Bärtil pratar både svenska och finska i höstens program
Ingen serie bland Svenska Yles barnprogram har varit lika långlivad som fåret Bärtil. Han fyller 18 år denna höst och nu har det 300:e programmet spelats in. Det firas med språkbad!
Monica Vikström-Jokela har varit med ända från början och har skrivit manus också i år, samt fungerat som personregissör.
Bärtil har producerats i 18 år - hur har serien utvecklats med åren?
- När man tittar på bildspråket ser man hur mycket som har hänt. År 2003 gjordes småbarnsprogram i ett betydligt lugnare bildtempo än idag. Men kärnan är fortfarande den samma: det här är sagor för små barn om små barns vardagsutmaningar, fast sagor i dramaform.
Varför är han så populär?
- Jag tror att Bärtil är så populär för att det är så lätt att identifiera sig med honom och Isa Gris - det är de två som är småbarnen i serien. Och för att Bärtils och Isas lekar inspirerar till egen lek. Den feedbacken har vi fått, säger Monica Vikström-Jokela.
Vilka teman har du velat lyfta fram i årets produktion?
- Utgående från ett samtal med en sjuårig Bärtilfantast bestämde jag mig för att bygga den nya serien på upplevelsen av att vilja göra något som andra, ofta storasyskon, får göra: gå i skola, besöka ett tivoli, ordna lopptorg, gå på bio.
- Eller att förskräckligt mycket önska sig något, så som Bärtil önskar sig en gunga. Bärtil och hans vänner upptäcker att det kan vara minst lika roligt att hitta på sitt eget fantasifulla sätt att göra samma saker.
- Hur skulle du beskriva de olika karaktärerna i serien?
- Bärtil representerar oftast det lilla barnets soliga sidor, hans favorituttryck är “Får kan!” och han väntar sig att alla ska tycka om honom.
- Hos Isa Gris kan barnen känna igen mera struliga sidor hos sig själv. Hon har svårt att acceptera att Bärtil har något som hon inte har och hon citerar ofta sin mamma, som har många bestämda åsikter.
Vem av karaktärerna identifierar du dig själv mest med?
Kanske med Isa Gris, jag var själv en rätt så beskäftig flicka. Men jag älskar dem alla - det måste man göra om det ska gå att skriva roliga manus för dem, säger Monica Vikström-Jokela.
Från programledare till regissör
Staffan Gräsbeck som är känd för publiken som tidigare BUU-ledare har fungerat som bildregissör för årets Bärtilproduktion.
- I och med att jag inte har jobbat med Bärtil i studio förut var det ett intressant arbete att med Monica fundera på de fysiska möjligheterna och begränsningarna som karaktärerna medför, säger Staffan Gräsbeck.
- Man kanske inte tänker på att skådespelarna snabbt får verkligt varmt i sina dräkter och att Isa Gris inte klarar av att lyfta upp benen speciellt högt.
Hurudant är ett bra Bärtilavsnitt? När är du som regissör nöjd?
- Då jag känner att idéer vi kommit på innan inspelningarna fungerade verkligt bra också i slutresultatet. Men jag tror också att sådant jag själv varit nöjd eller mindre nöjd med kanske upplevs på ett helt annat sätt för tittaren - och det är ju ändå tittarens upplevelse som är den viktigaste.
- Ett bra Bärtilavsnitt skall kännas dynamiskt och ha en skön framåtrörelse som inte känns för stressig, men inte heller för långsam, säger Staffan Gräsbeck.
Bärtil inspirerar till lek
- De bästa Bärtilavsnitten är de som får en att tänka: det där vill jag också göra! Jag har träffat barn i dagisar och på skolgårdar som har berättat att de byggde en likadan glassbil som Bärtil, eller som vill visa hur de dansar Bärtils toppen-toppen-dans. Då känner jag att vi har lyckats, säger Monica Vikström-Jokela.
Första gången Bärtil pratar finska
Det har länge funnits en efterfrågan från publiken att göra Bärtilprogram också på finska. Det var tur i oturen och på grund av Coronan som denna möjlighet kom passligt till 300-avsnittsjubileet.
I vanliga fall bandas ljudet med mikrofoner inuti maskerna, men de nya restriktionerna gjorde det svårt för ljudteknikerna att hålla avstånd i studion.
Därför beslöts att ljudet dubbas efteråt och då var det enkelt att i samma veva översätta och dubba några program till finska.
Fyra av de åtta avsnitten kan man nu titta på både på svenska och finska.
Hur känns det att höra Bärtil och hans vänner prata finska?
- Det känns kolossalt intressant! Karaktärerna är de samma och ändå inte riktigt de samma. Det kommer in en aningen ny kulturell dimension, säger Monica Vikström-Jokela.
Utmanande att översätta hur en etablerad karaktär pratar
Sanna Tiihonen har översatt programmen till finska. Att översätta dubbar är en specialkompetens som kräver ganska mycket förhandskunskap om hur karaktärerna uttrycker sig.
Det handlar om att skapa en egen språkdräkt på finska.
- Det mest utmanande att översätta dubbar från svenska till finska är att finska ord överlag är längre än svenska. Men å andra sidan behöver man inte göra någon läppsynk då skådespelarna har dräkter.
- Vilka Bärtil-uttryck tyckte du var svårast att översätta?
- Ibland är ordlekar svåröversatta men då kan man försöka få till roligheter på andra sätt, säger Sanna Tiihonen.
- Återkommande fraser behöver man översätta noggrant, till exempel Bärtils och Isas uttryck "Toppen, toppen!" har översatts till finska som "Huippujuttu!".
- Har du några metoder för att få språket att bli mera levande och personligt?
- Man måste beakta att språket ska vara begripligt för målgruppen och att det ska passa i munnen på karaktären.
Du kan titta på de nya Bärtilprogrammen i BUU-klubben på torsdagar eller på Arenan under titeln "Bärtil leker".
Diskussion om artikeln