Är det någon vits att vara politisk på sociala medier? 2020 kan bli den digitala aktivismens definierande år

Senast 2020 har sociala medier tagit nästa steg mot att bli ett riktigt verktyg för politiska aktivister och förändring. Demonstrationen har hittat ett andra hem på some, men vissa anser att det är fruktlöst eller till och med kontraproduktivt att vara politisk på nätet.

Lägsta domstolen diskuterar i sitt senaste avsnitt aktivism på sociala medier:

Aktivism på some - funkar det?

42:18

Protester mot amerikansk polisbrutalitet spred sig kvickt efter mordet på George Floyd i Minneapolis i slutet av maj. Demonstrationer och namninsamlingar nådde massiva mängder människor på kort tid, en global diskussion om rasism inleddes och många vita började informera sig om privilegier och strukturellt förtryck.

Den avgörande faktorn var, och är, såklart sociala medier.

Juni månad i coronans år 2020 måste gå till historien inte bara som en viktig månad för antirasismen men även för att det blev startskottet, eller åtminstone tecknet på att ett startskott skjutits, för sociala medier som en plats där riktig förändring kan ske.

2010-talet: den digitala aktivismens födelse

Såklart har sociala medier också tidigare spelat en politisk roll. Man kan säga att det är pionjärerna som banat väg för årets nyfunna energi.

Under arabvåren 2010-2012 fyllde Twitter, Facebook och Youtube en kritisk roll då flera länder i Mellanöstern blev skådeplats för revolutioner. Det går att argumentera för att kampanjen för medborgarinitiativet Tahdon 2013 fick ett så stort genomslag tack vare sociala medier, och vad skulle Greta Thunbergs klimatstrejker vara utan den digitala komponenten?

Evenemang på Facebook, deltagandets momentum på Instagram och informationsdelning på Twitter har haft en avgörande inverkan på hur folkrörelser har formats de senaste tio åren. Men 2020 slog en ny aktör sannolikt in sig på arenan för digital aktivism.

Säg hej till Tiktok.

"Sociala medier förvränger bilden av vårt samhälle"

På Tiktok sprids för tillfället tiotusentals videor med bildande innehåll, bland annat om rasism, kroppspositivitet, politik och rovkapitalism. Det talas om olika "sidor" av Tiktok, som du får innehåll från beroende på var algoritmen placerar dig i stunden.

En av de starkaste sidorna just nu visar antirasistiskt innehåll, men även konservativa Tiktok har haft vind i seglen, innan Black Lives Matter-rörelsen fick vind i seglen i början av juni. Även i Finland har antirasismen fått en större roll.

Socialpsykologen och forskardoktorn Eerik Mantere debatterar regelbundet på Tiktok, där han driver kontona @sosiaalipsykologi och @seksuaalineuvoja, som ursprungligen skulle handla om socialpsykologiska diskussioner men som under våren och sommaren blivit ett ställe där Mantere lyfter upp felaktiga uppfattningar och rasism.

Jag använder liknande retorik tillbaka för att de ska få uppleva hur det känns

Enligt honom sprids en hel del rasism och desinformation på Tiktok men han försöker vända på rollerna i diskussionen.

- Ofta i debatter om till exempel invandring så är den ena sidan väldigt hätsk, med hot och hat och toxisk maskulinitet, men jag använder liknande retorik tillbaka för att de ska få uppleva hur det känns, säger Mantere.

Han misstänker också att flera av de konton som spyr galla på till exempel hans videor är regelrätta trollkonton. Enligt Mantere är det en av sociala mediers största problem.

- Sociala medier förvränger bilden av vårt samhälle. Fler finländare är oroliga för rasism än för invandring, men på sociala medier får man lätt bilden av att Finland är ett genomrasistiskt land.

Är det egentligen dåligt att vara politisk på some?

Digital aktivism har många former. Svarta rutor och knytnävsprofilbilder som stöd till Black Lives Matter, filter på profilbilder i solidaritet med terrorismoffer, eller en video där man häller isvatten över sig till förmån för ALS-forskning är alla berömda exempel från det senaste decenniet.

Men man gör ju inget konkret egentligen, lyder kritiken. Vilken nytta har en ny profilbild om livet fortlöper som vanligt utöver den lilla detaljen?

Många har därför ställt sig kritiska till sociala mediers roll som aktivistverktyg. I ett nötskal handlar det om dessa tre:

• Är det egentligen "slacktivism" det vill säga oengagerad aktivism att publicera en svart ruta på sin Instagram för att stöda antirasismen, om man inte gör något annat?
• Kommer mina följare faktiskt att bry sig om jag lägger upp svarta rutor eller delar informativa inlägg?
• Blockerar i själva verket de svarta rutorna och andra icke-informativa inlägg den verkligt viktiga informationen?

Onödig kritik, menar de som är politiskt aktiva på sociala medier.

- Eftersom jag alltid varit politiskt engagerad anser jag att att dela så kallade aktivism-memes eller texter på sociala medier är precis samma sak som all annan gräsrotsaktivism. Den enda skillnaden är att istället för att sitta som lokalpolitiker och dela ut flygblad eller att fästa en pin med ett catchigt budskap på sin rock så kan information faktiskt nå ut via sociala medier, säger Malin Nyqvist, regissör, DJ och kan kallas för someaktivist.

Nyqvist, som själv är en så kallad millennial, ser potential i den ännu yngre generationen. Hon ser också skillnader från hur aktivism såg ut då hon själv var tonåring, och hur dagens tonåringar engagerar sig.

- Förr pratade människor med sina kompisar kanske om vad man tycker men nu kan man nå ut till en större massa, och människor kan faktiskt ta in den här informationen och bli intresserade. Det syns en tydlig skillnad från då jag var ung. Då var det ocoolt att gå i demonstrationståg medan nu, och det gäller speciellt generation Z, har folk varit fruktansvärt bra på att gå ut på gatorna och ta tag i politiska saker.

Vi får ju hoppas att det som nu har skett på sociala medier också faktiskt når beslutsfattarna i något skede

Malin Nyqvist vill tro att hybridaktivismen mellan sociala medier och kompletterande fysiska manifestationer också gör en konkret skillnad.

- Vi får ju hoppas att det som nu har skett på sociala medier också faktiskt når beslutsfattarna i något skede, säger Nyqvist.

Trump har fått känna på både med- och motvind på some

I juni visade Tiktok sin styrka som forum för politisk aktivism. Ledda av K-popfans såg progressiva användare till att publiken på USA:s president Donald Trumps kampanjmöte i Oklahoma blev minimal, och att flera programpunkter på mötet inhiberades. (K-pop = koreansk popmusik, red.anm.)

Samtidigt har sociala medier pekats ut som en delorsak till att kontroversiella regimer som just Trumpadministrationen i USA och Jair Bolsonaros presidentskap i Brasilien alls kommit till makten, men enligt Mantere betyder det inte att den hatiska sidan är den enda som kan utnyttja sociala medier.

- Utan sociala medier skulle inte Trump ha blivit president, eller Bolsonaro. Traditionella partier, mer moderata röster eller progressiva har avstått från att sjunka till "deras nivå" men man kan ändå diskutera på deras sätt på egna villkor, säger Mantere.