Kolumn: Var? När? Hur? De grundläggande frågorna är besvarade – nu ska landslaget in i höstens spökmatcher för att hitta 2019-formen

Två spökmatcher på menyn – och där stod Bollförbundet med utsträckta armar och visste inte var de skulle sätta sig. Nu är bordplaceringen klar. Återstår bara att ge svar på många andra frågor då.

Landslagshösten breder ut sig framför våra ögon och sikten har verkligen varit skymd.

Var? När? Hur?

Då svaren på den typen av grundläggande frågor är svåra att ge, vet man att matcherna som ska spelas blir lite annorlunda.

Samtidigt som Finlands Nations League-motståndare Wales och Irland tog ut sina septembertrupper väntade Bollförbundet snällt på sin tur. De statliga myndigheterna gör säkert sitt bästa, men den här trögflytande sörjan till beslutsfattning gör ingen glad.

Match eller ingen match, det var den på pappret väldigt enkla frågan.

Trehundramiljonersbygget Olympiastadion väntar på besök, fotbollsrörelsen väntade på akuta svar som en student med deadlinens flås i nacken.

Med en dryg vecka till avspark visste ingen var den sker. Så borde det inte få vara, så ska det inte vara, men det var så det blev.

Turneringen som gav fotbollen lite fotfäste igen

Nu vet vi att en folktom nationalarena väntar på att fyllas av landslagets återkomst, men det var ju sannerligen inte den här utvecklingen som Bollförbundet hade skissat upp när EM-biljetten säkrades förra senhösten.

Landslagets första match på Olympiastadion efter nästan fem år i exil skulle ju bli ett publikfrieri efter en varm och vacker slutspelssommar.

Nu blir det en hermetiskt sluten tillställning med Uefa-undantagsregler att förhålla sig till. Två meters avstånd, coronatester, febertermometrar, munskydd, tomma läktare … pappersluntan är omfattande, men den ger oss åtminstone chansen att se landslaget spela fotboll igen i en turnering som man knappt kommer ihåg premisserna för.

Nations League?

Det var ju i den turneringen som Markku Kanerva förtjänade ett diplom för ett par höstar sen och fotbollsfebern fick lite fotfäste i Finland igen. Man kan verkligen peka på matcherna mot Grekland, Ungern och Estland om man undrar var det här landslaget kommer från.

Trovärdigheten tillbaka, segervanan installerad, rejäl skjuts mot ett historiskt 2019.

Viss trygghet från EM-kvalet

Då var då och nu är nu. På två år har Finland sprängt respektvallen och landslaget känns inte slaget på förhand längre oavsett motstånd.

Ursäkta, kändes.

Markku Kanervas tre första år som förbundskapten följde en snitslad bana med EM-slutspelet som ett givet crescendo. Nu är detonationen framflyttad och vi väntar på fortsättningen med frågetecken som följeslagare.

Landskampspausen har känts som tre år lång och förutsättningarna hann formeras om under tiden

Polen, Frankrike, Sverige, Estland, EM … allt ströks ur landslagskalendern och det blir höstfotboll som ska spelas på nåder. Politiken styr hur idrotten utformas – om någon i belarusisk bästa hockeybroder-anda fått för sig att vi ska skilja på de två.

Kanerva doppar tårna i hösten med en viss trygghet i hur det såg ut i EM-kvalet, en större osäkerhet i hur det inte har sett ut sen dess. Landskampspausen har känts som tre år lång och förutsättningarna hann formeras om under tiden.

EM-kvalvågen väller inte in över landslaget till årets första fotbollslandskamp. Nästa vecka startar ett nytt kapitel i Nations League, i mars väntar VM-kvalet och nästa sommar ska slutspelsdebuten ske.

Var står landslaget när startskottet snart avlossas?

Längtat efter återförening

Markku Kanerva höll korten nära kroppen vid torsdagens trupputtagning, pratade om hösten som högklassiga förberedelser inför EM nästa sommar och delade ut få köttben att gnaga på.

Tre–fyra givna startspelare är borta, ett par gröngölingar luftas på den här nivån, de allra flesta är gamla bekanta som har längtat efter en återförening på Fiskartorpet.

Coronatider betyder handdesinfektionsmedel på bordet, pressträff utomhus, stolarna utplacerade med måttbandet som hjälpmedel och fötterna i Uefas undantagsförhållanden, men på måndag samlas spelarna som var förra höstens huvudpersoner ändå.

Tävlingsfotbollen är tillbaka på landslagsnivå, Markku Kanervas trygga, enkla, organiserade taktik ska dammas av och Finland ska få mäta sig med ett på-pappret-gäng som är bättre och kan ställa upp med flera världsstjärnor och elva Premier League-pjäser direkt.

Den här hösten bjuder inte på några farligare fallgropar att undvika eller slutspelståg att hoppa på. Bara sju sköna matcher för att hitta 2019-formen, sjösätta grunderna på nytt och kunna lyfta på världsrankningen.

Det enda vi har garanti på är att det blir väldigt annorlunda.