Bilhandlare Mikael Enlund i Karleby kämpar mot coronakrisen och försöker undvika konkurs: "Int e he naa lätt"

När coronakrisen slog till drabbades bilhandeln hårt. Mikael Enlund har inte sålt många bilar den här våren, kassan är tom och framtiden osäker. "Men de flesta är ännu vid liv och har mat på bordet", konstaterar Mikael. Följ Mikaels vardag under den här exceptionella våren.

Det första som mötte oss när vi kom in i Mikael Enlunds bilaffär på Indola industriområdet litet utanför Karleby en vårdag i april var en Chevrolet.

- Det är en Chevrolet Biscayne, årsmodell 1960, förtydligar bilhandlaren.

Den är såklart importerad från Amerika.

-Jag har sålt ganska mycket jenkkibilar, säger Mikael. Men den här tiden kommer de inte ens och se på bilarna, det är nog så lugnt.

Den här tiden är liktydigt med coronatider. Det är en måndag morgon i april när vi besöker bilhandeln och allt just då cirkulerar kring det hotfulla virus som har satt skräck i hela samhället.

“Stor chock”

- Jag kommer nog ihåg när jag första gången hörde om det. Man förstod inte riktigt vad det var frågan om.

Men det gav ganska snabbt utslag i bilhandeln, förklarar Mikael Enlund.

- Det for liksom till noll. Det var nog en stor chock.

Många av de bilar Mikael säljer är vad han kallar specialbilar, så han är nöjd varje gång han lyckas sälja en.

- Jag är glad om jag får 5-7 bilar sålda i månaden. Men just nu är det inte lätt att vara företagare.

Ett par bilar har gått åt under de tre första veckorna i april, vilket alltså är mindre än normalt.

Tom kassa

Mikael Enlund och några andra företagare investerade tillsammans i den byggnad han nu verkar i. Det var för fyra år sedan.

- Jag äger 300 kvadrat. Det inbegriper försäljningsutrymmet och en verkstad.

Blir det problem nu ekonomiskt för dig?

- Mycket problem, svarar Mikael direkt.

Utmaningen till att börja med är att klara räntorna till banken under det första halva året.

- Kassan är tom, förtydligar han. Jag tror att vi småföretagare har det värre i en sådan här situation. Kassan är liten, den tömdes direkt.

Vad gör du nu?

- Varje dag får man knäppa händerna - tack gode Gud - att han slipper iväg hemifrån och kan komma hit.

Mycket hänger enligt Mikael på framtidstron.

- Det är viktigt för mig att kunna lita på att det blir bra det här.

“Inte kommit till skott”

Staten har lovat komma emot företagarna, men Mikael har i det skedet vi råkas första gången inte riktigt hunnit sätta sig in i detaljerna.

- Jag har gått igenom en del med bokföraren. Men för tillfället handlar det bara om att kunna betala räntor. Men företagen måste nog få hjälp.

Mikael säger att han utan vidare ska försöka få statliga bidrag.

- Men jag har inte kommit till skott ännu. Hittills har jag aldrig sökt om några stöd utan kämpat ensam.

Vi skjuter fram frågan om ekonomin till vår nästa träff, som ska bli av i slutet på maj, en månad senare.

Barnen hjälper till

Mikael började försiktigt i bilbranschen redan år 1995. På den tiden var det en bisyssla vid sidan om det ordinarie jobbet.

- Jag jobbade i 20 år som tryckare på tidningen Österbottningen.

Han jobbade natt som dag då med de båda jobben. Dessutom hade han barn.

- Det var nog litet galet för familjen, men äldsta sonen - Dan-Peter - är nu i arbete här på bilfirman, säger den stolta fadern. Också flickan har hjälpt till här.

Frun jobbar i grannstaden och den inkomsten har verkligen varit välkommen under “coronavåren”.

- Nu är jag nog glad att hon har ett bra arbete i Jakobstad.

Bilarna och motorerna har alltid varit viktiga i Mikaels liv. Och han ångrar inte sitt val trots den aktuella krisen.

- Jag har fått kraft av att kunna skruva på de gamla bilarna nu under våren.

Döda bekanta i Sverige

Som mången annan svenskösterbottning har Mikael en hel del affärsförbindelser till Sverige. Och där har epidemin dragit fram ännu hårdare.

- Jag har goda vänner i Sverige som jag brukar köpa bilar av. Och min bästa vän i Sverige förlorade båda föräldrarna på grund av coronaviruset.

På frågan om hur tajt läget är för verksamheten i slutet på april svarar Mikael Enlund:

- Nog är det mörka tider. Men inte hjälper det att ligga hemma och se i taket.

Och han tillägger efter en stund.

- Men inte är jag ensam som är bekymrad.

Före vi lämnar Mikael i bilhandeln säger han i alla fall att det värsta kanske ändå är över.

- Det är som om det lite börjar röra på sig, de ringer och frågar igen.

Har du varit rädd för att gå i konkurs?

- Nu har jag tänkt flera gånger att skulle det vara lättare att ta steget och sluta med allt. Nog kommer det någon gång i tankarna.

Finns det risk att du har hunnit stänga före vi kommer tillbaka till dig i maj och juni?

- Nå, vi ska hoppas ej, men man vet aldrig hur länge Enlunds huvud håller.

Maj: fortsatt kämpigt

Det visar sig att Auto Enlund Oy står kvar när vi som överenskommet återvänder i slutet på maj.

- Samma kämpande, sammanfattar Mikael Enlund den gångna månaden.

Under den tiden har han sålt ett par bilar. Och en träbåt. Dessutom har han själv införskaffat två bilar till affären.

- Den här tiden före skolavslutningen brukar alltid vara lugn. Men mera borde det gå åt.

Måste vara positiv

En av de sålda bilarna var en Voyager, den betingade ett pris på 400 euro.

- Inte blir man rik. 400 betyder bara att man får den bort från gården, säger Mikael småskrattande.

Det är inget fel på Mikaels humör trots att tiderna är som de är. Hela hans uppenbarelse andas livstro trots de ekonomiska problemen.

- Nu måste vi se positivt framåt bara. Men int e he naa lätt, säger han på sin kännspaka Karlebydialekt.

Han tror på en öppning så småningom.

- Men semestern kommer här emellan. Det rubbar lite på systemen; folk tycker så om att vara på villan.

Annars har det varit lugnt i själva affären under hela våren.

- Mest är det de här kaffedrickarna som kommer hit på morgonen och sitter här och diskuterar, förklarar Mikael Enlund.

Kaffedrickarna är närmast vänner och bekanta som glider in under dagen för att få sig en pratstund. De samlas i soffgruppen av brunt läder som finns utanför kontoret. Där skulle Mikael gärna se litet fler betalande kunder.

- Det har varit lite folk som kommit hit in för att köpa en bil.

Amorteringsbefrielse

Mikaels bokförare har hjälpt till så att sonen som jobbar på verkstadssidan har fått arbetslöshetsunderstöd.

- Men jag har inte fått det ännu, säger Mikael som på senare tid inte har fått ut någon lön på grund av den skrala försäljningen.

Tidigare samma dag har Mikael varit i kontakt med banken för att förhandla om amorteringsbefrielse både vad gäller firmans lån och privata lån.

- De ska ge besked nästa vecka, då behöver jag betala bara ränta i så fall. Och det skulle hjälpa mycket.

Men ingenting känns självklart i dessa coronatider.

- Jag måste kanske lägga ner den här verksamheten och sälja bort, konstaterar Mikael Enlund krasst.

Hela bilhandeln har förändrats. Och allt är inte bara pandemins fel. Det var lättare förr att sälja bilar, menar Enlund.

- Det här har varit en specialtid. När kassan är tom är det inte lätt. Och varje dag man kommer hem finns där en räkning.

- Men vi ska nog stiga upp från det här. Och jag tror att den här gröna bilen har jag då i sånt skick att det bara är att sälja den, eller så är den såld.

Mikael talar om den vräkiga Chevrolet Biscayne bilen, som definitivt drar åt sig blickarna med sitt klassiska “dollargrin”.

- Jag har en köpare som redan har bjudit på den, tillägger Mikael innan våra vägar skiljs.

Juni: goda nyheter från banken och FPA, men fortsatt osäkert

När vi återkom till Auto Enlund Oy för ett tredje och sista besök var det en stekhet torsdag i slutet på juni.

Mikael Enlund öppnade dörren till bilhallen och gled sedan ut i den Chevrolet Biscayne som vi hade beundrat under våra tidigare besök. Den är inte såld än så länge.

- Jag var ute och körde med den här i förrgår. Först tog jag ett varv där hemma och sedan gled jag på litet i stan.

Men den allt överskuggande frågan för honom och andra företagare är såklart om affärerna alls har börjat rulla igen efter en smått surrealistisk vår.

- Nå, litet mer, svarar Mikael. Men normala bilar som paketbilar, de har bara stått här.

“Utan nätsidan hade jag fått stänga”

Via nätet har han i alla fall sålt någon enstaka båt och bil. Försäljningstakten av bilar under de månader vi har tittat in har inte varit svindlande.

- Ett par bilar i april, och dubbelt upp i maj och juni, sammanfattar Enlund försäljningen under “coronamånaderna”.

Det har inte blivit över just något till lön varken för honom själv eller sonen, men räkningarna har ändå blivit betalda.

- Det har varit tungt, men man ser att folk börjar våga gå ut.

Affärens nätsida har kommit väl till pass.

-Utan nätsidan hade jag fått stänga; det är ju nätsidan som folk ser.

Goda nyheter från banken

När vi träffades senast - i maj - berättade Mikael att han inom kort skulle få besked från banken. Det beskedet har nu kommit och det var ett glatt besked.

- Jag har fått avkortningsfritt tre månader framåt.

Det betyder i klartext att han bara behöver sköta räntorna under den tiden och det underlättar storligen.

Dagen innan har dessutom Folkpensionsanstalten meddelat att Mikael - precis som sonen - får en summa i ersättning för lönebortfallet från de tre senaste månaderna. Däremot har han inte ansökt om de stöd som finns tillgängliga för småföretagare.

- Jag har aldrig levt på något stöd.

Inga bilar från Sverige

Men de osäkra tiderna har lett till att sonen - Dan-Peter - som jobbar i verkstaden har börjat fundera i nya banor.

- Pojken har sagt att han kanske börjar studera. Om han kommer in någonstans far han och studerar inom ett halvt år. Jag bromsar inte.

Coronan har präglat finländarnas liv i nästan fyra månader när vi sitter och pratar med Mikael i den flotta Chevroletens rymliga framsäte.

Vad kommer du bäst ihåg från den här tiden?

- Nog var det när det kom och man tänkte: inte kan det vara sant. Att de stänger, att 70-åringar ska stanna inomhus.

Han drar sig till minnes en av de första dagarna när en av hans 70+ vänner var på besök och en 60-åring kom in i affären och sade till den äldre:

- Ska du inte vara hemma du?

Det andra han kommer ihåg är att bilhandeln med Sverige upphörde.

- Inga bilar från Sverige, säger han lakoniskt.

Mikael har några bilar som väntar på att bli upplockade i grannlandet, men smittobilden där är så svår att det får vänta trots att handpenningen redan är betald.

- Jag säger rent ut: jag vill inte fara dit och vara två veckor här i karantän.

Hårda tider väntar

Mycket står och väger och Mikael funderar att han kanske blir tvungen att hyra ut en del av sin hall om affärerna fortsätter på låga varv.

Tror du då att du är kvar i business till hösten?

- Jag är positiv. Men det kan vara annorlunda. Man vet int naa vad som händer.

Innan Mikael startar Chevyn för en kort tur runt industriområdet så funderar han ännu kring coronatiden.

- På ett sätt lever vi i en välsignad tid. Du har fått vara mycket med familjen och fått fundera igenom en del saker. Folk har inte varit så negativa; det har också varit goda sidor.

Även myndigheternas agerande får tummen upp av Mikael Enlund. De flesta är fortfarande i liv och har mat på bordet, konstaterar han.

- Jag ska ta sommarledigt nu! Men vi har nog en hård tid framför oss...