"Ena dagen är de vänner, nästa dag skjuter de varandra" – gängvåldet i Stockholm är oförutsägbart, säger forskare

Coronakrisen har lett till minskad brottslighet på många håll i världen, men undantaget är gängkriminalitet. Skjutningarna i Stockholm har ökat i år, och nu höjs än en gång röster för skärpt lagstiftning och hårdare straff. Men så enkelt är det inte, säger forskare Amir Rostami.

Biter Danmarks lagar bättre på gängkriminaliteten än vad Sveriges gör? Så enkelt är det inte

5:59

– Det är de lägre organiserade grupperingarna som är extremt våldsamma. De är rent polisiärt väldigt svåra att hantera och bekämpa för det är väldigt flytande mellan dem, de är kompisar ena dagen, och så är de fiender nästa, och så blir de kompisar igen och så börjar de skjuta varandra, säger Amir Rostami.

Han är tidigare polis och nu kriminolog, och forskar i bland annat organiserad brottslighet, vid Stockholms universitet.

De uppmärksammade skjutningarna i Stockholm i sommar visar samma trend som Rostamis forskarkolleger i andra delar av världen ser: trots en minskad brottslighet överlag under coronakrisen har gängvåldet inte tagit paus.

I Stockholm har skjutningarna till och med ökat i år, både när det gäller antalet bekräftade skjutningar och antalet personer som skadats i dem.

Stockholm och Sverige har särskilt skakats av den skjutning som ledde till en 12-årig flickas död i början av augusti. Flickan var inte måltavla utan dog när hon träffades av flera skott som riktades mot andra personer som befann sig på platsen.

Varken polisen eller gängen har kontroll

Det som gör skjutningarna i Sverige så svåra att hantera just nu är att de är så obehärskade: när gängvåldet förr dominerades av stora organiserade ligor är det nu mindre grupperingar som skjuter.

– Att vi inte har lyckats bekämpa de här grupperingarna på så länge har skapat en dynamik där vi varken har inre tryck eller ett yttre på dem. Det yttre trycket från polisen har varit för svagt, med en uppklarningsgrad som minskat. Gällande det inre trycket har vi en oreda inom gängmiljön i Sverige. Det är vilda västern. Får vi inte till ett yttre tryck kommer vilda västern-läget att fortsätta, säger Rostami.

Efterlysning: Hårdare straff och slopad ungdomsrabatt

Från många håll i Sverige och särskilt från högeroppositionen höjs nu röster för skärpt lagstiftning och hårdare straff.

Debatten tog fart igen sedan en rättegång mot fem svenskar ur den så kallade Dödspatrullen från Rinkeby inleddes i Danmark. Förra veckan dömdes tre av de svenska unga männen till livstids fängelse för ett dubbelmord i Köpenhamn.

Kan du inte ens åtala folk så spelar det ingen roll om de har fem gånger hårdare straff

Nu diskuterar Sverige om Danmarks lagar dels gör polisens arbete lättare, och dels fungerar avskräckande eftersom de inte till exempel har samma ungdomsrabatt för brott.

Men Amir Rostami är inte lika övertygad om att det är just straffjuridiken som är lösningen.

– Kan du inte ens åtala folk så spelar det ingen roll om de har fem gånger hårdare straff. Vi pratar om hur vi ska göra mål men vi kommer inte ens in på arenan.

Gällande frågan om ungdomsrabatt påminner han att gränsen måste dras någonstans. Kriminella gäng verkar inte dra sig för att locka med och utnyttja ännu yngre medlemmar.

– Gängen är dynamiska. De anpassar sig. Drar du gränsen vid 17 anpassar de sig, drar du den vid 15 anpassar de sig till det också. Utomlands ser du gängmedlemmar som är betydligt yngre än det.

Polisen måste jobba långsiktigt

Rostami påpekar att Danmark under 90-talet och ännu i början av 2000-talet hade mer problem med kriminella gäng än vad Sverige har i dag. Utvecklingen i Sverige har gått åt fel håll men i Danmark åt ett bättre, och det Rostami ser som skillnaden är inte straffen, utan polisarbetet.

– De lyckades organisera sig inom polisen med operativa navar, i en tydlig organisering mot gängen. I Sverige gjorde vi precis tvärtom, de små enheterna vi hade som jobbade med det här lades ner.

Han talar om vikten av en tydligt dedikerad personalresurs som kan ta sig an gängkriminaliteten långsiktigt och är fredade för att jobba med bara det.

– För problematiken är det kraftfullt: Det blir bättre utredningar, man har bättre koll på individerna och bättre underrättelser, och tillsammans med specialiserade åklagare blir utredningarna bättre och uppklarningsgraden högre.

Operation Rimfrost fick kritik

I Sverige genomförde polisen en kraftsamling mot gängkriminaliteten i vintras, Operation Rimfrost, och har fått kritik för att skjutningarna nationellt ändå inte minskat i år. Rostami ser inte operationen som ett misslyckande, eftersom polisen ändå beslagtagit både vapen och sprängmedel, pengar och narkotika.

– Det är inget fel på de här insatserna, men här typen av insatser brukar inte ha långsiktiga effekter. Den här problematiken kräver långsiktig polisiär fokusering, inte på kvantitet utan på kvalitet. Alltså inte på hur många personer man lagför, utan vilka personer man lagför.

Den här problematiken kräver långsiktig polisiär fokusering, inte på kvantitet utan på kvalitet. Inte på hur många personer man lagför, utan vilka personer man lagför

– Jag efterfrågar någon form av mobilisering mot gängen, någon form av funktion där vi verkligen kraftsamlar alla resurser som finns. Det maskineriet vi behöver förbättra, vi behöver mer pang för pengarna, vi behöver resultat av våra verksamheter, allt från skolan till polisen till socialtjänst.

Med 300-500 poliser skulle man komma långt om de poliserna fick koncentrera sig på enbart gängkriminaliteten, på ett långsiktigt sätt.

– Ta Södertäljesatsningen till exempel, där man verkligen jobbade långsiktigt och kom väldigt väldigt långt, de var inte jättemånga. Det krävs långsiktighet och mod och att man hittar rätt personer som kan genomföra det.

Malmös siffror är bättre

I statistiken om sprängdåd och skjutningar i Sverige i år sticker Malmö för tredje året i rad ut som undantaget. I staden som i nåt skede skapade internationella rubriker som krigszon på grund av allt våld går siffrorna ner.

Malmö stad och polisen lyfter gärna fram hur myndigheterna samarbetat med varandra för att minska på våldet, för att få gängmedlemmar att hoppa av och för att hindra att unga pojkar alls dras med i de kriminella nätverken.

Rostami talar om vikten av att det verkligen samarbetas på alla fronter för att hitta de unga som är i riskzon. Han talar om riskerna med särskilt utsatta områden, men också om en alltför stereotyp bild av pojkar som det går dåligt för i skolan och som mår dåligt psykiskt. Det behöver inte vara så.

Jag har träffat gängledare vars bror är läkare och syster är jurist, det är inte ovanligt att det bara är en i familjen som det går fel för

– Jag har träffat personer vars fäder varit präster, eller gängledare vars bror är läkare och syster är jurist, det enda barnet det har gått fel för är det här barnet, det är inte alls ovanligt att det bara är en i familjen som plötsligt väljer den här banan.

Avgörande är bekantskapskretsen.

– Oftast är det unga killar, delvis ibland unga tjejer, det ska man inte glömma. Men ofta unga killar, många gånger födda i Sverige till utländska föräldrar. Sedan tidigt finns det indikationer på att saker och ting inte står rätt till.

Det kan ses som det snabbaste sättet att komma någonstans i livet, och sakta men säkert hamnar man där

– Den närmaste orsaken till att de hamnar här är att de har möjlighet till det: de har en storebror, en granne, en kusin, en kamrat som redan befinner sig här och de söker sig till det här, de får möjlighet att vara där. Och av olika anledningar tycker de att det är en lämplig väg, bästa och snabbaste sättet att komma någonstans i livet, och sakta men säkert hamnar man där.

– Det kan ibland vara så enkelt att man hamnar i skuld, man är i gränslandet och tar några felsteg och så pang, sitter man där.