De längsta gatorna i Helsingfors har fått namn efter män – bara två platser bär en kvinnas efternamn

För varje plats i Helsingfors som fått sitt namn efter en kvinna finns det fyra stycken som uppkallats efter en man. Orsaken till detta kan hittas i historieböckerna, och förr såg också namnbildningen olika ut beroende på kön.

Mariegatan, Agricolaplatsen, Lorentzgränden… tar man en promenad längs Helsingfors gator märker man att det finns massvis med platser som fått sina namn efter specifika personer, händelser eller verk. Sådana namn kallas memorialnamn.

Den vanligaste typen av memorialnamn i Helsingfors är personnamn. Det finns exempel på memorialnamn som baserar sig på fiktiva karaktärer (som Sampo Lappelillsgatan i Nordsjö), men de flesta anknyter till en verklig historisk person.

På den här interaktiva kartan kan du se gatorna som fått sitt namn efter kvinnliga och de som fått namn efter manliga personer. Klicka på en gata för att se namnet på gatan:

Av de kring 7 000 officiella namn på gator, torg och offentliga platser i Helsingfors är drygt 500 uppkallade efter en eller flera personer. Ser man på könsfördelningen bland memorialnamnen är det tydligt män som dominerar. Bara en knapp femtedel av platserna är uppkallade efter kvinnor.

- Ju längre bakåt i tiden man går, desto mer domineras memorialnamnen av män, berättar Maria Vidberg, namnvårdare vid Institutet för de inhemska språk och medlem i Helsingfors stads namnkommitté.

Tar man dessutom i beaktande gatornas längd är könsfördelningen särskilt skev. Män har i regel fått längre gator uppkallade efter sig än kvinnor.

I tabellen nedan kan du se hur könsfördelningen ser ut i kilometer då man räknar längden på gatorna som fått namn efter historiska personer. Här ingår stadens allmänna gatuområden:

Tendensen till längre gator för män syns då man räknar ut medellängden på gatorna i tabellen. För män är medellängden kring 340 meter medan den för kvinnor är kring 247 meter.

Få kvinnor med bara efternamn

En annan intressant skillnad mellan könen som framkommer i datan om memorialnamn i Helsingfors är hur namnen tidigare bildats.

- Det har traditionellt varit män som fått gator uppkallade efter sig med efternamn, säger Vidberg.

Ser man på memorialnamn på gator, torg, parker och stigar finns det 170 stycken som uppkallats efter en man och bildats med bara efternamn. Exempel på dessa är Castrénsgatan, Agricolaplatsen och Helsingfors längsta gata Mannerheimvägen.

Däremot är det bara två kvinnor som i Helsingfors har ett memorialnamn som bildats enbart med efternamnet - välkända filantropen Aurora Karamzin (Karamzins strand i Gloet) och restaurangprofilen Johanna Maexmontan (Maexmontanparken i Åggelby).

Enligt Vidberg är genusaspekten något namnkommittén tänker på mycket.

- I dag då nya memorialnamn ges använder vi i regel modellen förnamn-efternamn-efterled. Vi försöker undvika att göra skillnad mellan memorialnamn för män och kvinnor, säger hon.

Svåra namn blir inte bra adresser

Det finns också flera praktiska aspekter att tänka på då man namnger platser efter personer. Bland annat ger namnkommittén ogärna svårstavade och svåruttalade namn till gator, eftersom de kan bli besvärliga adresser. Då försöker man i stället ge memorialnamnet till exempelvis en park, eftersom parker sällan används som hemadresser.

- Till exempel Helene Schjerfbeck fick en park uppkallad efter sig, eftersom hennes namn är svårt för många att stava och säga rätt. Det är meningen att namn på gator ska vara lätta att stava, komma ihåg och uttala, förklarar Vidberg.

Enligt Vidberg undviker man också namn som alltför mycket liknar redan existerande platser, också sådana som finns i grannkommunerna.

- Från en räddningssynvinkel är det viktigt att namnen inte blandas ihop sinsemellan.

Fruar, döttrar och kvinnliga konstnärer

Också Anna Finnilä, museilektor vid Helsingfors stadsmuseum, är medlem i namnkommittén. Hennes specialkunnande rör sig kring stadens och invånarnas historia. Enligt henne berättar könsfördelningen bland memorialnamnen framför allt om hurdant samhället varit tidigare.

- Kvinnornas plats var länge hemma, eller så gjorde de sådana sysslor som inte ansågs vara viktiga att minnas, säger Finnilä.

Att kvinnor mycket senare än män fick möjlighet att skaffa sig högre utbildning och därmed viktiga positioner i samhället syns alltså enligt Finnilä i namnbeståndet.

En annan faktor hon lyfter fram är att många av Finlands kvinnliga pionjärer inom till exempel politiken arbetade med sociala frågor som barnens och kvinnors välbefinnande, och har därför historiskt inte blivit ihågkomna på samma sätt som männen.

- Det finns såklart positiva undantag som minister Miina Sillanpää, lärare Alli Trygg-Helenius och författare Minna Canth.

Finnilä berättar att man inom namnkommittén med jämna mellanrum försökt göra någonting åt att det är betydligt färre ställen som uppkallats efter kvinnor. Ett exempel är Hertonäs strand som planerades på 1990-talet.

- Då plockade man fram döttrar och fruar till männen som verkat på området, så där finns namn som Cissele, Margareta, Bengta och Regina.

Själv har Finnilä varit med då många av Finlands främsta kvinnliga bildkonstnärer fick platser uppkallade efter sig i det nya bostadsområdet Kungseken, där också Helene Schjerfbecks park finns.

- Där hittar vi i dag också namn som Fanny Churberg, Maria Wiik och Ellen Thesleff.

Själva området har ingen direkt koppling till konstnärerna, men där har memorialnamnen motiverats med ett gemensamt tema - konst. I Kungseken finns också till exempel Palettgränden och Penselstigen.

En personlig önskan som Finnilä har är att man i namnplaneringen i större utsträckning skulle uppmärksamma kvinnor som jobbat med att utveckla dagvård, skolväsendet och andra socialt betydelsefulla fält.

- Ofta uppkallas platser efter personer som idkat sådan verksamhet att man anser det vara något som eftervärlden också ska känna till. Att de människorna inte ska glömmas bort.