"Inte frågan om fredssamtal utan hur USA kan ta sig ut" - Afghanistan och talibaner inleder historiska fredsförhandlingar

Regeringen och talibanrebellerna i Afghanistan inleder på lördagen de första regelrätta fredsförhandlingarna sedan talibanerna drevs från makten år 2001. Samtalen som förs i Qatar, blir sannolikt långa och besvärliga eftersom parterna har diametralt motsatta målsättningar.

Den afghanska regeringen och talibanerna sätter sig alltså för första gången någonsin ner kring förhandlingsbordet för formella fredssamtal, under USA:s vakande öga. Fredsförhandlingarna är ett direkt resultat av ett fredsavtal som USA och talibanerna slöt den 29 februari.

Talibanerna gick då med på att inte längre angripa amerikanska styrkor och att inleda fredsförhandlingar med regeringen, som den aldrig har erkänt som Afghanistans rättmätiga ledare.

USA gick i gengäld med på att inleda en stegvis reträtt medan regeringen gick med på att frige omkring 5 000 fängslade rebeller. Då avtalet slöts fanns det drygt 13 000 amerikanska soldater i Afghanistan, men deras antal har stadigt minskat .

USA:s främsta mål är att lämna landet utan att lämna en ännu större röra efter sig

President Donald Trumps mål är att det i november endast ska finnas 4 000 amerikanska soldater kvar i landet, lagom till presidentvalet den 3 november. Det förklarar också varför utrikesminister Mike Pompeo har åkt skytteltrafik i regionen för att få fredsförhandlingarna till stånd.

- Låt oss vara på det klara: Det här är inte frågan om att förhandla om fred utan om hur USA kan ta sig ut ur Afghanistan, säger den amerikanska Sydasien-forskaren Christine Fair.

Hon får medhåll av Kate Clark vid den ansedda tankesmedjan Afghan Analysts Network.

- Fredssamtalen drivs helt klart av USA:s önskan att lämna Afghanistan. USA:s främsta mål är att lämna landet utan att lämna en ännu större röra efter sig.

Kriget i Afghanistan är USA:s längsta och tredje dyraste någonsin - det har pågått betydligt längre än till exempel kriget i Vietnam.

2 400 amerikanska soldater har stupat, över 20 000 har sårats och amerikanska skattebetalare har tvingats stå för notan; över tusen miljarder dollar sedan år 2001.

Talibanerna har redan utropat sig som segrare

Förhandlingarna försvåras av att talibanerna redan anser sig ha vunnit kriget mot USA och därför vill ha ett snabbt slut på fredssamtalen, på sina egna villkor.

Den afghanska regeringen vill å sin sida skynda långsamt för att få stenhårda garantier av rebellerna att de erkänner Afghanistans regering och demokratiska grundlag, som bland annat garanterar kvinnornas likhet inför lagen.

Allt det där önsketänkande, säger forskaren Nishank Motwani vid den oberoende tankesmedjan Afghanistan Research and Evaluation Unit i Kabul.

- Talibanerna har alltid gjort det klart vad de är ute efter; ett rent islamiskt styre som är oförenligt med det liberalt demokratiska islamiska styret som råder.

Motwani varnar för att tro på de vaga löften som rebellerna har gett åt amerikanerna, för de anser sig redan ha vunnit kriget.

- Talibanernas ledare samt gräsrötter tror fundamentalt att segern är deras och att de som segrare inte kan nöja sig med något mindre än makten.

En del afghaner tror att talibanerna eventuellt kunde gå med på att dela makten till en början och att de kanske kunde nöja sig med självstyre i sina starkaste områden i de södra delarna av landet.

Talibanernas näst högsta ledare Sirajuddin Haqqani, som hör till de mest ökända rebelledarna, försökte låta försonlig i en sällsynt kolumn i New York Times.

- Kan vi nå ett avtal med vår utländska fiende så kan vi nog också lösa interna afghanska tvister genom samtal, försäkrade Haqqani.

Ingen dagordning

Fredsförhandlingarna försvåras också av att man inte har kommit överens om någon konkret dagordning eller målsättning för samtalen och att beslutsprocessen är så olika i de bägge lägren.

Talibanerna har utsett en 20-manna delegation som har rätt att fatta bindande, slutliga beslut medan regeringssidan har en mycket mer komplicerad och kontroversiell förhandlingsmodell.

Ett stort stammöte - Loya Jirga - som hölls i Kabul i augusti, gav
president Ashraf Ghani fullmakt att utse ett förhandlingsråd bestående av 46 medlemmar. Rådet leds av hans värsta rival, den förre regeringschefen Abdullah Abdullah. Rådet i Afghanistan skall överse själva förhandlingsdelegationen i Qatar som har 21 medlemmar.

Det är Abdullahs råd som har sista ordet och som sätter upp dagordningen för regeringens del. Nio kvinnor ingår i rådet av vilka en är viceordförande, medan det finns fem kvinnor bland förhandlarna i Doha i Qatar.

I övrigt består rådet av en brokig samling forna motståndsmän, representanter för olika regioner och minoriteter samt ökända krigsherrar som Gulbuddin Hekmatyar och Abdur Rasaf Sayyaf, som gav sitt namn åt den filippinska terroriströrelsen Abu Sayyaf.

Den blodbesudlade krigsherren Hekmatyar som tidigare var en internationellt efterlyst terrorist, slöt fred med regeringen år 2016.

Regeringen vill framför allt komma överens om en bestående vapenvila, medan talibanerna som är på offensiven inte vill bli av med sina viktigaste trumfkort; våld och kaos. De har i princip gått med på att diskutera ett eldupphör, men få tror att de ger efter så lätt.

Talibanerna har redan gått med på att aldrig mer tillåta terroristgrupper som Al Qaida att operera i Afghanistan men man måste minnas att terrorgruppen IS samtidigt frodas och mår väl i Afghanistan, ibland i lokalt samarbete med talibanerna.

IS skulle inte omfattas av ett eventuellt avtal utan tvärtom, många befarar att missnöjda talibanrebeller ansluter sig till IS om man faktiskt får till stånd något slags fredsavtal.

De stora frågorna om en eventuell maktfördelning, kvinnornas och minoriteternas rättigheter samt hur man skall integrera tusentals rebeller i säkerhetsstyrkorna, förblir öppna frågor i början av förhandlingarna.

Den allra största frågan är och förblir om talibanerna kan gå med på demokrati eller om de håller fast vid sin grundläggande vision om en islamisk teokrati.

Källor: FP, Reuters, AP, AAN