Många kan vara arbetsnarkomaner utan att veta om det: "I Finland har generöst arbete alltid värderats"

Många finländare strävar efter att jobba så generöst och aktivt som möjligt och det kan leda till arbetsnarkomani. Enligt Arbetshälsoinstitutets uppgifter beskriver 4–7 procent av finländarna sig själv som arbetsnarkomaner.

En arbetsnarkoman strävar i allmänhet efter att nå en position där det är möjligt att göra obegränsat mycket jobb och få stort ansvar.

Forskarprofessorn Jari Hakanen vid Arbetshälsoinstitutet berättar att 4–7 procent av finländarna säger att de har sådana här egenskaper.

Enligt honom går det inte att säga om det blivit vanligare att vara arbetsnarkoman eller om mängden arbetsnarkomaner minskat.

– I Finland har generöst arbete alltid värderats. Människor upplever en stark ansvarskänsla och känner skuld om de inte gör sitt arbete. Den här typen av tankesätt har minskat bland den yngre generationen och man uppskattar fritid mer. På lång sikt kan därför arbetsnarkomanin minska, säger han.

Hård konkurrens och övertidskultur bidrar

Enligt Hakanen är det ändå möjligt att det går tvärtom – alltså att arbetsnarkomanin ökar. Nya arbetssätt som är fria från tid och plats kan bidra till en ökning.

Också ökad autonomi och självstyre på arbetsplatser där konkurrensen är hård och övertidskultur är en del av vardagen kan bidra till den här effekten.

Hakanen tror inte att coronaviruset och distansarbetet har haft en betydande effekt på arbetsnarkomaner. En arbetsnarkomans arbetssätt är ofta ihärdigt och permanent oavsett omständigheterna.

Vissa kanske har jobbat mer under coronakrisen, medan en del kanske kan jobba bättre hemma än på arbetsplatsen.

Enligt Arbetshälsoinstitutets utredning är arbetsnarkomani speciellt vanligt bland förmän. Betydligt många arbetsnarkomaner finns också inom medie- och reklambranschen.

Utredningen visar också att arbetsnarkomani är vanligare inom den offentliga sektorn än den privata. Någon skillnad mellan män och kvinnor syns inte.

Få förstår att de är arbetsnarkomaner

De vanligaste och första symptomen på arbetsnarkomani är ofta stress.

Enligt psykologie professor och forskare Taru Feldt vid Jyväskylä universitet kännetecknas arbetsnarkomani av två saker: arbete kvällstid och tvångsarbete.

Arbetsnarkomaner har ett behov av att få mycket gjort och jobbar övertid. Arbetsdagarna blir längre och längre och arbetet minskar på fritid och semester. De som tvångsarbetar har en besatt inställning till arbetet.

– De har hela tiden känslan av att de måste få jobb gjort och om arbetet av någon anledning förhindras, blir de rastlösa och kan till och med känna sig skyldiga, säger Feldt.

Enligt Feldt är det få som förstår att de är arbetsnarkomaner. De upplever att de arbetar enligt sina attityder och värderingar. Arbetsnarkomani är ändå alltid en hälsorisk eftersom det äventyrar återhämtningen.

Vissa tål den här typen av rumba i flera år och blir aldrig utmattade. Vissa får symptom snabbt. Dina egna psykiska resurser spelar stor roll i den här ekvationen

― Taru Feldt

Hur kan man förhindra det här då? Jo, en god natts sömn och tillräcklig mental avskiljning från jobbet minskar stressnivån och belastningen.

Om återhämtningen försummas under en längre tid drabbas man av stressrelaterade symtom, till exempel sömnlöshet eller sömnstörningar. I slutändan finns det en risk för utmattning.

– De enskilda skillnaderna är stora. Vissa tål den här typen av rumba i flera år och blir aldrig utmattade. Vissa får symptom snabbt. Dina egna psykiska resurser spelar stor roll i den här ekvationen.

Enligt Feldt baserar sig en arbetsnarkomans identitet på hur bra och produktiv hen uppfattar sig vara.

Om en arbetsnarkoman förlorar sitt jobb, det vill säga det viktigaste innehållet i hens liv, resulterar det ofta i svår ångest, en känsla av värdelöshet eller till och med en känsla av att livet faller samman.

Omvändning i värderingar krävs för att bli av med arbetsnarkomanin

Det är svårt att ta sig ut ur problemet. Det första steget enligt Feldt är att inse att man har ett problem.

För en arbetsnarkoman sker det här oftast i samband med att något dramatiskt händer. Det kan vara att man insjuknar eller att man mister sitt jobb eller sin familj.

– För att bli av med arbetsnarkomanin krävs en omvändning i värderingar. Människan måste noggrant göra uppror mot sitt förhållande till arbete och ifrågasätta hur arbetet påverkar en själv, hälsan, ens nära och kära och alla i arbetsgemenskapen.

Feldt säger att det är bra för den anställda att inkludera förmannen i processen. Det är viktigt att förmannen förstår vad det är fråga om och att förändringar måste ske för att nå ett gemensamt mål.

Ur en arbetsgivares synpunkt är det viktigaste inte att arbetstagaren får så mycket som möjligt gjort, eftersom det alltid finns en risk att bli sjuk om man överarbetar.

– Det är viktigt att dela ansvar på arbetsplatsen och involvera arbetshälsovården i processen. Stöd från nära och kära spelar också en avgörande roll.