Finländare släktforskar som aldrig förr – allt yngre intresserade av sin bakgrund

Släktforskning blev populärt på 1970–talet och sedan dess har det bara blivit mer inne. Under de senaste tio åren har finländare släktforskat mer än någonsin.

Släktforskning är allra populärast bland 50-70-åringar, men även yngre börjar intressera sig för släktforskning. Så har det inte alltid varit. P.T. Kuusiluoma som är ordförande vid Genealogiska samfundet i Finland berättar att knappt fanns unga som släktforskade för 20 år sedan.

– Digitaliseringen av kyrkoböcker har möjliggjort släktforskning på egen hand hemifrån. Tidigare var man tvungen att gå till landsarkivet eller biblioteket för att gå igenom papper eller mikrofilm, säger Kuusiluoma.

– Också släktträdstjänster och DNA-undersökningar som dykt upp under 2010-talet har spelat en viktig roll.

Tre typer av släktforskare

Kuusiluoma berättar att man kan dela in släktforskare i tre grupper. Den första gruppen är de tusentals finländare som med hjälp av ursprungliga dokument undersöker den egna släkten. De bekantar sig med kyrkoböcker och andra källor där de får information som ingen annan tidigare skrivit ner.

Den andra gruppen, som betydligt fler hör till, består av sådana som utnyttjar information som någon annan redan bokfört genom att exempelvis föra in information i olika släktforskningstjänster – till exempel nättjänsten MyHeritage.

– När ett stort antal människor i ett land som är så litet som Finland lägger in information i en sådan tjänst, hittar man högst antagligen någonting därifrån. Man hittar nödvändigtvis inte hela sin släkt, men någonting i alla fall som kan uppmuntra dem att fortsätta sin släktforskning.

En släktforskare behöver oftast bara mer och mer tid. Det här är inte en hobby för otåliga människor

― Mervi Lampi, lärare i genealogi

Till den tredje släktforskargruppen hör personer som är intresserade av DNA-kartläggning. Enligt Kuusiluoma kan detta kanske ändå inte klassificeras som släktforskning.

Ett DNA-test bidrar med rådata och analytisk information om arvet, och genom DNA-test kan människor få en lista över personer som de kan vara släkt med. Testet ger inte någon detaljerad information om släktskap.

Finländare är jämfört med andra nationaliteter speciellt intresserade av DNA-testning.

– Vissa använder DNA-kartläggning tillsammans med traditionell släktforskning. En del är å andra sidan bara intresserade av kartläggning och vill inte föra forskningen vidare, säger Kuusiluoma.

Släktforskning tar tid – intresset väcks ofta i medelåldern

Mervi Lampi, lärare i genealogi, berättar att det är vanligt att en person börjar släktforska om exempelvis ena föräldern släktforskat. Då finns det ett intresse att ta reda på rötterna till den andra föräldern.

Hon säger att människor som släktforskar ofta gör det eftersom de vill känna tillhörighet, ta reda på sina rötter och släktens historia.

– Intresset väcks ofta i medelåldern då ens egna föräldrar blir äldre. Vi börjar fråga oss hur det var när föräldrarna var små och ber dem berätta saker som man inte orkade intressera sig för när man var yngre.

Släktforskning tar ofta lång tid. Lampi säger att man aldrig blir färdig med släktforskning eftersom det alltid finns något mer att utreda.

– En släktforskare behöver oftast bara mer och mer tid. Det här är inte en hobby för otåliga människor.

Tips till släktforskaren

För den som vill börja släktforska rekommenderar Lampi att man hemifrån börjar leta efter gamla dokument, foton och brev från personer man undersöker först.

Efter det är det en bra idé att intervjua äldre släktingar och familjemedlemmar. Minnen går förlorade när människor dör om man inte skriver dem ner på papper, säger Lampi.

När man gjort det kan man börja bekanta sig med kyrkoböcker och bygga upp grunden för släktforskningen. För det här behöver man veta flera datum, bland annat för födelse, eventuellt äktenskap och död.

Man behöver inget lov för att släktforska och vem som helst får ta del av offentliga dokument. Vissa regler finns det ändå.

– När det handlar om levande människor och behandling av deras uppgifter måste släktforskaren ta hänsyn till dataskyddslagstiftningen, säger Lampi.