Finland sneglar på Sveriges samtyckeslag som lett till flera fällande våldtäktsdomar: "Uppenbart att många inte förstår att de gör sig skyldiga till brott"

Finland planerar en samtyckeslag och det får blickarna att riktas mot Sverige. Där har den två år gamla lagen lett till betydligt fler fällande våldtäktsdomar. Men utmaningar med både beviskrav och tolkning om samtycke finns kvar, säger advokaten Anne Ramberg.

När kriminologen och samhällsdebattören Nina Rung med finländska rötter hörde om den planerade samtyckeslagen i Finland blev hon väldigt glad.

– När det gäller brott mot kvinnor och barn så ligger ju Finland efter de nordiska länderna och framför allt Sverige. Heja Finland – äntligen!

Som en förkämpe för den svenska samtyckeslagen känner hon till de otaliga invändningarna om varför en sådan lag inte behövdes. Men under de två år som lagen varit i kraft i Sverige har opinionen vänt, menar Rung.

– Innan lagen fanns på plats sa framför allt försvarsadvokater och domare att lagen kommer att bli rättsosäker, och att man inte längre vet vad som utgör ett brott. Nu ses det som passé om någon säger att samtyckeslagstiftningen är dålig. Jag tycker att man verkligen kan se en stor skiftning – att de allra flesta, både inom rättsväsendet och bland gemene man och kvinna, tycker att lagen är bra, säger hon.

Däremot har svenskarna fått granska sina sexvanor kritiskt, vilket Rung tror att också kommer att ske i Finland. Hon uppmanar människor att fundera på varför kravet på samtycke känns främmande.

– Hur kan det inte ha varit den viktigaste delen av ditt sexliv tidigare? Om du kört på utan att kolla att din partner är med på det har du ju faktiskt begått övergrepp redan innan den nya lagstiftningen fanns. Det är 2020 nu. Det funkar inte längre att inte alltid tydligt försäkra sig om samtycke. Allt utom ja är ett nej.

Samtidigt tror hon att mycket av motståndet beror på missförstånd.

– Den som tror att alla män kommer att bli fällda för våldtäkt, eller att kvinnor nu kommer att göra massor med falska anmälningar har dels inte förstått hur lagstiftningen fungerar, vad som krävs för en fällande dom, och vet dels inte om svårigheten för väldigt många tjejer att anmäla sexbrott. De som anmäler är toppen av ett isberg, konstaterar Nina Rung.

75 procent fler fällda efter att samtyckeslagen togs i bruk

I juni publicerade Brottsförebyggande rådet (Brå) sin första rapport om samtyckeslagens verkningar i Sverige. Den visar att både åtal och fällande domar för våldtäkt ökat kraftigt sedan samtyckeslagen infördes år 2018.

År 2017 fälldes 190 personer för våldtäkt i Sverige, medan siffran år 2019 var 333 – en ökning med 75 procent.

Nina Rung säger att det vore en enorm ökning ifall det handlade om andra former av brott - men eftersom bara 3,8 procent av de anmälda våldtäkterna i Sverige ledde till dom år 2017, och motsvarande siffra för år 2019 var 5,6 procent, innebär det att kring 94 procent av anmälningarna fortfarande inte leder till dom.

– Så det är fortfarande i stort sett straffritt att våldta någon, säger Rung, men menar att ett ökat antal domar ändå är ett tecken på en positiv förändring.

En som också läst Brås rapport med intresse är Anne Ramberg, som var generalsekreterare för Advokatsamfundet då Sverige förberedde sin samtyckeslag, och var med om att granska lagförslaget. Hon har lyft fram de problem som utredningen pekar på.

– Det är alldeles uppenbart att advokaterna fortfarande är av den uppfattningen att lagstiftningen inte gagnat rättssäkerheten. Även polisen ser problem i att många inte riktigt förstår vad de är misstänkta för, och närmare en tredjedel av domarna såg gränsdragningsproblem.

Enligt Ramberg är det bekymmersamt att det råder så stor avvikelse när det gäller de olika parternas syn på lagstiftning och tillämpningsproblemen.

– Åklagarna är ju entusiastiska, kan man konstatera. De tycker att det här är utmärkt. Men det har sannolikt att göra med att vi har lite olika roller i rättsprocessen.

Fokus från offret till förövaren

Den respons Advokatsamfundet gav lagändringen i beredningsfasen var kritisk. Särskilt oroad var man över rättssäkerheten.

– Vi var oroade för att åklagarnas bevisbörda skulle ändras till nackdel för den misstänkta, eller att den misstänkta får en förklaringsbörda som inte är lämplig, säger Ramberg.

Man fruktade också att lagstiftningen skulle leda till ökad fokus på målsäganden, alltså offret. Också Lagrådet, som granskar remitterade lagförslag i Sverige, delade de här farhågorna.

Enligt Nina Rungs erfarenhet har fokus snarare förflyttats från offret till förövaren.

– Nu handlar det inte längre om vad hon gjorde för att visa att hon inte ville - utan du som misstänkt måste faktiskt kunna visa, om du på något sätt kollat av att den här personen vill ha sex med dig?

– Och har han - eftersom de allra flesta som misstänks för våldtäkt är män - inte gjort det tillräckligt väl och kan visa på det, så kan han i större utsträckning än tidigare dömas för våldtäkt eller dömas för en oaktsam våldtäkt.

Samtycke i varje del i sexet

I och med samtyckeslagen introducerades begreppet oaktsam våldtäkt i den svenska lagstiftningen. Det kan man dömas för ifall man inte försäkrat sig om att sexet är ömsesidigt – där uppsåt tydligt inte går att bevisa, men man inte varit aktsam nog.

En annan förändring i den svenska lagstiftningen är också att sexet bör ha samtycke i alla led.

– I varje del i sexet bör du ha samtycke. Det hjälper inte heller att någon samtyckt till någon sexuell handling exempel i en chatt två veckor innan. Eller att någon samtyckt till vaginalt sex – men inte alls analt sex, till exempel. Samtycket krävs här och nu och i varje del, säger Nina Rung.

Anne Ramberg ser å sin sida frivilligheten i varje nytt moment i den sexuella akten som en del av problematiken.

– En sexuell akt är inte riktigt som ett vanligt avtalsförhållande. Det är ju väldigt personligt på vilket sätt man ger uttryck för frivillighet. I sådana avgöranden överlämnar man väldigt mycket till den enskilda domaren och dess erfarenhet, konstaterar hon.

Förutsägbarheten viktig vid beredning av finska samtyckeslagen

När man nu går in för att förbereda en samtyckeslag i Finland, uppmuntrar Ramberg att fästa vikt vid förutsägbarhet, för att definiera det straffbara området och undvika tillämpningsproblem.

– När man gör någonting måste man kunna förutse konsekvenserna av det. Hos oss är det uppenbart att många inte förstår att de gör sig skyldiga till brott, för att man kanske har lite olika uppfattningar om frivillighet. Det där är svåra frågor, tycker jag.

Hon menar att personer som gör sig skyldiga till sexuella övergrepp naturligtvis ska straffas, men man måste vara särskilt mån om utgångspunkterna, så som att en person är oskyldig tills en domstol funnit denne skyldig.

– Sexualbrotten väcker ju särskilt starka känslor. Det är lika när det gäller terroristlagstiftning. Där är man också beredd att släppa grundläggande principer som man alltid annars varit mån om att upprätthålla. Det tror jag är en farlig väg att gå. Lagstiftaren måste ha is i magen.

Ingen oaktsam våldtäkt i det finska lagförslaget

Justitieministeriets lagstiftningsråd Sami Kiriakos berättar att arbetsgruppens förslag till den planerade lagstiftningen i Finland är mycket lik den som är i kraft i Sverige.

Men eftersom ländernas juridiska system inte är identiska, finns vissa skillnader.

– I båda lagarna talas det om könsumgänge med en person som inte deltar frivilligt. I båda definieras också situationer där samtycket tydligt fattas. Men tekniskt kommer de inte att vara helt lika.

Exempelvis kommer den finska lagen inte att innehålla det omdebatterade begreppet oaktsam våldtäkt. Enligt arbetsgruppens förslag ska en våldtäkt vara uppsåtlig för att vara straffbar.

– Men också i detta fall är det värt att notera att begreppen uppsåt och oaktsamhet inte definieras helt lika i Finland och i Sverige. Ifall vi skulle stifta en motsvarande lag om oaktsamhet, skulle vi gå längre än man gjort i Sverige, säger Kiriakos.

Kiriakos säger att man nog jämfört lagstiftningen länderna emellan, men inga svenska experter har varit inblandade i beredningen av det finska förslaget.

Brottsförebyggande rådets rapport om samtyckeslagens följder publicerades tre veckor innan förslaget offentliggjordes, och således hann man inte ta utredningen i betraktande.

Rapporten kommer att lusläsas när lagen bereds vidare. Kiriakos poängterar att man inte kan dra alltför långtgående slutsatser av en rapport om en lag som bara varit i kraft i några år – effekterna tror han att syns först långt senare.