Stagnation, enväldiga tränare och en unik gemenskap – Fanny Teijonsalo rekommenderar USA-studier för finländska idrottare, men varnar för fallgroparna
Den toppstyrda träningskulturen i de amerikanska universiteten passar inte alla. Den var nära att förstöra även Fanny Teijonsalos simkarriär. Den fina lagandan och samhörigheten i USA fick henne att kämpa vidare och hitta en utväg. Nu är hon snabbare än någonsin.
Hon hade anpassat sig snabbt till studierna och idrotten i USA. Hon stortrivdes och formen i bassängen var bättre än någonsin. Tillsammans med Finlands stafettlag var hon snubblande nära att kvalificera sig för OS i Rio sommaren 2016.
Men endast ett halvt år efter flytten från Esbo till Florida Gulf Coast University funderade Fanny Teijonsalo allvarligt på att återvända hem.
– Tränaren som jag hade klickat helt superbra med tog ett jobb på en annan skola. Jag hade ingen kontroll över att tränaren byttes, vilket för mig var jättefrämmande.
Hon bestämde sig trots allt för att stanna i USA – även om det aldrig klickade med den nya tränaren i Florida. Hon bodde kvar i USA i fyra år till. Ett beslut hon inte ångrar, men som gjorde att hennes simkarriär stampade på stället i tre års tid.
I dag är hon tillbaka i Finland och berättar i Sportliv om för- och nackdelarna med studielivet i USA:
Fanny Teijonsalo
Solen gassar över Alberga simstadion. Fanny Teijonsalo sticker tydligt ur mängden. Den rosa simmössan rör sig med helt annan hastighet från kakel till kakel än bassängens övriga klientel.
När Teijonsalo våren 2015 blev student från idrottsgymnasiet Mäkelänrinteen lukio i Helsingfors hade hon under en längre tid haft klart för sig att hennes satsning på simning och studier skulle fortsätta i USA.
– Jag ville inte ha studierna på paus i x-antal år eller sluta simningen för studierna. Jag ville hellre satsa fullt på båda, och då var USA ett ganska naturligt alternativ, berättar 24-åringen nu fem år senare.
För en landslagssimmare var det förhållandevis enkelt att söka studieplats i USA. Det gällde att fylla i sina personliga rekord på en webbplats och vänta på erbjudanden från olika universitet. Processen är inte lika enkel för till exempel basketspelare.
– Simningen är lätt på det viset att tiderna är likadana överallt. Man behöver inte till exempel skicka några highlights på när man spelar. Tränaren vet hur bra du är när hen ser dina tider.
"Det största man som nordbo i USA måste vara beredd på är att anpassa sig. Om man har tanken att så här ska det vara och så här ska vi göra och så här vill jag ha det, så är det svårare att anpassa sig när verkligheten visar sig vara en annan."
Simtränare från flera amerikanska universitet kontaktade Teijonsalo. De berättade om campuset, simlaget, träningskulturen och stipendiet Fanny skulle få ifall hon valde just deras universitet.
– Vi klickade helt superbra med huvudtränaren i Florida genast från det första Skypesamtalet. Florida är också ett fint ställe och det lät skönt att bo på stranden och träna ute och allt det där. Det var ett lätt val.
Teijonsalos föräldrar var stöttande, men hon var mycket självständig och skötte om förhandlingarna med simtränarna på de amerikanska universiteten på egen hand. I december 2015 flyttade den nyblivna studenten till sydvästra Florida.
"Allt hade pusslats ihop redan tidigare"
I Florida kom Fanny smidigt in i det nya livet där upplägget för hennes psykologistudier och simningen hade planerats på förhand från universitetshåll.
Den första tiden gick lättare än hon tänkt sig.
– Mitt schema med studier, träningar och allt hade pusslats ihop redan tidigare. Så jag behövde egentligen inte fundera så mycket när jag går på timmen och när jag gör läxor, när jag äter och när mina träningar är.
Hade Teijonsalo stannat i Finland för att studera och simma hade hon själv varit tvungen att göra det jobb som nu sköttes av idrottskoordinatorn på universitetet. I Finland hade hon dessutom behövt leva knapert på studiestöd, eller jobba vid sidan om idrotten och studierna.
I USA gav hennes stipendium ekonomisk trygghet.
– Jag hade ett tillräckligt stort stipendium så jag inte behövde betala själv för skolan. Av stipendiet räckte det också över lite så jag kunde bo, äta och leva ganska gratis.
"Det är jättedyrt att studera i USA om du inte har stipendium. Det är den största skillnaden mellan dem som är från USA och dem som kommer utomlands ifrån. Speciellt i Finland börjar inte föräldrarna spara pengar för att barnet ska kunna gå på universitet redan när barnet föds."
Simträningen i USA var annorlunda än vad Teijonsalo var van vid i Esboföreningen Cetus. I Finland och största delen av världen är simning en individuell sportgren, medan man tränar och tävlar som ett lag i de amerikanska universiteten.
– När man är en del av ett lag måste man göra det som laget behöver. För mig blev huvudsträckorna lite annorlunda det första året. Jag trodde att jag skulle simma mer ryggsim och medley, men så blev det frisim och fjäril, och kortare sträckor än tidigare. Alla tycker inte om att man måste offra sig för laget.
Hon var beredd att anpassa sig. Hon lät sig inte slås ner av att hon inte fick satsa på sina tidigare paradgrenar. Anpassningen underlättades av att hon stormtrivdes med gemenskapen i truppen.
– Alla hejar på varandra och har ljud under träningarna. Det är inte bara att man simmar bredvid sina gruppkamrater, utan man tränar på riktigt med dem.
– Speciellt när det är tuffare träningar eller man har en sämre dag, och kanske inte själv skulle vilja hoppa i kalla bassängen klockan sex på morgonen, så hjälper det massor att man har de där lagkamraterna bredvid sig.
Tävlingarna den första USA-våren gick strålande och Teijonsalo var i sitt livs form. Hon platsade i Finlands stafettlag som på allvar kämpade om en plats till OS i Rio de Janeiro på fyra gånger 100 meter fritt.
Att OS-platsen till slut uteblev var en enorm besvikelse – men sommaren 2016 skulle föra med sig ett ännu större slag, som fick hennes simkarriär på fel kurs.
"Om jag skulle ha stannat i Finland efter gymnasiet skulle jag knappast ha börjat studera. Och om jag varit lika missnöjd med min simning som jag var mellan 2016 och 2019, så vet jag inte om jag skulle ha fortsatt. Men när jag hade laget bakom mig, så hade jag egentligen inte ens alternativet att sluta."
En av de största orsakerna till att Fanny Teijonsalo hade valt Florida Gulf Coast University var tränaren Neal Studd. Hans personlighet och träningsmetoder hade passat henne perfekt.
Endast ett halvt år efter att hon flyttat till USA meddelade Studd att han byter till ett annat universitet.
Teijonsalo kände från första början att den nya tränaren inte passade henne lika bra.
– Då Neal försvann så funderade jag om jag antingen borde ta ett år i Finland eller flytta tillbaka helt och hållet.
I Finland hade ändå den bekanta Cetustränaren Olli Kantola bytt klubb, och Teijonsalo valde att ge USA och den nya coachen en chans till. Kanske det förändrade upplägget skulle passa henne trots allt.
– Det skulle ju ha varit synd om jag sagt att det här inte går innan det ens egentligen började.
Dessvärre fungerade det inte alls. Den nya tränaren ansåg att Teijonsalo skulle träna som en sprintspecialist. Hennes träningsmängder minskade, vilket resulterade i att utvecklingen svängde åt radikalt fel håll – även på sprintdistanserna.
Efter höstterminen konstaterade Fanny att det är dags för en förändring. På våren lämnade hon universitetet i Florida, tränade på egen hand och övervägde sina alternativ. Hon trivdes med upplägget i USA, men behövde hitta ett nytt universitet med en lämplig träningskultur.
I augusti 2017 flyttade Teijonsalo till Arizona State University och blev en del av simlaget Sun Devils. Huvudtränare var Bob Bowman, känd som den 23-faldiga OS-mästaren Michael Phelps tidigare tränare. Sun Devils hade fem heltidsanställda tränare, och Teijonsalo samarbetade mest med Rachel Stratton-Mills och Herbie Behm.
Simlaget var indelat i tre huvudgrupper: sprint, mellandistans och långdistans. För Teijonsalo optimerades träningen så att hon pendlade mellan sprint- och mellandistansgruppen.
Steg nummer ett var ändå att bygga upp hennes form från grunden.
– Det tog nog det första året 2017/18 att komma tillbaka i form och att hitta touchen med vattnet och trivas med det igen.
Den till en början utmattande och enformiga uthållighetsträningen i Arizona gav resultat. Mot slutet av det andra året i Arizona hade hon återfunnit både idrottsglädjen och toppformen.
– Då simmade jag första gången efter våren 2016 personligt rekord, vilket såklart var stort. Det var en lång väntan – tre år utan att gå framåt.
"Simtränarnas lön ser helt annorlunda ut i de amerikanska universiteten än i Finland. Här är det lite hobbyverksamhet över det hela. Det finns väl inte ens tio heltidssimtränare i Finland, medan vi bara på vår skola hade fem tränare som säkert hade högre lön än alla simtränare här hemma."
Bollen flyger över gården. Den australiska cobberdogen Cola rusar iväg och hämtar ivrigt tillbaka sin käraste ägodel. På nytt!
Fanny Teijonsalo är tillbaka i Finland och just nu på besök hos föräldrarna i Esbo. Hon blev klar med kandidatstudierna i psykologi i december 2019. Hon stannade kvar i Arizona där hon fortsatte träna, och jobbade som terapeut för barn med autism. När coronapandemin bröt ut i mars blev det aktuellt att återvända lite tidigare än planerat.
Hon upplever att det som helhet är lättare att kombinera studier med idrott i USA. Den proffsiga verksamheten i universiteten och gemenskapen i simlagen var något hon inte hade upplevt i Finland.
Men det finns även tydliga fördelar med träningskulturen i Finland.
– Det är ganska toppstyrt i USA, det är den största nackdelen. Där gör du som tränaren säger, medan du i Finland uppmuntras ha egna åsikter och tankar.
En viss dialog existerar visserligen, det handlar inte om en fullständig diktatur, skrattar Teijonsalo till. Men lämpar sig inte tränarens strategi för dig är du i praktiken tvungen att kasta om din egen ideologi totalt eller byta skola.
– Du kan känna dig lite ensam då du inte själv har så stor inflytelse på hur saker går till. Det kan lätt kännas att du inte får din röst hörd.
Nya utmaningar och anpassning till livet i Finland
Från och med i höst får Teijonsalo igen ta del av den finländska träningskulturen. Hon fortsätter studierna i Jyväskylä och tränar där med gruppen Sprinttitalli. Stallet leds av tränaren Marko Malvela och består av flera landslagssimmare, bland andra Mimosa Jallow och Ari-Pekka Liukkonen.
Sprinttitalli är i praktiken den enda träningsgruppen i Finland som utgörs av vuxna simmare.
– Det är jätteroligt. Jag hoppas det är lite liknande som lagandan i USA. Man får ha det där umgänget på träningarna, som har blivit jätteviktigt för mig.
– Säkert skulle jag klara mig också utan den där gemenskapen, men simningen skulle inte vara lika rolig. Det är en viktig del för mig.
Målet är att klara det som blev ogjort 2016 – att ta Finlands stafettlag till OS. Gärna redan till OS i Tokyo som nästa sommar.
Trots att Teijonsalo simmat rekordfart denna säsong känns de individuella kvalgränserna tuffa, och OS-platsen är mer realistisk i stafett. Och så måste Teijonsalo naturligtvis vika sig en plats i den blåvita kvartetten, men hon ser själv att hennes plats i laget är säkrare än Finlands plats i Tokyo.
För fem år sedan löste Fanny Teijonsalo utmaningen med att kombinera toppidrott och studier genom en flytt till USA. Nu får hon försöka lösa pusslet på hemmaplan. Hennes fortsatta studier i språkpedagogik förväntas ta upp till fem år.
– Självklart blir det mer ansvar på mig själv när jag inte längre har andra människor som ordnar att det lyckas, men det ska nog fungera. Sprinttitalli har ett jättebra stödsystem med tillgång till läkare och styrketräning. Där är lite liknande campusanda.