Diskrimineringsombundsmannen ger svenska fotbollsförbundet rätt efter utredning om olika ersättningar för dam- och herrspelare: "SvFF kan av förklarliga skäl inte styra över publikens preferenser"

De svenska fotbollsherrarna får betydligt större ersättningar för landslagsspel än damerna. Det ledde till en anmälan som diskrimineringsombudsmannen nu har behandlat. Enligt beslutet är det fritt fram för förbundet att tillämpa samma ersättningsmodell i fortsättningen.

Diskrimineringsombudsmannen (DO), en svensk myndighet, tog emot en anmälan som byggde på att damernas VM-ersättning var lägre trots att de ansågs utföra ett likvärdigt arbete som herrarna. I ärendet jämfördes ersättningarna i herr-VM i Ryssland 2018 med ersättningarna i dam-VM i Frankrike 2019.

Enligt fotbollsförbundets (SvFF) uppgifter fick en svensk damspelare, som spelade samtliga matcher under 2018 och 2019, 24 procent av vad en herrspelare fick. Hade båda landslagen tagit sig till kvartsfinal i sina världsmästerskap, hade damernas mästerskapsersättning varit 10 procent av herrarnas.

DO bedömer att spelarna i damlandslaget har missgynnats i jämförelse med spelarna i herrlandslaget, men konstaterar samtidigt att skillnaden beror på belopp som varit kopplade till publikintäkter och ersättning från det internationella fotbollsförbundet Fifa.

Rörliga delen gör skillnad

Landslagsersättningarna är indelade i fasta och rörliga delar. De rörliga delarna är beroende av publiksiffror, publikintäkter, prispengar från förbund i samband med mästerskap och marknadsföringsintäkter.

Det är de stora skillnaderna i de rörliga delarna som resulterat i att ersättningarna till herrarna varit betydligt större.

– Det beror på att herrfotboll som regel värderas högre av fotbollspubliken än damfotboll. Publikens preferenser i denna del är av förklarliga skäl inte något som SvFF direkt kan styra över, uppger DO i sitt beslut.

Fotbollspubliken värderar alltjämt herrfotbollen högre än damfotbollen

Enligt förbundet kommer 90 procent av tv-intäkterna från herrarnas landskamper. Damernas landskamper genererar i sin tur endast av 2–3 procent av tv-pengarna.

– Den fotbollsintresserade allmänheten är beredd att betala mycket mer för en entrébiljett till en herrlandskamp än en damlandskamp, konstaterar förbundet.

– Förbundets intäkter är i huvudsak hänförliga till herrfotbollen, något som i sin tur ytterst beror på att fotboll är en publiksport, och att fotbollspubliken alltjämt värderar herrfotbollen högre än damfotbollen, skriver DO.

"Lika lön för lika arbete upprätthålls inte"

I sitt beslut konstaterar DO att skillnaderna i intäkterna är så markanta att det är relevant att tala om två helt skilda och könsbestämda marknader.

– De betydande skillnader som funnits i ersättning mellan spelarna i herr- och damlandslagen har därför inte utgjort direkt diskriminering, och det trots att skillnaderna alltså haft en direkt koppling till spelarnas kön.

Förbundet har enligt DO ingen skyldighet att nu ändra på sin modell.

DO konstaterar att modellen, där den rörliga delen i stor utsträckning påverkar ersättningarna, innebär att principen om lika lön för lika arbete oberoende av kön inte upprätthålls inom landslagsfotbollen.

Beslutet går inte att överklaga, men är inte heller juridiskt bindande, och DO uppger att det fortsättningsvis är möjligt att själv väcka talan om diskrimineringsersättning i tingsrätten.