin inget hinder

Tiina säger att hon inte helt och håller lever enligt principen ur hand i mun. Så den första tiden av coronakrisen har hon klarat sig på besparingar. Och utgifterna pressar hon.

Hennes företagsstruktur betecknar hon själv som lätt. Hon har ett enmansföretag och betalar lön åt sig själv och eventuella anställda om det finns pengar på kontot.

- Det har inte blivit så mycket pengar till lön på sista tiden, utbrister hon med sitt kännspaka skratt.

Kan du söka om stöd för småföretagare?

- Ja, jag ska träffa min bokförare för att gå igenom det senare idag. Det är NTM-centralen som sköter det. Från FPA kan jag också söka arbetslöshetsunderstöd.

Är det svårt rent praktiskt?

- Nej, jag hör till Företagarna i Finland och de har anordnat nätskolning som jag har tagit del av.

Och Tiina Suni förstår att det behövs byråkrati, hon jobbade nämligen på Folkpensionsanstalten för 30 år sedan.

Det gäller att ha en idé för framtida verksamhet för att få understöd.

- Det är min plikt att tänka på hur verksamheten ska se ut i framtiden.

Vet du hur mycket understöd du kan få?

- Minst 2000 euro när jag har en anställd. Det är inte så mycket pengar, men det hjälper.

“Jag älskar mitt café”

Hon underströk under samtalet i april vikten av att ha rätt attityd för att klara av coronakrisen.

- Jag vet att det är en kliché, men det är sant. För att stå ut krävs rätt attityd. Alla har det svårt och många har det mycket svårare än jag. Men jag har haft så många svårigheter i mitt liv så för mig är det inte någon större fara.

Hon tänker inte låta sig knäckas av coronan.

- Nej. Jag hittar alltid något. Hoppas vi klarar det här. Jag älskar mitt café, mina kunder och har en så fin Suvi som jobbar för mig.

Hon tittar mot Suvi Pajula som står på andra sidan disken och servar de fåtal kunder som har hittat tillbaka till Café Stiina efter pausen på nästan en månad.

- Vårt café är en plats där man ska kunna njuta. Vår tanke är att kunderna ska känna sig som hemma.

Före vi lämnar Tiina Suni funderar hon på hur framtiden ska gestalta sig och vi kommer överens om att titta in igen efter en månad, i slutet på maj.

- Välkommen!

Maj: tuffare tider

När vi besökte Tiina Sunis café en andra gång i slutet på maj kom hon bra ihåg hur hon tänkte en månad tidigare.

- Jag var överglad och hade sovit så bra. Och jag tänkte då att folk kommer tillbaka som tidigare när jag öppnar.

Men det blev inte riktigt så.

- Jag bara väntade och väntade och folket kom inte.

Tiina förklarar det med rädslan för coronaviruset i kombination med att många av hennes kunder är över 70 år.

- De vågade inte riskera någonting och gjorde som riksdag och regering säger. De gjorde helt rätt, men vi hade inte kunder.

Tiina Suni kan ändå glädja sig över att det har skett en viss förändring till det bättre under de senaste dagarna. Hon tror det beror på att vädret blivit varmare.

- Folk har dessutom tröttnat på att sitta hemma så mycket.

Ingen lön

Men siffrorna för verksamheten är dystra när det återstår en vecka till juni.

- Det har varit ca 80 procent sämre än normalt, säger Tiina smått uppgivet.

Klarar du dig ekonomiskt?

- Nej, lyder det korta svaret. Det har inte blivit över till någon lön de senaste månaderna.

Suvi Pajula som är anställd på caféet är permitterad, men tanken var att hon skulle komma tillbaks på jobb påföljande vecka, den första juni. Då blir det igen möjligt för kunderna att sätta sig ner med sina inköp.

- Som du ser har jag redan tagit bort hälften av stolarna, berättar Tiina Suni och tittar ut över lokalen.

Enligt de föreskrifter som gäller från och med juni får kunderna inte sitta lika tätt som tidigare. Därför har Tiina minskat platsernas antal till hälften.

Tycker hon inte då att det är för tidigt att öppna upp samhället redan nästa vecka, i juni?

- Nej, det är för sent, säger hon med emfas. Jag förstår att covid-19 är farligt, men vi har så litet av det i våra trakter.

Borde regeringen ha vågat litet mera?

- Jag förstår att regeringen tänker att det är bättre att vara litet för försiktig, men jag förstår inte att det gäller oss alla.

Juni: mera hoppfullt, men tungt

När vi tittade in hos Tiina Suni en tredje och sista gång var det sommarens hittills hetaste dag. Temperaturen nådde nästan 30 grader, solen sken och Café Stiina hade äntligen kunnat öppna sin terass.

Därför satt vi oss ner utomhus och där träffade vi en trött, men betydligt nöjdare Tiina.

- Det känns bättre nu, inte som senaste gången vi träffades.

Efter det att coronaviruset slog till har Tiina haft öppet i drygt två månader.

- Jag känner mig trött, säger hon med ett lågmält skratt. Jag kommer klockan sex på morgonen och går hem klockan sex på kvällen.

Det blir tolv timmar långa arbetsdagar.

- Och jag är inte så ung längre, så det känns.

Känns inte så bra

Inte ens söndagarna är fredade.

- Då betalar jag räkningar och gör kontorsarbete några timmar.

Hur skulle hon sammanfatta tiden som präglats av coronaviruset?

- Det känns inte dåligt, men inte så bra heller. Jag trodde inte att jag skulle vara så trött. Jag jobbar hårdare och har inte tid att fundera på verksamhetens framtid.

Hon räknar med att ha samlat krafterna till hösten för att fundera på nya idéer.

-Jo, jag är alltid optimistisk.

Överreagerade

- Vi visste inte hur vi skulle reagera på det som hände, folk var rädda och regeringen gjorde det så bra som de kunde. Men jag tror att vi överreagerade litet.

Är du sur på myndigheterna för att man var så försiktig?

- Nä, svarar Tiina Suni utan omsvep. Jag tänkte redan när det började att människorna - inte bara regeringen - blev för rädda.

Men nu tycker hon rädslan i samhället börjar släppa.

- Det är bara några som är överförsiktiga. Och de som har sjukdomar kommer inte alls, och det förstår jag bra.

Sammantaget har det varit en hemsk vår, tycker Tiina.

-Det har varit hemskare än jag trodde i början. Också ekonomiskt.

Finland klarat sig bra

Hon kan ändå veckan efter midsommar glädja sig över att kunderna börjar hitta tillbaka.

- De flesta har hittat tillbaka.

Hon har också fått till stånd en ansökan till NTM-centralen om ekonomiskt understöd.

- Jag ringde dit, men de sade att det är minst 40 dagars väntetid, det är kö. Jag borde få åtminstone ett par tusen euro.

Kommer du att klara det här ekonomiskt?

- Jo, naturligtvis, svarar Tiina Suni omedelbart. Alltid.

Och tillägger apropå hela landet.

- Jag är glad vi har klarat det så bra i Finland och att inte så många har dött. Och så hoppas jag folk minns att allting är inte så självklart som vi har tänkt före coronakrisen.