"Jag har inspirerat kvinnorna i Belarus" – Svetlana Tichanovskaja talar om jämställdhet och folkresning i en intervju med Svenska Yle

I Belarus har kvinnorna ställt sig på barrikaderna i kampen mot Aleksandr Lukasjenkos diktatur på ett aldrig tidigare skådat sätt. Svetlana Tichanovskaja kallar kvinnornas organisationsförmåga ett mirakel.

Det är uppenbart genast när Svetlana Tichanovskaja stiger in i rummet. Hon har förändrats sedan jag såg henne på presskonferensen i Vilnius för två veckor sedan.

Hon utstrålar visserligen fortfarande en stark och beslutsam kamplust, men rädslan i hennes mörkbruna ögon är som bortblåst.

Då var hon modig när hon ställde sig framför pressen, trots att hon enligt uppgift var både skärrad och nedstämd när hon gick i exil.

Nu ger hon intrycket av en självsäker politisk stjärna och hon talar vid ett par tillfällen om sig själv i tredje person.

– Folket ser Svetlana Tichanovskaja som en symbol för förändringar. Det vet att jag inte kan stå framför dem i Minsk. De ser mig inte mer, men jag är ansiktet utåt, jag talar med världsledare och journalister.

Jag har inspirerat kvinnorna i Belarus och vi ser nu hur många aktivt och framgångsrikt är med och organiserar motståndet mot regimen

Rollen har förändrats

Tichanovskaja har sett sin roll förändras drastiskt sedan hon i somras ställde upp som kandidat i presidentvalet i Belarus.

Då drog hon enorma publikmängder och inspirerade tiotusentals personer att engagera sig i kampen mot regimen.

För några dagar sedan sa en ung belarusisk kvinna, som aktivt deltar i proteströrelsen, att hon anser att Tichanovskaja är lite för osynlig.

Dina anhängare saknar din inspirerande röst.

– Alla gör sitt bästa för att vi ska vinna. Jag gör allt jag kan här i Litauen, och de gör vad de kan där hemma. Jag tror att alla förstår att det är så här det måste vara just nu, svarar Tichanovskaja.

Stoltast är hon över kvinnornas nyvunna självförtroende

Borta är också pratet om att hon egentligen bara är en lärare och en mamma, tvärtom börjar hon själv tala om hur stolt hon är för att det nu är tre kvinnor som har stigit fram som oppositionens ledare.

– Allra mest tror jag att jag har inspirerat belarusiska kvinnor. De visar nu hur man organiserar protester. Det är ett mirakel.

Det här bekräftas av bilderna på de demonstrationer som ordnas i Belarus. Allt som oftast står kvinnorna i första ledet.

– När de såg mig förstod de att vi inte bara är kvinnor i köket utan vi är kämpar. Vi kan lätt stå inte bara bredvid våra starka män utan till och med framför dem.

Det finns ingen central organisation som håller i trådarna ... det finns bara folkets vilja att bli av med Aleksandr Lukasjenko

– Vi representerar majoriteten. Vi demonstrerar inte bara i Minsk utan i alla små städer. Kvinnorna kämpar för att våra barn ska få växa upp i trygghet. Just nu känner sig inte folk säkra i Belarus.

Tichanovskaja säger att det inte betyder att kvinnorna styr den här proteströrelsen. Det finns överhuvudtaget ingen central aktör som håller i trådarna.

Hon tycker inte riktigt om när det hon kallar folkets uppvaknande i Belarus jämförs med andra folkresningar runt om i världen.

Hon blir till och med lite irriterad när jag frågar om demonstranterna har tagit lärdom av andra proteströrelser. Som till exempel den välorganiserade i Hongkong.

Där håller demonstranterna sig kontinuerligt uppdaterade i frågor som vilka strategier som har eller inte har fungerat på annat håll.

– Nej, det finns ingen strategi. Det finns bara folkets vilja att bli av med Aleksandr Lukasjenko. Och det finns alltså ingen central organisation som styr, det måste ni förstå.

Tichanovskaja betonar alltså att det uppmärksammade koordinerande rådet inte styr demonstrationerna.

Rådet har bildats av personer från samhällets viktigaste sektorer för att förbereda ett kommande maktskifte.

Demonstrationerna däremot organiseras genom lösa nätverk på krypterade sociala meddelandetjänster som Telegram. Där kan vem som helst föreslå aktioner och är idén bra förverkligas den.

Det går därför inte att tala om hur oppositionens strategi kommer att utvecklas i framtiden, vare sig Aleksandr Lukasjenko viker sig om veckor, några månader eller ett år.

– Det är möjligt att demonstrationerna och protesterna kommer att ta en annan form, i stället för öppna demonstrationer. Vi är kreativa och vi vet vad vi vill så ni kan vara säkra på att vi vinner.

Jag tycker inte om ordet revolution för det låter som om våld är inblandat – vi vill göra det här utan våld

– Vi går vår egen väg, för det finns många exempel på så kallade revolutioner som har misslyckats trots att folket följde manualen för hur man fäller en regim.

Kontrasten mellan de modiga kvinnorna och männen på gatan och makthavarna Aleksandr Lukasjenko och Rysslands president Vladimir Putin kunde inte vara större.

Det är två män vars styrka inte kommer inifrån utan från att de har kontroll över den beväpnade maktapparaten - armén, polisen, säkerhetsstyrkorna och underrättelsetjänsten.

Det känns inte långsökt att tänka sig att Lukasjenko kan bita sig fast vid makten i flera år.

– Jag tror att maktskiftet kommer snabbare än du tror, säger Tichanovskaja. Den politiska krisen blir snart en ekonomisk kris och om folk inte får sina löner så ökar missnöjet ännu mer.

En avgörande faktor som gör regimen i Belarus ovanligt känslig för en ekonomisk kollaps är att det fortfarande handlar om en kommunistisk diktatur.

Hela samhället är byggt kring premissen att staten klarar av att ta hand om folkets levnadsstandard.

Om Tichanovskaja har rätt kanske situationen i Belarus i dag kan jämföras med läget i Estland, Lettland och Litauen under den sjungande revolutionen.

Spelet bakom kulisserna har små insatser och höga odds

Enligt enkel logik lönar det sig snart för regimen att inleda en dialog med oppositionen. Men när ett helt lands framtid står på spel finns det alltid för många kockar som vill blanda sig i.

Jag träffar en ung litauisk man på en bar. Han är inloggad på Telegram och visar ett inlägg åt mig.

Det säger att Ryssland redan har börjat betala löner i Belarus, för att hjälpa Lukasjenko ur kassaknipan. De som läser inlägget uppmanas att inte ta emot "Putins pengar".

Min ryska räcker inte till för att verifiera exakt vad som står i inlägget och vem som har skickat det. Men det ger en insikt i hur aktivt och med ganska små medel olika aktörer vill påverka händelseförloppet.

På grund av sociala medier är alltså situationen ändå annorlunda än under den sjungande revolutionen.

Min man vet vad jag håller på med och han stöder mig

I slutet av intervjun upprepar Tichanovskaja att hon inte har några planer på att själv ställa upp som kandidat när det så småningom blir presidentval i Belarus igen.

Men hon tror att hennes man Sergej Tichanovskij kanske ställer upp.

Han sitter nu fängslad av Lukasjenko och hon har kontakt med honom genom hans advokater.

– De besöker honom ett par gånger i veckan, säger hon. Han vet vad jag håller på med och stöder mig.

"Håll tassarna borta"

Tichanovskajas huvudbudskap till omvärlden är att inte blanda sig i händelseförloppet.

– Det som händer i Belarus är vår inre angelägenhet. Det handlar inte om geopolitik utan vår kamp mot en enda person. Att Lukasjenko har bett Ryssland om hjälp visar att han är rädd för sitt eget folk.

Hon vill inte att EU eller USA ska agera som en motpol mot Ryssland, åtminstone just nu.

– De internationella ledare som kontaktar mig frågor alltid vad de kan göra för oss. Vi vill att ni följer med vad som händer. Vi vill att EU-länderna och andra talar om oss, vi behöver er uppmärksamhet.