Vem ska betala för ansiktsskydden i kollektivtrafiken? Arbetsgivaren har ingen skyldighet att stå för notan

I fredags gick Åbo stad som första stad i landet ut med en rekommendation att använda munskydd i stadsbussarna då skolorna börjar. Vem är det egentligen som ska stå för kostnaderna för ansiktsskydd som används under en arbetsresa? De experter som Svenska Yle har talat med är eniga om att ansvaret ligger hos den anställda.

– Arbetsgivaren har ingen skyldighet att skaffa ansiktsskydd åt arbetstagarna så länge användningen av kollektivtrafik inte hör till arbetsuppgifterna, säger Erika Kähärä, arbetsmiljöexpert vid servicefacket PAM.

Professor emeritus Niklas Bruun, expert i arbetsrätt, är av samma åsikt som Kähärä.

– Arbetsgivaren har ett arbetarskyddsansvar och en skyldighet att eliminera hälsorisker för anställda i arbete. Å andra sidan står arbetstagaren för resor till arbetet och kostnader för dem, säger Bruun.

– Om det handlar om en alldeles vanlig resa till jobbet med till exempel metro – och det kommer en rekommendation om att man ska använda ansiktsskydd i kollektivtrafiken – kan jag inte se varför arbetsgivaren skulle vara skyldig att betala för ansiktsskydden, med tanke på att arbetstagaren själv står för resorna.

– Vid sådana arbetsresor där arbetsgivaren skickar ut arbetstagaren på arbetsuppdrag är det klart att arbetsgivaren står för kostnaderna.

Redan för drygt en vecka sedan sa Mika Salminen, hälsosäkerhetschef vid Institutet för hälsa och välfärd THL, till Yle Uutiset att det är mycket möjligt att THL kommer att rekommendera ansiktsskydd på offentliga platser. Då talades det om en rekommendation som skulle gälla på offentliga platser och i kollektivtrafiken.

Rekommendationen har ändå skjutits fram, och på torsdagen meddelade Social- och hälsovårdsministeriet att rekommendationen eventuellt kommer den här veckan.

Enligt Bruun handlar det om ett svårt avgörande för beslutsfattarna att bestämma om hur den eventuella rekommendationen ska utformas, vem som ska omfattas av den och hur man ska förhålla sig till personer som inte följer rekommendationen.

Också Virve Aho, sakkunnig i avtalsfrågor vid Finlands närvårdar- och primärskötarförbund Super, tror att beslutet är svårt för myndigheterna.

– Det är säkert också därför som det tar så länge att formulera rekommendationen.

Kunde man tänka sig att staten skulle delta i kostnaderna?

Både Bruun och Aho ser det som en möjlighet att staten skulle stå för en del av kostnaderna för ansiktsskydden.

– Man kan tänka sig att subventionera kostnaderna för ansiktsskydden eller att sjukförsäkringen skulle ersätta kostnader för dem. Man kan också tänka sig skattelättnader, säger Bruun.

– Visst är det en stor politisk fråga, men kostnaden skulle vara mindre än ifall coronapandemin sprids och hela landet stängs ner igen. Alternativet behöver åtminstone övervägas på allvar, säger Aho.

– Det viktigaste är att få ner priserna på ansiktsskydden på något sätt, tillägger Aho.

Kähärä tror däremot att så länge det endast handlar om en rekommendation kommer staten inte att delta i bekostandet av ansiktsskydden.

Samtidigt tror hon att flera arbetsgivare kommer att bekosta ansiktsskydd för sina anställda, trots att de inte har en skyldighet att göra det.

– Det är många av arbetsgivarna som förstår att det lönar sig att hålla arbetstagarna friska, och att införskaffandet av ansiktsskydd kanske i slutändan blir billigare än att de anställda insjuknar i corona, säger Kähärä.

– Enligt vad jag har hört från arbetsplatserna har många redan skaffat ansiktsskydd för användning på arbetsplatsen, så arbetsgivarna kommer nog att ge dem för användning också för arbetsresor.