I takt med naturen och tiden - italiensk ingenjörsstudent sadlade om och blev biodlare

På fyra år har Luca Bianchi gått från att aldrig haft med bin att göra, till att studera dem på internet till att nu kunna stoltsera med att leverera ekologisk honung till en italiensk restaurang med Michelinstjärna i den världskända pilgrimsorten Loreto.

I ett lummigt böljande landskap i bergskedjan Apenninerna i centrala Italien driver Luca Bianchi ett ekologiskt jordbruk i – än så länge – liten skala. Det efter att ha övergivit ingenjörsstudierna på universitetet vid 21 års ålder för att börja som biodlare.

Den snabba succén har inget med bråttom att göra. Bakom varje produkt finns ett minutiöst arbete med detaljerna.

Samtidigt finns en stor vision. Målet för Luca Bianchi är att få fler småbönder i närområdet att övergå till ekologisk matproduktion för att tillsammans kunna erbjuda närproducerade lokala livsmedelsprodukter till en större marknad.

– I grund och botten handlar det om att vara i takt med naturen och sin tid, säger Luca Bianchi.

Biodlare viktiga för bina

Italiensk honung är mycket eftertraktad både i Italien och utomlands. Efterfrågan i Italien är till och med större än tillgången. Antalet biodlare minskar hela tiden. År 2019 skördades dessutom ovanligt lite honung nationellt. Det opålitliga vädret förstörde många skördar.

– Av de som gör honung, är det inte så många som har det som heltidsarbete, säger Bianchi.

Han tillägger:

– Ännu färre gör ekologisk honung. Många tänker nog att det alltid är ekologiskt eftersom bin flyger omkring fritt och samlar nektar. Men faktum är att om ett bi suger nektar från en besprutad växt, så är det inte ens säkert att den kommer tillbaka till bikupan utan dör innan.

Det finns forskare som säger att bina skulle vara utrotade idag om det inte vore för just biodlarna.

Frisk natur ger friska bin

– Här i regionen Marche är det ett varierande och idealiskt landskap med fält, åkermark och skog på växlande höjd och framför allt mycket vilda blommor, säger Bianchi.

Men det krävs alltså att odlingarna runtomkring är ekologiska och inte besprutas.

– En frisk jord är en förutsättning för friska bin, och därför kombinerar jag ekologiskt jordbruk med traditionella grödor och biodling – allt helt utan bekämpningsmedel. Mitt produktionskoncept startar från djurskydd och naturen, säger han.

Vi går neråt på en stig från verkstaden och kontoret i mormors hus till de närmast belägna bikuporna. På vägen pekar han mot ett fält.

– Där odlar jag linser i år, som traditionellt inte odlas i området, men det funkar alldeles utmärkt. Nästa år kommer det odlas en annan gröda på samma plats.

I ekologiskt jordbruk är det viktigt att alternera grödorna för att inte dra ut all näring från jorden och för att minska risken för skadegörare och invasiva ogräs.

– Det blir lite mer ogräs att rensa bort från grödorna, men det är allt. Kostnaderna är lägre, eftersom jag varken köper produkter eller maskiner som används vid besprutning och slipper dessutom ägna en massa tid åt reparationer, säger han.

Forska och rädda utrotningshotad art

Lite längre ner lyser ett fyrtiotal färgglada trälådor upp landskapet. Bikuporna. Innan vi närmar oss tänder Bianchi lite hö i ett cylinderformat plåtredskap, den så kallade rökpusten, som används för att lugna honungsbina i bisamhällena.

Han pekar mot en av bikuporna, och berättar att den är uppkopplad till nätet och att forskningsinstitutet Istituto Zooprofilattico Sperimentale för regionerna Umbria och Marche digitalt i realtid kan följa bifamiljen, något han är stolt över.

Själv försöker han bygga upp ett bisamhälle med en utrotningshotad, traditionell art med ursprung i regionen.

– Den är i princip perfekt, ödmjuk och produktiv, och lever i små svärmar och anpassar sig väl till de fyra årstiderna och den långa vintern som vi har här. Det är inte alla som klarar vintern, men den här biarten gör det, eftersom den ursprungligen kommer härifrån, säger han.

Honungens smak reflex av landskapet

Sammanlagt har han 200 bikupor utsatta på åtta platser på olika höjd och i skiftande natur, vilket ger olika typer av honung under olika perioder av året.

Honungens smak reflekterar landskapet bisamhällena lever i.

– Jag brukar likna honungen vid ett fotografi – båda kommer från en viss tidpunkt.. Varje blomma motsvarar en pixel i landskapet precis som en pixel i ett fotografi.

För att producera ett kilo honung besöker bina cirka två miljoner blommor:

– När man äter en sked honung får man även uppleva en del av biodiversiteten och världen bakom landskapet och pollineringen.

Alla bikupor har olika färger. Det är för att bina ska känna igen sitt eget hus.

– De kan flyga så långt som tre kilometer när de är ute, så färgen hjälper dem att hitta rätt när de väl kommer tillbaka, säger Bianchi.

Han tillägger:

– Rött används aldrig för bina kan inte känna igen den färgen.

Flera gånger under intervjun upprepar Luca Bianchi ordet ”finesser” i förhållande till hantverket han beskriver. Det är tydligt att han inte lämnar något åt slumpen.

Hans mamma, som håller på att hälla upp nyslungad honung, visar fyra honungsburkar med innehåll som varierar i färg och konsistens.

Det är honung, som har slungats inom en tidsperiod på tio dagar, och även om Bianchi efter några år kan vara ganska säker på vilken typ av honung varje burk innehåller, till exempel att den mörka honungen är bladhonung, som även kallas honungsdagg, så skickar han varje typ på provtagning för att vara exakt säker på vilken typ av honung det är.

Att tänka nytt och stort men utan att tappa hantverket

För Luca Bianchi är biodlingen hjärtat i verksamheten, och det kommer den förbli. Det är här han tillbringar sin tid när han själv får välja.

Men visionen är att inom ett antal år utöka sina tio hektar för odling till trehundra, men inte genom att själva köpa upp mark utan genom att få fler småbönder i trakten att övergå till ekologisk odling för livsmedelsproduktion. I dagsläget är det många småbönder som främst odlar djurfoder.

Nyligen har han köpt en stenkvarn.

– Jag vill att vi som bor här i trakten går samman och odlar ekologiska sädesslag för, som vi sedan bearbetar till olika mjölsorter här och paketerar för försäljning.

På så vis skulle en kedja från produktion till bearbetning och försäljning finnas samlad på en plats. Det är ett koncept som i regionen Marche går under beteckningen ”0 kilometer”.

– Det får dock aldrig bli frågan om massproduktion, utan allt måste ske enligt hantverkstradition. Alla produkter ska innehålla dofterna av detta territorium, där ingen slutprodukt är den andra lik, säger Bianchi.

Han håller som bäst på att bygga upp samarbetet med några pastabagare som provar ut den perfekta mjölblandningen för tillverkning av färsk handgjord pasta – en mycket uppskattad form av livsmedelsbearbetning hos italienarna.

Mjölet till pizzan är ännu bara på testningsstadiet.

– Där är jag inte riktigt framme ännu för att känna mig trygg att börja sälja till pizzabagare och restauranger, säger han.

Jag kan inte låta bli att undra om det inte är svårt för en 25-åring att slå sig fram i en traditionellt manlig och tungrodd jordbrukssektor i ett land där befolkning åldrar och man kallas ungdom upp till 35 år.

– Det handlar inte om ålder utan om att gå i takt med naturen och tiden. Det jag vill åstadkomma när det gäller livsmedelsproduktionen är en ren nödvändighet för att vi ska kunna äta sunt och må bra och ha en natur som mår bra i framtiden, säger Luca Bianchi.