Nät gjorda av potatis ska hjälpa Östersjön – ny metod testas just nu i Korpoström

Nyligen publicerades en internationell studie inom marin restaurering, som forskare från miljö- och marinbiologin vid Åbo Akademi har deltagit i. I studien presenteras en ny metod som ska skydda marina växtsamhällen från stormar och störningar genom användningen av nedbrytbara nät gjorda av potatisstärkelse och restprodukter av potatis.

Marin restaurering handlar om att reparera kust- och havsmiljöer som ligger under vattnet som är hotade av människans aktiviteter. Övergödning och erosion hör till de största hotbilderna för de marina ekosystemen.

Men varför ska man hålla på med marin restaurering?

– Vi restaurerar miljöer som är viktiga för mänskligheten. Dessa miljöer binder koldioxid, producerar syre, stabiliserar erosion och utgör barnkammare för många fiskarter, säger Christoffer Boström som är biträdande professor i miljö- och marinbiologi vid Åbo Akademi, och en av medförfattarna i den nya studien.

Enligt Boström är huvudsyftet med marin restaurering att rädda artmångfalden och upprätthålla ekosystemens funktioner.

Samspel mellan arter skyddar mot stormar

Den nya studien baserar sig på imitation av naturens egna sätt att överleva stormar.

– En ensam växt eller en ensam liten mussla blåser bort, men om de är flera bildar de ett eget litet samhälle som är mycket mera motståndskraftigt mot störningar. Vi ville imitera denna masseffekt och satte ner nedbrytbara nät i havsbottnen för att stabilisera dem och sedan planterade vi olika växter inne i näten, säger Boström.

Till exempel sjögräs, mangrove eller marskgräs bildar viktiga marina växtsamhällen, och man har i studien planterat dessa växter i kombination med till exempel musslor inne i näten.

– Till exempel blåmusslor hjälper ålgräset att etablera sig. Samspel mellan arter är viktigt, de hjälper varandra i naturen, säger Boström.

Enligt Boström klarar sig de växter som planterats inne i näten bättre än de som inte har skyddats av nätet.

Lukas Meysick från Tyskland är doktorand i miljö- och marinbiologi vid Åbo Akademi och forskar i samspelet mellan musslor och sjögräs.

– Jag undersöker hur musslor kan förhindra erosion och förhindra nyplanterade sjögrässkott från att drivas iväg av vågorna, säger Meysick.

Han berättar att man i studier fått resultat som visar att musslor kan förebygga havsbottnens erosion på liknande sätt som de nedbrytbara näten gör, och att musslorna också har en positiv inverkan på sjögräs.

– Musslorna kan bland annat frigöra näringsämnen från havsbottnen som sjögräset sedan lättare kan ta in, säger Meysick.

En holländsk innovation

Det nedbrytbara nätet som är gjort av restprodukter av potatis är en holländsk innovation och den första av sitt slag.

Tidigare har man också provat på att använda icke-nedbrytbart material för liknande syfte, men enligt Boström är den nya metoden är att föredra.

– Plast i havet är ju ett stort problem, och vi vill inte tillföra plast och saker till ett naturligt system som inte hör hemma där, säger Boström.

Boström betonar att fördelen med de nedbrytbara näten är att de försvinner med tiden.

– Det är som trolleri, efter tre år är nätet borta medan vattenväxterna består.

– En ytterligare fördel är att man kan plantera små mängder vattenväxter i ett nät, och när växterna etablerat sig sprider de sig. Om man skulle vilja plantera en hel äng vattenväxter utan denna metod skulle man vara tvungen att riva upp en hel hektar vattenväxter på ett annat ställe, säger Boström.

Dykning och vågmaskiner

Fältexperimenten som publicerades i studien gjordes i Sverige, Nederländerna, Bonaire och USA, men också i Finland har man utfört experiment vars resultat man analyserar som bäst.

Experimenten i Finland har utförts vid Skärgårdscentret i Korpoström, där miljö- och marinbiologin vid Åbo Akademi också utför andra experiment.

I experimenten har man grävt ner nedbrytbara nät på havsbotten vid Skärgårdshavets kust och planterat olika kombinationer av ålgräs och musslor i dem. Man har också simulerat stormar på havsbotten genom att gräva ner näten och växterna i vågtankar.

Kan metoden rädda Östersjön?

Fördelarna med metoden är många, men det finns en potentiell nackdel.

– Vi är ju i pilotfasen och har gjort detta på en ganska liten skala. Frågan just nu är om man kan skala upp studien till en större skala, det kanske är nästa steg att undersöka. På holländska tidvattenstränder har man gjort detta i tämligen stor skala, hundratals meter, men inte ännu i Skärgårdshavet, säger Boström.

Enligt Boström finns det just nu inga planer på att lägga ner nät på annat håll i Finland.

– Erosionsskadorna är inte av den proportionen att vi behöver lägga ut nät i större skala. Vi är i en experimentell fas av en sak som kan tillämpas. Det viktigaste är att vi inte ska behöva reparera haven, utan att vi har preventiva åtgärder.

Enligt Boström kan metoden ensam inte rädda Östersjön.

– Den kan ge Östersjön en hjälpande hand. Det viktigaste är ändå att vi sköter om våra ekosystem så de inte försvinner i första hand. Det är mycket billigare och mer kostnadseffektivt än att vara tvungen att reparera havet i efterhand. Restaurering av havet är cirka tio gånger dyrare än restaurering av skog, säger Boström.