”När Ryssarna blev tvungna att ladda gevären tog han fänriken i sina armar och sprang” – Kai Ekboms förfader räddade en annan soldat i Finska kriget
Kai Ekbom har bott på Kimitoön hela sitt liv och hembygden är väldigt viktig för honom. Att känna närheten till sina släktingar är också enligt Ekbom det mest intressanta med att släktforska.
Numera är Kai Ekbom pensionerad, men tidigare har han jobbat som taxi- och busschaufför på Kimitoön och i Åbo. Ekboms intresse för släktforskning väcktes tack vare en händelse på jobbet som taxichaufför.
En dag hade Ekbom en kund, en äldre farbror, som berättade att han hade känt Ekboms farfars far Elis. Den äldre mannen berättade förfaderns namn, hur han såg ut, och hur han var till personligheten.
- Det fascinerade mig, säger Ekbom.
I mitten på 1980-talet började Kai Ekbom släktforska ordentligt. Under den här tiden jobbade han som busschaufför och körde från Kimitoön till Åbo, och väl framme kunde han ha pauser på upp till fem timmar.
Busstationen låg lägligt placerad nedanför landskapsarkivet i Åbo där Ekbom började fördriva tiden genom att släktforska.
- Jag började studera i rullorna och i olika arkiv och i sakta mak hittade jag min släkt, säger Ekbom.
Farfars farfar var en krigshjälte
Samtidigt började en kurs på Medborgarinstitutet och Ekbom var med och bildade gruppen "Hembygdsforskarna i Kimitobygden". Kursen drogs av en lärare som påstod att Kai Ekbom är släkt med en Ephraim Björn, en soldat som är begravd på Kimito gravgård.
Ekbom blev återigen fascinerad och började forska i kyrkoböckerna om saken. Till sist fick han fram Ephraim Björns karriär i Finska kriget 1808-09, då Sverige förlorade Finland till Ryssland.
Ephraim hette egentligen Mickelsson i efternamn, eftersom man under den här tiden fick namn efter sin far. Namnet Björn fick han av praktiska orsaker i armén.
- När det från en kommun till exempel åkte tretton stycken som hette Josef Josefsson, till samma kompani till kriget så var det svårt för cheferna i truppförbanden att urskilja dem, så det gavs soldatnamn.
Kai Ebkom berättar att man ofta fick sitt soldatnamn baserat på hur man såg ut eller baserat på ens karaktär.
- Så min förfader Ephraim fick namnet Björn, tack vare att han var lite på en och sextio lång och lika fet och rund som jag, skrattar Ekbom. Antagligen kom namnet därifrån.
Det råkade sig att Ephraim Björn dessutom var lite av en hjälte under kriget. Under ett blodigt slag i Kuortane i Österbotten räddade han nämligen sin dåvarande fänrik som blev nedskjuten av ryska kulor. Björn antog att fänriken som hette August Bremer var död och tog skydd bakom kroppen. Ganska snart insåg han dock att bröstkorgen rörde på sig.
- När Ryssarna blev tvungna att ladda gevären - det var mynningsladdare - så tog han fänriken i sina armar och sprang över fältet.
Både Ephraim Björn och August Bremer klarade sig från kriget med livhanken i behåll.
Efter kriget flyttade August Bremer till Angelniemi på Kimitoön där han hade fått ärva en gård av sin far. Som tack fick Ephraim Björn komma dit som drängfogde och han bodde där i några år tills han flyttade till Gammelby gård i Kimito.
- Där blev han tegelmästare i Charles Bassis tegelfabrik, säger Ekbom. Många tegel vid till exempel Stortorget i Åbo är slagna här, och säkert en del av min förfader.
Efter sin död 1861 begravdes Ephraim Björn på gravplatsen i Kimitoön, och enligt Kai Ekbom är det här det mest fascinerande med släktforskning; att känna närheten till sina släktingar.
- Den känslan, att han har gått här i samma stigar och kanske doppat sig i samma vik som jag, att känna rötterna till sina släktingar, säger Ekbom.
Lyssna på inslaget nedan för att höra Kai Ekbom berätta om sin förfader Ephraim Björns liv.
' /%3E%3C/svg%3E)
