Vi träffade Covid – ett rött och dansande virus på Nationaloperan
Coronaviruset har påverkat också innehållet i konsten. Ett exempel här i Finland är operan Covid fan tutte med premiär på Nationaloperan idag. Vi har träffat självaste Covid som görs av dansaren Natasha Lommi och frågade hur det känns att spela ett så hatat och fruktat virus.
Det var meningen att Nationaloperan skulle sätta upp Richard Wagners massiva opera Valkyrian nu i höst, men i och med coronapandemin fick Operan skjuta fram Valkyrian till nästa år och blixtsnabbt komma på något småskaligare. Svaret stod att finna i fienden själv, Covid fan tutte, som baserar sig på Mozarts opera Così fan tutte.
Det nya librettot blandar både politisk satir och reality och slungar oss tillbaka till coronatidens trauman men också det komiska i all absurditet. Här finns scener vi alla känner igen från i våras: regeringens presskonferenser, de ändlösa teamsmötena, hemundervisning och funderingar kring om det ska ätas gröt eller ärtsoppa till middag.
– Det som händer på scenen är som en saga om vårens verkliga händelser. Du känner säkert igen dig själv, kanske din granne, politikerna på tv, allt är med, säger dansaren Natasha Lommi, som spelar självaste Covid.
Hur känns det att spela ett så fruktat och hatat virus?
– Det känns faktiskt inte så farligt. Det har varit väldigt intressant. Alla håller lite extra distans till mig på arbetsplatsen, de hajar kanske undermedvetet till när de tänker på viruset, säger Lommi och fortsätter:
– Och visst är det ju spännande att gå till mitt omklädningsrum där det står “Covid 19” på dörren.
Hur väl har du isolerats från resten av ensemblen eller har du kunnat florera fritt, och sprida ditt virus?
– Det facto var jag borta första veckan och isolerade mig. Men ganska fritt har jag fått röra mig och trots den korta repetitionstiden var det ganska klart och tydligt på vilket sätt Covid kommer att slinka in på scenen.
Eftersom det övriga kändes så stort och överdrivet beslöt Lommi att Covids koreografi måste stå i kontrast till det övriga.
– Jag är kanske minst karikatyrmässig, mer bara en levande organism, någonting vi inte riktigt känner till.
Operans Covid är klädd i rött, som vi oftast associerar med fara, men enligt Lommi ser Covid ganska ofarlig ut, nästan som ett barn.
Själv känner hon igen sig i många av scenerna, oron för oss själva, hur vi ska förhålla oss till situationen, vad vi går miste om och hur vi ska anpassa oss.
– Det är nog en bra väckarklocka för oss alla. Mycket av det jag gestaltar kan anknytas till vad som helst, som vårt förhållande till välfärden, frihet, vårt resande och konsumtion.
“Som en champagnekork som flyger i taket”
I vanliga fall kräver operaproduktioner år av förberedelser, men med en nyadaptionen av Così fan tutte reagerar Nationaloperan rekordsnabbt på ett samhälleligt fenomen.
I ett pressmeddelande liknar operachefen Lilli Paasikivi idén vid en champagnekork som flög i taket: "Alla tände på idén och ville vara med i denna hejdlösa produktion.”
I maj ringde Paasikivi författaren Minna Lindgren och frågade hur hon förhöll sig till att skriva librettot till den nygalma operan som skulle heta Covid fan tutte. Minna Lindberg, regissören Jussi Nikkilä och dirigenten Esa Pekka-Salonen slog sina kloka huvuden ihop och på fyra veckor snickrade teamet ihop en nyversion av operan.
– Det var intensiva veckor, men jag kunde hålla mig till vissa ramar. Det var svårare för Operan och till exempel scen- och kostymavdelningen som i vanliga fall skulle ha haft paus under sommaren, säger Minna Lindgren.
Förutom att namnet klingar klockrent låg också praktiska skäl bakom, Covid fan tutte utgörs av en liten solistensemble och betydligt mindre orkesteruppsättning än normalt.
Wolfgang Amadeus Mozarts och Lorenzo da Pontes version är över tre timmar lång, men Lindberg hade inga problem med att kapa hälften, tvärtom.
– Jag tycker att Così fan tutte är för lång. Eftersom det finns två huvudpar, måste man gå igenom varje situation två gånger och alla solister måste förses jämlikt med lika många arior, och de är inte alla så bra.
Karita Mattila, en stjärna för sig
Alla solister sjunger nu alltså bara en aria, förutom Karita Mattila.
– För att hon är Karita Mattila, hon måste få alla takter som finns att sjunga. Det sa hon själv också: kapa inget från min roll. Hon var så förtjust i att äntligen få sjunga någonting, dessutom något hon aldrig sjungit förut och att få spela en komedienne,
det är inte typiskt för henne.
Lindberg som knappast alls följt da Pontes libretto, har i huvudsak valt musiknumren utgående från stämningen i Mozarts musik.
– Vi behövde en arg baryton, en sorgsen tenor och en sorgfri duett. En beslutsam kvintett inleder regeringens presskonferens, en ljuv scen får oss att tänka på äldre personer. Den långa slutscenen bevarades nästan som sådan. Utgående från musiken byggs där nämligen upp en lösning som är just så plötslig och godtrogen som sig bör i en komisk opera.
Mozart komponerade Così fan tutte till en italiensk text men Lindberg menar att den inte alls fungerar på finska.
– Texten kommer alltid före musiken och musiken beror på hur texten är. Mozart använde sig av olika stilar när han komponerade på tyska och på italienska. Det är ganska våldsamt att använda finska som alltid går i marsch, och inte alls har de här svängande synkoperna.
Nationaloperan marknadsför sig med att säga att de var först med att reagera på pandemin med sin opera. Har du råkat på andra verk som direkt inspirerats av covidpandemin?
– Jag har hört att de planerar att göra Offenbachs operett Pariserliv i Paris enligt samma idé om hur livet ser ut nu under coronatiden.
Natasha Lommi spelar viruset i operan "Covid fan tutte"
