Lugn algsommar i östra Finska viken - gäller ändå att se upp var man simmar: "Gifterna är ingen småpotatis"
Omväxlande väder har minskat på cyanobakterierna - det som också brukar kallas för blågröna alger. Det har varit mycket lite alger i östra Finska viken i år, säger marinbiolog Jan Ekebom.
Det är mulet och vinden blåser friskt inne i en vik i Pellinge skärgård i Borgå. Jan Ekebom stannar den lilla motorbåten och fyller en glasburk med vatten och ställer den i båten.
Vattnet är klart men inuti glasburken virvlar små grönaktiga trådar.
- Det är blågröna alger. Man ser att de finns i vattnet men det är ingen blomning på gång. Det finns underlag för blomning av cyanobakterier men vi är ännu inte där, säger Ekebom.
Ekebom jobbar som konsultativ tjänsteman på Miljöministeriet och han har aktivt följt med algläget.
Han känner på vattnet och konstaterar att det är ganska varmt, vilket är ett bra förhållande för algerna.
- På grund av det ombytliga vädret har det inte bildats så gynnsamma förhållanden för dem. Soligt och lugnt är det väder som algerna gillar för att växa ordentligt.
Ekebom berättar att Finlands miljöcentral tidigare i år sa att det finns väldigt stora möjligheter för att det ska bli blomning av cyanobakterier i år: Lika massiva som 2018 då det fanns otroligt mycket av dem.
- Varför läget är lite bättre nu än tidigare, speciellt i östra Finska viken, är reningsverken i S:t Petersburg. Man har också lyckats minska på hot spots för övergödning, det vill säga ställen med extra mycket näring, främst kväve och fosfor.
Det här är en bra sak, berättar Ekebom, men poängterar att algläget i västra Finska viken är betydligt sämre i år.

Följ med på jakt efter alger tillsammans med marinbiolog Jan Ekebom
Hur vet man när det är okej att simma?
Ekebom startar båten och båtutflykten fortsätter. I ett litet sund ropar Ekebom till. Han har sett något som simmar i vattnet.
- Det kan vara en utter eller en mink. Vi ser när den klättrar upp.
Efter en stund kliver en mink upp på holmen bredvid och sticker kvickt i väg in i det höga gräset.
Ekebom jobbar som konsultativ tjänsteman på Miljöministeriet. Han berättar att cyanobakterier är giftiga för såväl människor som djur.
Har man cyanobakterier till havs ska man alltid utgå från att de är giftiga, påpekar han.
- De här gifterna är ingen småpotatis. De är nervgifter, mikrocystiner, eller nodulariner som är levergifter.
Hur ska man då veta när det är okej att simma? Algmängden kan inte ses med bara ögat, så för att kunna bedöma läget uppmanar Ekebom att fundera på hur vattnet sett ut under de senaste dagarna.
- Har det varit algblomning nyligen, men den nu försvunnit, ska man fortfarande passa på. Gifterna kan fortfarande finnas i vattnet.
Vad händer om man får i sig alger?
- Om du får i dig de här gifterna så kan du bli illamående, du kan få diarré och magen kan bli i olag på andra sätt, säger Ekebom.
Sommaren 2018 råkade Ekebom troligen själv ut för det här
- Jag drog upp ett ankare och då sprättade det vatten på mig som jag fick i munnen. Nästa natt fick jag magproblem. Man brukar säga att man alltid kan ta en kall sup, men det stämmer inte. Man ska inte ta några kallsupar.
Olika knep för att känna igen cyanobakterier
Långa och höga vågor får båten att gunga ordentligt. Vi har hittat ut på öppet hav.
Ekebom stannar för att fylla glasburken med vatten igen. Här är vattnet betydligt kallare. Vattnet i glasburken skulle nästan kunna vara kranvatten.
Hur känner man då igen cyanobakterier? Ekebom berättar att de är mikroskopiskt små men han tipsar om tre knep för att känna igen cyanobakterier.
- Man kan fylla ett glas med vatten och låta det stå. Om det flyter upp alger på ytan är det frågan om cyanobakterier.
Det andra tipset är ett käpptest.
- Om du ser alger i vattnet kan du ta en åra eller en käpp och dra den igenom algerna. Om det hänger slamsor från käppen när du drar upp den är det trådformiga alger. Blir det ett spår i ärtsoppan så är det cyanobakterier.
Det tredje och sista knepet Ekebom tipsar om är att observera hur det ser ut på stranden.
- Om det är alger blåser de ofta i land. Då blir det en rand på stranden som blir speciellt tydlig om vattnet sjunker. Först är den grön men senare byter den färg och blir ärg och grönblå.
Fakta om cyanobakterier
Både djur och människor tackar
När båten är förtöjd vid bryggan vid Ekeboms stuga är det dags att ta ytterligare ett vattenprov.
Vattnet här är gulgrönt medan vattnet ute från skärgården är betydligt mer klart.
- Man ser att det är lite mera alger här inomskärs än där ute men på ingetdera stället finns det någon blomning av cyanobakterier, det vill säga blågrönalger som man brukar säga förut.
Hur skulle du sammanfatta årets algsäsong?
- Det har varit helt toppen på allt sätt, både för människor och för djur. Naturen är alltid nöjd då det inte är blomning av cyanobakterier, vilket det har varit mycket lite av i år.
Hur algläget kommer att utvecklas under resten av sommaren kan Ekebom inte spekulera i. Allt beror på vädret. Än så länge går det bra att simma.
- Jag har märkt att de plaskas hela tiden, hela dagen lång. Jag har aldrig simmat så mycket som i år. Vi började tidigt och har kunnat fortsätta simma hela tiden.