Min vän Idi Amin - boxarlegenden Elis Ask besökte den fruktade diktatorn flera gånger på 70-talet
Egentligen är deras vänskap fullständigt osannolik. Idi Amin var en storvuxen, nyckfull och brutal diktator som styrde Uganda med järnhand under 70-talet. Elis Ask var en späd boxare som år 1951 blivit europamästare i lättvikt och känd som en jovialisk och pratsam person som aldrig gjorde en fluga förnär.
Att Idi Amins och Elis Asks vägar skulle korsas i början av 70-talet, beror i högsta grad på boxningen som förenade dem båda. Idi Amin hade vunnit titlar i tungvikt i sin ungdom och Elis Ask var en erkänd boxare som efter sin egen karriär drillat andra boxare till framgång.
Elis & Idi
Ett oväntat telefonsamtal
Elis var ett stort namn och på något sätt hade också hans rykte nått Idi Amin i början av 70-talet. Enligt legenden skulle Idi Amin personligen ha ringt till Elis Ask i Helsingfors och frågat om han var villig att komma till Uganda för att träna några lokala förmågor.
Elis Ask som även var känd som en skojfrisk person, lär inte ha tagit telefonsamtalet på allvar.
- Och i den här änden talar Charlie Chaplin, ska Elis ha utbrustit, fullständigt övertygad om att kompisarna spelade honom ett spratt.
Men på tråden befann sig faktiskt den ökände diktatorn, med ett angeläget ärende och ett anbud som Elis inte kunde tacka nej till.
- Kunde du inte komma till Uganda för att träna mina gossar?
Konden bamla dåli engelska och sa att han sku förena till Idi Amin. Vi snacka nästan en timme om boxning och så bjöd han mig till Uganda och sa att han sku skicka biljetter
― Elis Ask i Seura 33/1977
.
Ett land på ruinens brant
Ugandas inrikespolitiska läge efter maktövertagandet år 1971 var förmodligen något som Elis Ask var rätt dåligt insatt i, men signalerna i världspressen var entydiga om att något allvarligt höll på att ske.
Idi Amin vände det forna moderlandet England ryggen och allierade sig med Sovjet, DDR och Libyens ledare Muammar Gaddafi. Han körde också ut indierna ur Uganda eftersom han ansåg att deras affärsverksamhet var en kvarleva från kolonialismens tidevarv.
Idi Amins reformer försatte landets ekonomi i kaos och bättre blev det inte heller av att Idi Amin utnämnde sig till landets envåldshärskare.
Som brittiska imperiets erövrare sträckte sig Idi Amins maktanspråk långt utanför Ugandas gränser. Han skulle bekämpa kolonialismen i Östafrika.
Det fanns inget som kunde stoppa honom, varken i grannländerna eller på hemmaplan där greppet om makten hårdnat med hjälp av östtyska Stasi.
- Nog hade jag hört hurja juttun om den där mannen redan då, men jag var bara intresserad av boxning, säger Elis Ask i en intervju för tidningen Seura år 1977.
Va bryr jag mig om nån kohu. Jag åker vart jag vill. Jag förstår ingenting av politik och int bryr jag mig heller
― Elis Ask i Ilta-Sanomat 26.7.1977
Boxning och kaffe
Vid det laget har Elis Ask besökt Uganda flera gånger. Diktatorn som förknippats med arkebuseringar, tortyr, mord och kannibalism är i Elis Asks sällskap en artig värd som föredrar att tala om boxning.
Jag har lite business i Uganda. Varför sku jag vara rädd. Idi är min kaveri och senast jag va där så hade jag privatchaufför och allt var gratis. Idi piffa då för hela besöket
― Elis Ask i Ilta-Sanomat 26.7.1977
En vänskap i traditionell bemärkelse kan man knappast tala om, men det verkar finnas en ömsesidig respekt, som år 1977 ändå sätts på prov.
De tidigare resorna har av allt att döma avlöpt väl och med sina kontakter i boxningsvärlden har Elis sett till att lovande ugandiska boxare kommit till Europa och USA. När Elis år 1977 på nytt är på väg till Kampala befinner sig landet i kaos.
I bildreportaget i tidningen Seura och i Ilta-Sanomat berättar Elis hur oron i Uganda smittat av sig på honom.
Nå, när vi sen satt i planet från Bryssel till Entebbe så börja ja lite skaga när jag tänkte på de där juttuna om att det är nirri veks på varannan typ
― Elis Ask i Seura 33/1977
Med sig i planet har Elis den svenske affärsmannen Jörgen Illemann som specialiserat sig på kaffedistribution.
Snabbkaffet håller på att bli en världsomfattande business och Jörgen har räknat ut att man i Uganda kan få köpa kaffe billigt, nu behövs bara en talesperson, någon som känner Idi Amin tillräckligt väl för att kunna bereda väg för ett handelsavtal.
På flygplatsen i Entebbe hamnade vi i tullen, som gjorde en grundlig granskning. En tullare drog fram ett kuvert ur min kappsäck. I kuvertet hittade han ett foto av mig och Idi Amin. Det gick ett sus genom rummet och synandet slutade tvärt. Tullmännen ställde sig i givakt. Vi blev behandlade som kingin och ingen fråga någo mera
― Elis Ask i Seura 33/1977
Oväntade motgångar
Starten på resan blir ändå inte riktigt som Jörgen och Elis har tänkt sig. Diktatorn som Elis påstått sig känna så bra, låtsas plötsligt inte veta av sin finländske vän.
I sina memoarer berättar också Jörgen Illemann hur han börjar tröttna på den skrattande finnens sällskap efter en vecka av malande sysslolöshet.
Men en sen kväll i Kampala får Elis och Jörgen äntligen en inbjudan till en fest där Idi Amin är värd. Kanske diktatorn äntligen insett att han med hjälp av utländsk valuta kan lappa landets usla ekonomi?
Där var minst tusen människor och en jävla hälinä, som det nu brukar vara på såna pippalon
― Elis Ask i Seura 33/1977
Elis och Jörgens minnesbilder av festen går ändå kraftigt isär. Elis rör sig som fisken i vattnet och får äntligen överräcka fotot åt Idi Amin som är taget några år tidigare och föreställer dem båda.
Jörgen Illemann förfasar sig i stället över den dåliga maten och det spända läget - som om landet när som helst kunnat glida över i laglös anarki.
Den hemvändande hjälten
Hemkommen berättar Elis vitt och brett om en statsmans bemötande och hur allting varit gratis. Samtidigt verkar ändå en misstanke ha insmugit sig om att han och Jörgen lämnat Uganda i grevens tid.
Några kaffebönor skeppas heller aldrig till Norden.
Efter resan år 1977 skulle Elis aldrig återvända till Uganda. Läget i landet förvärras och två år senare tvingas Idi Amin i landsflykt när exilrebeller och tanzaniska styrkor övertar makten.
Idi verka va en jämpti kaveri. Han var vänlig mot mig. Men man säger visst att skenet bedrar?
― Elis Ask i Seura 33/1977
I Finland fortsatte Elis Ask att träna några ugandiska boxare. För intresserade fortsatte han också att berätta om sina märkliga äventyr i Afrika och om sin vän Idi Amin som var en usel statsman, men en jävel på boxning.
