"Utan Johan hade jag lagt av" – stenåldersdiet och kritiserat nytänk fick Robert Helenius att gå från utmattad och desperat till karriärens största seger

Oseriöst. Patetiskt. Verklighetsfrånvänt. När Robert Helenius flyttade till Åland trodde de flesta att elitkarriären var över. Men trepersonersteamet har visat att Helenius inte är en föredetting som sitter hemma och pimplar öl – att det går att slipa fram en boxare av världsklass på en liten ö. Allt som behövs är lite kreativitet. "Ute i världen har folk chockats. De tror inte att det ska fungera", säger Helenius.

– Det har precis varit veckoslut och nu ska vi direkt köra cirkelträning, vad fan?!

– Du glömde säga att du är en gammal man.

I träningshallen i Mariehamn är Robert Helenius ryggtavla genomsvettig. Han står och gnabbas med sin fysiktränare, kiropraktor, dietist och boxningstränare. Mannen med de många rollerna heter Johan Lindström.

De har gått igenom de vanliga morgonrutinerna: först kaffe, sedan världspolitik och till slut träning. Det är ett upplägg som fungerat.

– Det fina med träning är att det inte behöver vara roligt. Det funkar ändå! säger Lindström med ett leende på läpparna.

De senaste åren har Helenius gått från ett förlöjligat boxarvrak med kronisk smärta till en slimmad elitidrottare, som är i sitt livs form – och precis tagit karriärens tyngsta seger.

I USA har branschfolk och journalister trott att Helenius och Lindström skämtat då de berättat att träningsteamet i huvudsak består av en person. Och att de tränar på egen hand på en glesbefolkad ö, utan regelbundna träningspartner.

Trots det är Helenius 15:e på Boxrecs tungviktsrankning och en seger från en titelmatch. Nästa fajt kan vara värd en halv miljon euro.

De senaste månaderna har Helenius fått hundratals intervjuförfrågningar – hajpen är större än på ett decennium.

Helenius får tacka Lindström, vars okonventionella metoder fört honom tillbaka till den yttersta eliten.

– Jag kan ingenting, men lite av allt, säger Lindström.

Det här är historien om hur det till synes omöjliga blev möjligt.

Se Sportlivs minidokumentär om Robert Helenius väg från vrak till VM-titelutmanare i klippet nedan.

10 min

Från vrak till VM-titelutmanare - hånade Robert Helenius har chockat hela boxningsvärlden - Spela upp på Arenan

"Han var en oslipad diamant. Jag hade följt med honom hela karriären och tänkt: jävlar om jag skulle få chansen att forma honom."
Johan Lindström

När Robert Helenius lämnade Berlin efter sex år var han bruten, bitter och besviken.

Visst, tiden i Sauerland hade format honom till en boxare i världsklass, med bländande teknik och en fruktad höger.

Men han hade också förts bakom ljuset rent kontraktsekonomiskt, tvingats boxas skadad och utsatts för kronisk smärta.

Helenius tycker att giriga människor sett till att han fortfarande har skulder, trots att han gett hela sitt liv åt sporten.

– Politiken inom boxningen är som pesten. Det känns som att det finns fel i systemet. Men visst är det min egen naivitet och dumhet som lett till det. Jag borde ha haft mer hjälp av proffs.

Dessutom vantrivdes han i storstaden.

– Det handlar om massproduktion av boxare. Om du går sönder tar någon annan din plats.

Flytten till Åland 2013 skulle bli en mellanlandning i jakten på en permanent bostad på fastlandet. Ett ställe att dra andan på, i väntan på att den stormiga tvisten med Sauerland skulle bedarra.

Skulle han fortsätta boxas? Han visste inte. Det enda som var säkert var att hela kroppen gjorde ont. Hela tiden. Det gick inte en träning utan att smärtan blossade upp.

Han var redo att lägga handskarna på hyllan.

Jag skulle ha skrikit åt honom att hålla käften

Robert Helenius

Premisserna var med andra ord inte värst goda då Helenius började rehabträna på den kampsportfrälste Lindströms gym.

Han saknade riktning, och hade tackat nej då pappa Karl Helenius – som fortfarande tidvis hjälper till med teknikträningen – på nytt velat ta över som huvudsaklig tränare.

– Det är inget fel på honom, men han blir ett störande moment för mig. Jag skulle ha skrikit åt honom att hålla käften om han hade sagt nåt åt mig i ringhörnan, säger Helenius och fortsätter:

– Utan honom hade jag inte varit här i dag, men i nåt skede måste man kunna släppa taget.

Så småningom mognade relationen med Lindström – och i samband med en blöt bastukväll kom duon överens om att den anonyme ålänningen skulle bli Helenius nya tränare.

Bland boxningsentusiasterna var domen hård. Samarbetet var det yttersta beviset på att Helenius tappat konceptet. Varför skulle han annars anlita ett totalt oprövat kort som tränare?

Kanske det handlade om inspiration genom desperation

Johan Lindström

Lindström hade aldrig tidigare jobbat inom proffsboxningen. I stället hade han levt en kringflackande tillvaro. Jobbat som nattväktare, studerat personlig träning i Sverige, styrketräning i USA och basmedicin på Öppna högskolan på Åland. Grundat en MMA-förening och sedan ett gym.

En salig blandning, med andra ord.

– Jag vet inte varför Robbe valde mig. Kanske det handlade om inspiration genom desperation. Du måste fråga honom, säger Lindström.

Helenius:

– Jag märkte snabbt att han har ganska mycket talang och förklaringar som ingen annan tränare jag jobbat med haft. Om jag till exempel ska löpa tio kilometer har jag frågat varför jag ska göra det, men tidigare fått svaret att jag inte ska ifrågasätta tränaren utan bara göra som han säger.

Jag skulle säkert ha dragit på mig en skada och skitit i hela grejen

Lindström var också seriös. Det bevisade han genom att sälja sitt gym och avboka sina andra kunder.

Den karriärräddande omvandlingen hade börjat.

– Utan Johan skulle jag ha lagt av. Jag skulle säkert ha dragit på mig en skada och skitit i hela grejen.

Helenius har fått vänja sig vid stenhård träning på fastande mage. Med höghöjdsmasken på ansiktet är det som att andas genom två sugrör. Han ska vänja sig vid att kunna prestera också då han är riktigt slutkörd.

Fyrahundra gram köttfärs, fyra äggulor, laxrom och förstås lite salt och peppar.

Låter det gott? Det tycker i varje fall Johan Lindström.

– Det är standardmåltiden, råbiff.

Duon håller på med periodisk fasta och följer en strikt diet. Pasta, potatis och ris är bannlysta ämnen. I stället är det kött, kött och mera kött som gäller.

– Tror ni på fullt allvar att vi gick på savannen med björnskinnskallingar och ett spjut och tänkte: jag är jättehungrig och vill ha ett äpple och en smörgås. Var fanns kolhydraterna? frågar sig Lindström.

Vissa har ifrågasatt hur en kolhydratfattig köttdiet går ihop med krävande uthållighet i ringen – men både Lindström och Helenius är övertygade om hälsofördelarna.

Inför match får Helenius till slut frossa i kolhydrater, så att det ska finnas tillräckligt med bränsle i ringen.

Dieten är en stor orsak till att Helenius ser ut att vara i bättre form än någonsin tidigare.

– Det var som om en helt ny värld öppnades för mig, säger Helenius om de nya matvanorna.

Lindström anser sig också ha gjort stor skillnad på två andra delområden i skapandet av Helenius 2.0: fysiken och mentaliteten.

Jag fick jättemycket kritik, vilket är förståeligt. Jag förväntar mig inte att folk ska förstå alla processer

Johan Lindström

– När jag tog över var Robbe tillbakadragen och hade inte så mycket framtidstro. Jag tror att alla andra hade kastat in handduken bara på grund av det som hänt utanför ringen.

Men också Lindström har fått ta emot mycket spott och spe genom åren. Inte minst då han låste in boxningssäcken och ordinerade tung styrketräning i början av samarbetet.

Många ville se Helenius tillbaka i ringen, det hade ju gått ett år sedan den senaste fajten. Men fansen fick vänta ett helt år till, då Lindström drog i handbromsen.

– Jag fick jättemycket kritik, vilket är förståeligt. Jag förväntar mig inte att folk ska förstå alla processer, säger han.

– Men man måste förstå att man måste krypa och gå innan man springer. Om jag hade kastat in honom i hård boxningsträning hade skadorna poppat upp som brev på posten.

Med facit på hand var det helt rätt tänkt.

Lindström känner till sina begränsningar. Helenius har lärt sig en gedigen boxningsteknik under åren i Sauerland och under pappa Karls vakande öga. Då är det bättre att fokusera på andra aspekter.

Problemet har varit att den tidigare ensidiga träningen och skadebenägenheten gjort att Helenius inte haft de fysiska förutsättningarna som krävts för att utnyttja sina styrkor.

De senaste åren har Helenius kunnat boxas utan en gnagande skadeoro i bakhuvudet. I överraskningssegern över Kownacki matade han på med tunga högerslag på ett sätt han inte gjort på år och dar.

Och på det mentala planet har Lindström hamrat in en poäng i Helenius hjärna: Det är du själv som styr över ditt öde.

– Det hänger inte på Sauerland eller någon annan. De flesta dagarna får kännas skit, men du måste ta dig framåt. När fysiken och tekniken spelar ihop är han en av de absolut bästa i världen. Det är helt klart.

Men de stegvisa framstegen skedde i den avskilda tillvaron på Åland.

Ska de låta Kownacki fortsätta knocka absoluta skitboxare?

Den breda massan hade fortfarande räknat bort Helenius då han i mars i år steg in i ringen i Brooklyn för att gå karriärens viktigaste match, mot den ansedde polacken Adam Kownacki.

Vadslagningsbyråerna ansåg att Helenius var en enorm underdog. Segeroddset? Tio gånger pengarna, eller mer.

Inför matchen regnade det hånfulla kommentarer på Reddit.

– Ska de låta Kownacki fortsätta knocka absoluta skitboxare?
– Vilken skämtmatch.
– Helenius borde redan ha lagt av för en tid sedan.

I Finland var tongångarna lite mer optimistiska – men de flesta tvivlade.

– Nästa natt får finländsk proffsboxning sin dödsstöt, skrev en användare på forumet Boxing.

Helenius:

– Jag tror att folk i dagens läge har för mycket tid att sitta på nätet och skriva. Alla förstår inte orsakerna till att det gått som det gått. Folk tror att jag suttit hemma och druckit öl.

Men snart skulle han ge svar på tal.

Då en utbuad Helenius steg in i ringen fick han en enda instruktion av Lindström: Se till att arenan tystnar.

Det gjorde han.

Redan i början av matchen insåg Helenius att han skulle vinna. De tunga kroppsslagen i de första ronderna fick Kownacki att tappa tempot.

I den fjärde ronden fick Helenius Kownacki på fall två gånger. Kort därefter stoppade domaren matchen då den dittills obesegrade polacken inte längre kunde försvara sig själv. Se höjdpunkter från matchen här (Youtube).

Begravningsstämningen i arenan var ett faktum och de nästan 1,7 miljoner tittarna som följde med Fox sändning kunde knappt tro sina ögon.

Kommentarerna på Reddit vällde snabbt in.

– VAD HÄNDER?
– Jag dör!
– Wow! Från ingenstans!

Helenius själv var inte överraskad. Han erkänner att han tvivlat på sig själv under åren. Snacket om att bli världsmästare har tidvis varit just det – snack.

Men inför matchen mot Kownacki var han självsäker.

Polackens aggressiva stil passade Helenius perfekt. Han boxas gärna defensivt och kontringsinriktat.

– Jag tror inte att han hade förväntat sig att jag slår så hårt som jag gör. Det rubbade hans psyke. Efter en stund verkade det som om han gett upp lite.

Efter segern har Helenius en hel boxningsvärlds ögon på sig. Tidpunkten spelade också stor roll: Den Borgåbördige boxarens bravad var det sista stora som hände inom sporten innan coronapandemin svepte över världen.

Helenius manager Markus Sundman berättar att Helenius gett kring 100 intervjuer efter segern. Stora mediekanaler som Sky Sports har hört av sig regelbundet.

– Det går inte ens att beskriva vad segern betytt för Roberts karriär.

Det yttersta beviset på hajpen är att Helenius utsågs till månadens boxare i boxningsbibeln The Ring – en minst sagt åtråvärd utmärkelse.

Helenius själv lyfter fram hur viktig segern var både psykiskt och publicitetsmässigt.

– Jag fick tyst på dem som sa att min karriär är över. Jag visste att jag har mer att ge och de flesta som säger saker vet inte vad jag sysslar med dagligen.

Samtidigt har intresset för Helenius träningsmetoder ökat. Många journalister och boxningspersonligheter har frågat sig vad som händer på den lilla ön mellan Finland och Sverige.

Helenius säger att folk inte trott sina öron då de berättat att tränings- och managementteamet består av två personer. Och att de har ett litet eget gym, utan regelbundna sparringpartners.

– De tror inte att det ska gå. Man kan jämföra med Volodymyr Klytjko, som hade 18 sparringpartners, skilda fysiktränare, tekniktränare och konditionstränare. En massör och egen kock, säger Helenius och fortsätter:

– Visst är det en lyx, men du blir inte en bättre boxare för det.

Men vad händer nu?

Helenius trivs med sin dogue de bordeaux. Klippan i närheten av hemmet i Lumparland fungerar som simplats och tankerensare. Som han själv säger: "Jag föredrar lugnet på Åland framför utryckningsfordonen i Berlin."

Det gäller att surfa vidare på vågen. Helenius är rankad på 15:e plats i världen bland tungviktsboxarna och kan förvänta sig både tufft motstånd och ett saftigt arvode då följande match blir av, antagligen på senhösten eller vintern.

Att vinna betyder precis allt. Det poängterar både Lindström och Sundman. Om Helenius vinner nästa fajt borde han få gå en match om världsmästartiteln.

Borde. För allt kan hända inom boxningsvärlden.

Lindström säger att det är för sent att testa nya taktiker – det är plattan i mattan som gäller.

– Han har den sista ruschen kvar, vi ska toppa formen. Vi ska klämma ut precis allt vi kan de sista åren.

Med det sagt är 36-årige Helenius inte lastgammal. Tungviktsboxare brukar mogna senare, eftersom det tar tid att träna upp den råa styrkan och lära sig att disponera den rätt.

Av de 14 boxarna som är rankade före Helenius är bara Joseph Parker yngre än 30. Alexander Povetkin – som nyligen knockade Dillian Whyte – och Luis Ortiz har redan fyllt 40.

Som alltid siktar Helenius bara på en sak: att bli världsmästare. Nu är målsättningen mer befogad än på många år.

Hittills har ingen finländsk tungviktsboxare på herrsidan gått en VM-titelmatch. Gunnar Bärlund var nära i slutet av 1930-talet. Nu är Robert Helenius sugen på en plats i historieböckerna.

– Man måste tro på sig själv.

Lindström fyller på:

– Anledningen till att han blir världsmästare är att han nu verkligen tror på det. Det spelar ingen roll vad andra tror.

– Största delen av världens befolkning hade lagt av om de befunnit sig i hans skor. För de flesta ger faktiskt upp när det blir riktigt tungt. Det heroiska Robbe gjorde var att han aldrig gav upp, han slutade aldrig tro.

Så Helenius kommer att fortsätta boxas med karriären som insats. Han är närmare världsmästartiteln än på länge – men kan lika gärna snabbt knockas ner i rankningen.

Frågan är om han då orkar stiga upp. Vad hade hänt om han hade förlorat mot Kownacki i Brooklyn? Lindström funderar en stund.

– Helt ärligt så tror jag att Robbe skulle ha fortsatt nöta på.

Det gäller att aldrig räkna bort Robert Helenius. Det har historien visat.