“Det var dagar då jag inte såg en enda turist” - vardagen på Sveaborg förändrades av coronapandemin
Under våren vädjade Sveaborgs förvaltningsnämnd till turisterna att inte ta sig ut till öarna som hör till Unescos världsarv, men under sommaren ändrades tonläget. Företagarna behövde turisterna.
- På våren då pandemin började försvann plötsligt alla turister. Nuförtiden brukar här vara turister året runt, speciellt från Asien, säger Salla Pyykkönen.
Salla Pyykkönen har bott på Sveaborg i sex år med sin man och två barn. Hon är egenföretagare och jobbar bland annat som doula.
Under våren kunde det gå dagar utan att hon såg en enda turist, inte en enda granne heller kändes det som. På Sveaborg bor runt 800 personer året runt, medan öarna årligen tar emot en miljon besökare.
I maj började utomstående hitta tillbaka till ön, och juni kändes redan nästan som normalt. Förutom att turisterna nu var finländare.
- Om färjan var riktigt fullsatt kändes det ibland otryggt. Vi valde att använda vattenbussen eftersom färre turister tar den ut till ön, säger Pyykkönen.
Salla på Sveaborg: "Från en miljon turister till dagar utan en enda, vardagen förändrades av coronapandemin"
Också i öns enda dagligvaruhandel kunde det vara trängsel vilket kändes obehagligt. Invånarna på ön hade kommit överens om ett visst tillvägagångssätt i butiken, men då fastlandsturisterna handlade så kände de förstås inte till reglerna.
- Men jag har använt munskydd och tvättat händerna ordentligt, inte kan jag säga att jag varit rädd, säger Pyykkönen.
Det finns både bra och dåliga saker med turistmassorna på Sveaborg enligt Salla Pyykkönen.
- Utan turisterna skulle vi inte ha all den service vi har här ute på ön. Ingen butik, inga kaféer och restauranger, säger hon.
Under sommarhalvåret finns det också sjukvårdspersonal på ön, och färjan går oftare än under vintern.
Men samtidigt är fästningsön inte byggd för att klara av en miljon nyfikna fötter som trampar omkring på murar och vallar.
Själv bor Salla Pyykkönen i Bastion Hjärne byggd år 1776, intill båtvarvet. Det ligger så pass avsides att turister sällan irrar sig in på deras gård, men ibland kan det höras ljud från festlokalen i fästningen Tenaljen von Fersen.
- Det är trevligt och ljuvligt att bo på Sveaborg, här finns en så fin byagemenskap och vi trivs väldigt bra, säger Pyykkönen och tittar ner på familjens nya hundvalp som försöker äta en blomma på innergården till huset med väggar tjocka nog för att klara av kanonkulor.
Inga andra ljud hörs från stigarna som vanligtvis brukar vara på välbesökta.
