Bokrecension: Actionspäckat och överraskande pensionärsdrama i den avslutande delen om Pensionärsmakten

Hur är det egentligen att vara pensionär? Är det sant att man får pengar för att göra ingenting? I så fall är det ju fantastiskt!

Ärkeskurken Bi-Keps sitter inlåst och smider planer för hur han ska kunna ta sig ut ur fängelset och bli pensionär. Samtidigt är Pensionärsmakten mitt uppe i att planera tävlingen Seniorkampen för att värva fler medlemmar till den mycket speciella pensionärsföreningen.

Men vem är den mystiska figuren som smyger runt i buskarna utanför Pensionärsmaktens högkvarter?

Även pensionärer får en bredd av egenskaper

Detta är den sjätte delen av Malin Klingenbergs barnboksserie om Pensionärsmakten, en pensionärsförening som i det tysta bekämpar brottslighet med hjälp av barnen Patrik och Irene.

Även i den senaste delen bereds äldre människor plats i barnlitteraturen i andra roller än som harmlösa mor- och farföräldrar. Även pensionärer får vara människor i sin egen rätt, med en bredd av egenskaper och karaktärsdrag.

Action med humor

Den Stora Seniorkampen är en handlingsdriven och actionfylld berättelse där det gäller att hänga med i de många överraskande vändningarna. Men den rymmer också en hel del humoristiska inslag.

”Sisten upp för backen är en möglig gurka” och ”Evil ligger på sin säng och ritar ostar i marginalen på en tidning, för det är det enda han kan rita”. Klingenbergs hastiga och lustiga berättarton går genom hela boken och förstärks av de lite kantiga, svartvita bilderna.

Berättartekniskt avancerad

Det är en för målgruppen lång och berättartekniskt avancerad bok. Berättelsen innehåller flera parallella handlingsspår och få bilder.

Författaren både tror på och uppmuntrar barnens förmåga att hålla flera trådar och idéer i huvudet på en gång. Möjligen överskattas deras kapacitet en smula.

Boken hade hur som helst tjänat på färre karaktärer. Nu berättas det väldigt lite om väldigt många, vilket ger en onödigt splittrad läsupplevelse. Flera gånger blir jag också upptagen av att försöka lista ut allt som hänt i de fem tidigare delarna av bokserien, så det är inte en helt och hållet fristående berättelse.

Kapitlen är däremot korta och avslutas med effektiva cliffhangers som lockar till vidare läsning. Textstorleken är stor och passar för både högläsning och för barn som börjat läsa själva.

Hur är det egentligen att vara pensionär? Är det sant att man får pengar för att göra ingenting?

Magisk realism

Trots ett realistiskt anslag finns här inga vardagsskildrar för barn att leva sig in i. Rent genremässigt har författaren satsat på magisk realism.

Samtidigt är de övernaturliga eller absurda inslagen märkligt få. Ingången till pensionärsmaktens lokaler går genom ett transportrör under ett brunnslock och en av karaktärerna kan krympa sin kroppsstorlek.

De här delarna är fascinerande, väl gestaltade och väcker intresse, samtidigt blir deras anekdotiska form snöplig. De hade gärna fått vara fler och tagit större plats.