Finländska Rebekka är legitimerad proffsmysare - hennes jobb är att kramas och mysa med okända: "Folk törstar efter platonisk beröring"

För cirka sjuttio euro kan du få uppleva mänsklig beröring i en timme med en proffsmysare. Sessionen innehåller inga sexuella inslag utan det handlar om platonisk beröring i form av smek, massage och kramar. Att den här formen av beröring främjar vårt välbefinnande finns det gott om etablerad forskning om. Finländska Rebekka Mikkola, VD för Nordic Cuddle beläget i London, är en av de allra främsta proffsmysarna.

Vi kan väl kalla det för kramterapi som kan beskrivas som en form av vårdmetod som fokuserar på vårt fysiska och psykiska välbefinnande baserat på icke-sexuell, platonisk beröring.

Kramterapi, eller närhetsterapi eller beröringsterapi om man så vill, håller på att vinna terräng och etablera sig som ett seriöst vårdalternativ.

Om man tycker att det låter flummigt, får man tänka om.

Det finns nämligen gott om forskning visar hur viktigt beröring och närhet är för vårt välbefinnande.

Till exempel har forskning visat att närhet och beröring kan minska risken för sjukdomar.

Också läkare och professor Peter Strang vid Karolinska Institutet har ägnat decennier åt att forska i beröringens positiva inverkan på oss.

Svenska Yle har också i flera omgångar betonat vikten av mänsklig kontakt och även belyst att ensamhet är den faktor som försämrar vår hälsa mest.

Ensamhet och brist på mänsklig kontakt har också kallats vår tids nya folksjukdom.

Med tanke på det är det inte så konstigt att ett yrke som proffsmysare sett dagens ljus.

"Får jag krama dig?"

Rebekka Mikkola är något av en kändis i proffsmysarkretsar. Hon är VD för Nordic Cuddle, som erbjuder kram- och närhetsterapi i London.

Mikkola har gjort sig ett namn som beröringsförespråkare och hon har varit intervjuad av många av de största internationella mediebolagen.

Hon har också medverkat i TEDx talks där hon föreläser om kramterapins helande kraft.

Då man kommer till sin första session av kramterapi sker en konsultation med klienten som långt styr hur sessionen framskrider.

Man tar reda på så mycket man kan om klientens bakgrund, om hen upplevt beröring i sitt liv och om det i så fall var en trevlig eller otrevlig upplevelse, och så vidare.

Innan man sätter igång och mysa går man igenom vad som är okej för klienten.

- Till exempel kan jag fråga om det är okej med en kram, och om klienten säger ja så kramas vi. Det ska kännas tryggt och trevligt.

Under vårens pandemi har man erbjudit virtuella sessioner, men enligt Mikkola kan de inte ersätta de fysiska träffarna.

Nej, det har inget med sex att göra

Många brukar fråga Mikkola hur hon kan hålla på och krama okända människor dagarna i ända.

- Men då man väl börjar kramas, kanske stryka någon över håret, så känns det inte alls så märkligt.

Det är också den vanligaste kommentaren hon brukar få av klienter, att det kändes mer naturligt än man hade trott att det skulle göra.

Då man väl börjar kramas, kanske stryka någon över håret, så känns det inte alls så märkligt

Rebekka Mikkola, VD för Nordic Cuddle

Mikkola understryker att detta är en icke-sexuell form av vårdterapi.

Hon tycker att det är sorgligt att beröring alltid förknippas med sex.

- Det finns ju massor av beröring som inte har något sexuellt alls i sig. Exempelvis då du kramar dina mor- och farföräldrar, ditt barn eller en kompis.

Mikkola anser att den platoniska, vårdande beröringen glöms bort och ofta överskuggas av tanken om beröring av sexuell karaktär.

- Men det här är två skilda saker och vi kan till och med träna vår hjärna att rikta in sig på att beröring inte behöver vara sexuell.

Vi är beröringsberövade

I Finland finns beröringsterapi att få på olika orter. Nya utbildningar dyker upp och fler utbildar sig till proffsmysare.

Ett besök varar oftast i en timme, men kan också vara längre. Det kostar ungefär sextio-sjuttio euro per besök.

Men varför vill då någon betala för att få en kram av en okänd person? Ska inte kramar vara gratis och frivilliga?

Människor är flockdjur och vi klarar oss inte utan varandra.

Det här är vetenskapligt etablerat.

Forskningen har till och med visat att de spädbarn som får mat men inte närhet, inte alltid överlever.

Får vi inte mänsklig närhet i vår naturliga omgivning, kan alltså kramterapi vara en lösning.

"Touch deprivation" är en term som forskare använder för att beskriva de människor som törstar efter mänsklig kontakt och närhet.

På svenska betyder det ungefär "beröringsberövad".

- Vissa forskare anser att man kan börja kalla denna brist på beröring för en epidemi. Kännetecknen är bland annat ensamhetskänsla, stresspåslag, ångest, psykisk ohälsa, säger Mikkola.

Det är en salig blandning av må bra-hormoner som utsöndras då vi upplever positiv beröring.

Till exempel oxytocinet är avgörande för vår överlevnad. Det lindrar, läker, sänker blodtrycket och halterna av stresshormoner.

Hormonet skapar förtroende och djupare känslomässiga band mellan människor, gör oss trygga och lugna.

Eftersom beröringens helande kraft är välkänd och erkänd, börjar beröring som vårdmetod vinna allt mer terräng.

Mikkola tror själv att beröringsterapins popularitet kommer att fortsätta öka i de stora städerna där ensamheten tenderar bli så tydlig.

Empati och våga sätta gränser

Mikkola understryker att beröringen nära och kära emellan dock inte kan ersättas med ett besök hos en proffsmysare.

- Vår terapi ska snarare ses som ett tillägg som under vissa omständigheter kan vara mycket effektiv.

Till exempel personer med ett autismspektrum kan ha stor nytta av denna typ av beröring då det frigör oxytocin. Det samma gäller de som lider av exempelvis PTSD eller drabbats av sorg.

- Om du inte har någon annan i din omgivning som då kan ge dig tröst och närhet så kan det här vara till hjälp.

För att bli proffsmysare bör man gå en ackrediterad kurs. Det är givetvis ett plus om man sedan tidigare har en vårdrelaterad utbildning som exempelvis massör eller sjukskötare.

Men det krävs också en viss slags personlighet för yrket, konstaterar Mikkola.

- Det viktigaste är att man har empatiförmåga, att man upplever att man kan vara närvarande i stunden och lyssna på och till klienten.

Det behövs också en god kommunikationsförmåga och att man kan sätta gränser på ett vänligt men bestämt sätt.

Mikkola säger att hon efterlyser mera emotionell öppenhet i samhället. Det skulle leda till mera fysisk beröring och på så sätt förstärka hela vårt välbefinnande.