Teater: Rymdraket riskerar jordens undergång när vår samtid beskrivs i tillspetsad form på Wasa Teater

Vad skulle du göra om du fick veta att jorden hotas av undergång om tre månader? Skulle du betala dina räkningar och städa så att allt är i skick eller skulle du försöka ena människorna i ett försök att rädda jorden?

Det här är en fråga som personalen på företaget Fountainhead får ta ställning till i Wasa teaters uppsättning Ayn. Pjäsen är skriven och regisserad av Andreas Westerberg, som också är kortfilmsregissör och ingenjör.

Råvaror från rymden

Företaget Fountainhead ska plocka ner värdefulla råvaror från rymden genom att skjuta en raket mot en asteroid och få in den i jordens omloppsbana.

För att programmera styrsystemet har man headhuntat Pontus Torvalds (Jan-Christian Söderholm), i tron att det är datageniet Linus Torvalds, mannen bakom operativsystemet Linux.

Pontus Torvalds är inte tappad bakom någon vagn och lyckas få upp raketen i rymden och få den att träffa asteroiden.

Men på grund av ett avrundningsfel i dataprogrammet Excel blir resultatet också att asteroiden inom tre månader kommer att krocka med och förinta jorden.

Hur ska det här problemet hanteras? Enligt cheferna är det viktigast att rädda företagets image.

Vinsten viktigast

Den här pjäsen, där både pjäs och asteroid fått namn efter ultraindividualisten och filosofen Ayn Rand, laborerar alltså med hur rollkaraktärerna reagerar när de hotas av undergång.

Utgångspunkten när pjäsen skrevs var klimatförändringen och hur jordens resurser ska räcka till. I den slutgiltiga versionen har hotet mot jordens framtid dragits till sin spets.

För vd:n Carl Bjurfors (Markus Lytts) är det viktigare att företaget lockar investerare, än att hindra att jorden går under. 

Tillsammans med företagets skräckinjagande problemförnekare och HR-ansvariga Renata Rönn (Carola Sarén) satsar vd:n krutet på att växa som företag.

Först i sista stund, när de anser sig ha en lösning på problemet, släpper de nyheten om att världen håller på att gå under.    

Kallt kaffe och sammanbrott

För mellanchefen Jean Lassfolk (Johan Aspelin) är samarbetsförhandlingar den största skräcken. Under processens gång blir han ett nervvrak.

Det syns i klädseln som blir allt mer oordnad, med allt kortare byxben och slipsen på sned. Han börjar också nöja sig med kallt kaffe. 

Som parallellspår berör pjäsen just kaffekoppars vara eller inte vara vid arbetsstationerna.

Den frågan drivs av en stelbent Petronella Berg (Lina Ekblad) och i ett skede väntar jag mig att hennes nit ska hitta en lösning på problemet med asteroiden.

Datanördar ser verkligheten som den är

Datanördar brukar ibland betraktas som lite speciella, men i den här pjäsen är de tillsammans med Pontus Torvalds de mest normala personerna på bolaget. 

Deras karaktärer är också de mest utarbetade och de är de enda som ser klart på saker och ting.

Den långhårige och skäggige Alf Björkman (Jonas Bergqvist) med gröna strumpor och crocs, föredrar förvisso att kallas Gandalf och verklighetsflyktar genom lajv.

Hans kollega, den blåhåriga Ann-Britt "Seven" Jåfs (Tinja Sabel), är å sin sida Star Trek-fan, vilket syns i hennes Vulcanhälsning med spretande fingrar.

Deras kontor är en del av Anders Karls snygga, lysande rätblocksmönstrade vägg som utgör det centrala i scenografin.

Naturväktarna med i pjäsen

Pontus Torvalds själv, den lite försagde nykomlingen i bolaget, lyssnar på Yle Vegas "Naturväktarna" i sina vita hörlurar varje gång han behöver slappna av eller blir nervös.

Det här är kanske lite långsökt, men ett roligt inslag.

Här hör vi en tillspetsad version med krångliga dialektuttryck, smackande förståsigpåare och krångliga insektsnamn och "problem" som diskuteras.

Och de småkryp som diskuteras och de öden som de går till mötes har paralleller med det som händer i pjäsen. 

Hur går det då för jorden? Klarar vår planet sig undan undergången?

Ja, åtminstone får vi se ett spektakulärt försök med en raktetavfyrning värdig de barnpjäser teatern brukar sätta upp om vårarna. Och slutet är ganska modigt.

Harmlös och smårolig

Ayn är en harmlös och ibland lite smårolig Wasa Teater-debut för manusförfattaren och regissören Andreas Westerberg.

Karaktärerna får vara ytliga och köra sitt eget race till slutet. De genomgår i princip ingen personlig utveckling eller uppnår några insikter, utan de förblir på det stora hela ganska skissartade.

Pjäsen spelas med lätt hand, trots att kontorsmiljön där handlingen utspelar sig har drag av diktatur.

Kontoret kallas också för Mordor av datanissarna på teknikavdelningen och personalen, som är drillad att inte ifrågasätta, jämförs med orcher.

Jag söker en jämförelse där jag sitter i publiken och jämförelsen med Sagan om ringen har sin poäng.

Även om berättelsen saknar egentligt djup och även om jag kanske inte skulle gå så långt som att kalla det här en komedi, så märks det att pjäsen gått via Labbet r.f:s REKO-projekt för ny finlandssvensk dramatik.

Här finns inget kvar som borde ha slipats bort för att det inte fungerar, irriterar eller sticker i ögonen.

Och att skicka upp en raket för att plocka hem råvaror är ju inte någon långsökt idé i våra dagar.