Nu visas nya filmer på bio igen – Lauri Randla skildrar ingermanlandsfinnar på unikt sätt

Sovjetunionen står på randen till sin kollaps men i den hemliga uranraffinaderistaden där lilla Johannes växer upp står Leninstatyn tryggt på sin plats. Där har man inte ännu nåtts av varken perestrojka-reformer eller västvärldens kapitalism. När manusförfattaren och regissören Lauri Randla debuterar med sin första långfilm är det personligt.

Lauri Randla är ute och går i centrala Helsingfors och har solglasögon på sig när han svarar på videosamtalet. Han tar hastigt av sig glasögonen och hittar en lugn plats att prata på. Han är i centrum för att snabbt kunna ta sig till nästa intervju efter denna.

Randlas första långfilm, Näkemiin Neuvostoliitto, har premiär i dag. Men egentligen skulle den ha visats på den vita duken redan i mars.

– Det är en lättnad. Jag hoppas så klart att det inte ska komma en andra våg av den här pandemin, men om det gör det är det inte något jag kan styra över. Det gäller att vara lugn och följa läget, säger Randla.

Filmen är en autofiktiv dramakomedi som handlar om den ingermanlandsfinska familjen Tarkkinen som lever ett hårt liv i slutet av 1980-talet: i kläm mellan öst och väst både kulturellt, politiskt och ekonomiskt, mittemellan sovjetiska Estland och västerländska Finland.

Randla som föddes 1981 flyttade i verkligheten från sovjetiska Tartu i nuvarande Estland till Finland som tioåring, alltså mitt under Sovjetunionens fall.

– När Nyland stängdes ner i vintras blev det tydligt hur mycket frihet betyder för mig. Min familj och släkt reagerade mer så där att “nå, vi har ju bott i instängda städer förr”. Men jag märkte att blodtrycket och pulsen sköt i höjden under de där dagarna, säger Randla.

Film från ett mellanförskap

På knappt en och en halv timme behandlar Randla teman som instängdhet, historia, frihet, identitet, familj och kärlek – alltid från det ingermanlandsfinska minoritetsperspektivet som knappt synts på film tidigare.

– Om någon hade sagt åt mig för 30 år sedan att du kommer att flytta till väst men att friheten kommer stängas ner för en kort stund precis som i Sovjetunionen hade jag aldrig trott på det. Frihet är väldigt viktigt för mig, det känns i kroppen, säger Randla.

Till exempel här kan du läsa mer om ingermanländarnas brutala historia.

Randla utforskar sin egen och andras historia, med humorn som viktigt verktyg.

– Att känna att man befinner sig mittemellan har spelat en stor roll i mitt liv. Jag har alltid varit eskapist, så mitt sätt att klara mig har varit att försvinna. Till exempel till en fantasifamilj i mitt huvud eller till en familj gjord av dockor i mitt dockskåp. Det var så klart jobbigt att leva emellanåt men det har också varit utvecklande att få se olika perspektiv från dessa olika mellanpositioner, säger Randla.

Från pottfrisyr till stolt hockeyfrilla

I Näkemiin Neuvostoliitto försöker huvudpersonen Johannes vid flera tillfällen fly från en den instängda fiktiva uranraffinaderistaden Leningrad III där han växer upp.

Ett flyktförsök med leksaksbil resulterar i en biljakt med milisen. Ett annat försök sker via det strålningsskadade vattnet.

Johannes mister sitt hår på kuppen, eller, kvar blir endast en liten tuva av stripigt hår på hjässan.

Även om arbetet är gjort sedan länge, även om filmen redan har varit färdig en stund – när filmen möter publiken är den mest givande stunden.

― Misha Jaari, filmproducent

Randla som tidigare har gjort sju kortfilmer berättar att filmen är fiktiv trots att stora delar av handlingen är självbiografisk. Nyligen läste han den första versionen av manuset igen. Det var över 200 sidor långt och bestod av minst 45 olika karaktärer.

Det som Johannes går igenom i filmen kan vara flera olika människors berättelser i verkligheten. Johannes frisyr är till exempel fiktiv.

– När jag växte upp hade jag samma frisyr som pojken Will som försvinner i första säsongen av Stranger things. Senare när jag flyttade till Finland hade jag MacGyver-frisyr, men helt utan att veta att den var inne då. En dag när jag hängde med min kompis såg jag frisyren på tv. Kan du föreställa dig hur stolt jag var då? På riktigt, säger Randla och skrattar nostalgiskt.

Påkostad finsk-estnisk film

Näkemiin Neuvostoliitto är en finsk-estnisk samproduktion med en budget på 1,4 miljoner euro finansierat från bägge länder, vilket kan förstås som en normal budget för en första långfilm i Finland.

Misha Jaari, en av producenterna för filmen, berättar att filmen samtidigt fått en större budget från Estland än vad filmer vanligtvis brukar få där.

– Oan ser att den är påkostad, den är fin, säger Jaari.

Jaari berättar att det är för premiärerna man lever när man jobbar med film.

– Det är jätteroligt att komma ut med film. Även om arbetet är gjort sedan länge, även om filmen redan har varit färdig en stund – när filmen möter publiken är den mest givande stunden. Nästan oavsett om det går bra, dåligt eller mittemellan. Allt är intressant, säger Jaari.

Ingen låtsasryska – mångfald av språk

Språken som talas i Näkemiin Neuvostolitto är ingermanlandsfinska, finska, estniska och ryska.

– Vi har börjat få se en större mångfald inom filmen i dag. Superhjältar som är kvinnor, huvudpersoner med olika etniciteter, olika slags berättelser. Det är jag glad över, det är en fin sak, säger Randla.

Randla minns hur han såg Sean Connery i dykar-actionfilmen Jakten på röd oktober på 90-talet. Där talade skådespelarna låtsasryska i början av filmen tills de mitt i en mening plötsligt bytte till engelska med dålig rysk accent.

– Tack och lov har vi börjat komma bort från sånt, säger Randla och skrattar.

Ur Jaaris perspektiv som producent har processen kring Näkemiin Neuvostoliitto varit både givande, energisk och lärorik – mycket tack vare Randlas personlighet och drivkraft, berättar Jaari.

– Han är en naturlig berättare, det är jätteroligt att vara i hans sällskap, säger Jaari.

En av de första nya filmerna på bio

Regissörer och manusförfattare vill ofta göra stora avtryck med sin första film.

– Sanningen är ju den att de inte vet om de får en andra chans någonsin igen. Det har varit otroligt fint att se hur Lauri hållit i gång den här processen. Att arbeta med film tar massa energi men det är härligt att jobba med en människa som bara vill göra, göra och göra, säger Jaari.

Jaari är också, inte helt oväntat, glad att biograferna kan börja visa nya filmer igen och sakta men säkert försöka komma tillbaka från coronauppehållet.

Näkemiin Neuvostoliitto kan för många bli den första nya film man ser på bio på ett halvår.

– Jag väntar mig att människor kommer ut ur salongen med ett leende på läpparna. Det är så klart publiken som avgör hur bra filmen går. Men jag har mina förväntningar på att den ska vara en film som folk rekommenderar åt andra och kanske till och med själv också vill se en andra gång, säger Jaari.

Även dramakomedin The Professor med Johnny Depp i huvudrollen har premiär i dag, den 10 juli. Filmen som är skriven och regisserad av Wayne Roberts blir hans andra film. Roberts skrev och regisserade debutfilmen Katie Says Goodbye (2016).