Essä av Tone Schunnesson: På spaning efter en tripp som flykt

Medan skådespelaren och entreprenören Gwyneth Paltrow blir rikare och rikare på sina wellnesstjänster blir författaren Tone Schunnesson bara olyckligare. När Schunnesson åker till Holland för att testa Ayahuasca tror hon att hon ska lyckas döda sitt ego.

Tone Schunnesson är författare och gästskribent för Svenska Yle kultur.
Essän är en fristående del av serien Optimera livet där Anne Hietanen bekantar sig med aktuella wellnesstrender.

*
Vintern 2016 mottog jag 60 000 kronor av Sveriges Författarförbund. Det var en stor summa pengar, om man inte tänker på att det kallas för ettårigt arbetsstipendium. 60 000 på ett helt år? Nej, det går inte. I stället bestämde jag mig för att det var en summa pengar jag skulle använda till roliga grejer, för att må bra. Typ som någon slags self care.

Jag bestämde mig för att lägga en liten del (som senare kom att bli en ansenlig del) på en resa jag velat göra i flera år. Jag skulle åka på ett Ayahuascaretreat i Holland.

Ayahuasca är namnet på en psykedelisk bryggd som under några år varit en zeitgeist. Det har skrivits många reportage av nyfikna journalister som i olika miljöer intagit drycken. Chelsea Handler har provat den i Peru och Netflix nya dokumentärserie för hösten (Un)Well har gjort ett avsnitt om den mytomspunna drogen.

Det är en entheogenisk dryck framställd av delar av lianen Banisteriopsis caapi. Delar av lianen kokas med blad från andra växter vilket ger en brygd innehållande den kraftfulla hallucinogena alkaloiden DMT. Det är en brygd som påstås ha helande krafter.

Jag kan inte minnas att jag ville bli helad, när jag bestämde mig för att boka min resa. Men hösten hade varit omvälvande.

Till honom bakade jag veganska bananbröd som ett sätt att säga: ”Jag älskar dig.” Han drack vatten i stället för bärs för att säga: ”Jag älskar dig med.”

Jag hade utkommit med min första roman, Tripprapporter, och jag hade förlorat min lägenhet. Dessutom hade jag blivit förälskad.

Jag ville slippa undan förälskelsen på något sätt och tog mig till en liten håla utanför Amsterdam där ett gäng vita hippies hade anordnat en helg för att trippa. Vi skulle också göra ett gäng övningar och meditationer. Schemat var en blandning mellan att vara bäng och hitta sin inre gudinna/gud.

Första dagen satt vi i ring och skickade runt en pinne som gav oss ordet. Jag var en av få deltagare som inte riktigt visste varför jag var där, förutom att jag var nyfiken.

Flera av de andra deltagarna behövde hjälp, stor hjälp. De var långtidssjukskrivna, heroinister och änkor. En efter en upprepade de att västerländsk medicin inte hade hjälpt dem. Ingen hade hjälpt mot det som tyngde så. Ayahuasca, eller the Mother Plant som ringledaren kallade brygden, lovade att hjälpa.

*
Wellnessindustrin handlar om att vi är friska, men ändå sjuka. Något står fel till som inte går att förklara. Wellness syftar inte till terapi eller vårdcentral. När man talar om wellness talar man om att ta ett holistiskt grepp om hälsan. Eller som att vi kanske tror att vi mår bra men vi mår ändå inte bra.

Hälsan har precis som våra utseenden och våra relationer potential att alltid bli bättre, och är något vi inte kan investera i tillräckligt mycket.

Varje gång jag promenerar hem från min psykoanalys (inte wellness) som jag går till fyra dagar i veckan (för att jag inte mår well) så går jag förbi en hälsokostbutik med en skylt som frågar: ”Hur mår du på insidan?”

Insidan och utsidan kan trots alla sina olikheter vara mycket svåra att skilja åt. Ibland har jag obekväma skor på mig när jag går den långa promenaden och har skoskav när jag kommer hem. Skoskav gör ont på utsidan. En återkommande blåsa på hälen. Annars kommer det mesta av smärtan, både den fysiska och psykiska från insidan ut.

Att gå i psykoanalys känns gammaldags på ett sätt jag är ovan vid. Den kräver sin tid och går inte att påskynda. Jag undrar ofta om den är till någon hjälp eller om det är som alla naturläkemedel mamma radade upp bredvid tekoppen varje morgon, under min barndom.

Färgglada kapslar fyllda med örter och syror. Som juveler såg de ut. En önskan om hjälp, inte en vetenskap.

Ibland när jag berättar ingående om mina drömmar för min analytiker och vi tolkar varje bild som en bild för en annan bild känns metoden lika godtycklig som diverse örter. En förhoppning, mer än ett löfte. Ett försök typ.

*

I början av 2019 var jag olyckligare än på länge. Ingen av mina tidigare metoder för att bli lycklig funkade (dricka, sova, inte arbeta.) Jag började lyssna på Gwyneth Paltrows podcast, Goop Lab. Jag somnade med hennes röst i öronen.

Gwyneth är den framgångsrika skådisen som sadlade om och blev entreprenör. Med Goop, en webbutik som började som ett nyhetsbrev där hon tipsade sina vänner och bekanta om sina exklusiva vanor. Gwyneth är sinnebilden av en cool, rik, vit kvinna.

Hennes ansikte bär fortfarande mänskliga drag, inte helt utplånat av botox vilket är ovanligt för medelålders kvinnor i Hollywood. Hon har blont, lite rufsigt hår. Avslappnade kläder i dyra material som inte sitter åt allt för hårt.

Gwyneth ser optimerad ut för att leva gott och för henne, och för Goop, är wellness inte mystik och batik. Det är något lyxigt dekadent, hantlar i arton karat guld och sidenskjortor.

Goop lovar gärna saker de inte kan hålla. Häromåret tvingades företaget betala över en miljon kronor i skadestånd efter att ha påstått att det fanns stora hälsofördelar med att stoppa upp ett jadeägg i slidan.

Goop betalade, såklart. Goop hade råd. Hela januari 2019 surfade jag runt inne på Goop. Pengarna från 2016 var glömda för länge sedan. Jag köpte ingenting. Jag hade inte råd. Med podden var gratis, önskan med.

Efter trippen stod jag utanför med tre brittiska män och rökte. De pratade om att droga tjejer med GHB och ha sex med dem.

*

På Ayahuascaretreatet skulle vi göra en mängd olika övningar som bottnade i en binär syn på kön. Vi kvinnor skulle leva ut vår kvinnlighet. Män skulle leva ut sin manlighet.

Under första trippen, som började på fredag vid lunch och varade till sent på kvällen, fick mannen som låg bredvid mig ett sammanbrott. Han skrek i flera timmar och mässade obegripliga ord.

Jag ska inte berätta om själva trippen. Alla trippar är mer eller mindre likadana. Men jag såg tydligt att han borde gråta istället för skrika och att han inte vågade det. Jag tolkade det som ett universellt fel i maskuliniteten, som gör oljud i stället för att be om hjälp.

Vi var trettio personer som låg bredvid varandra i ett stort inglasat rum och i takt med att trippen fortgick blev det mörkt utanför glasväggarna. I vintermörkret stod stora tunnor. I tunnorna brann eldar med lågor som slickade himlen och gruppledarna, som skulle guida oss igenom trippen, spelade på skallror, gurkor och bjällror.

Rummet var laddat. Många grät eller skrattade. Alla var klädda i vitt. Jag var ensam och rädd, för honom som skrek bredvid mig.

*

När Gwyneth Paltrow fortfarande rökte så rökte hon en cigarett om dagen, efter middag. Inte mer, inte mindre. Fruktansvärt begåvad på njutning.

Efter trippen stod jag utanför med tre brittiska män och rökte. De pratade om att droga tjejer med GHB och ha sex med dem.

*

Parterapi är inte wellness men jag gick en gång varannan vecka med en man jag inte kunde leva med och som inte kunde leva med mig.

Vi träffades precis innan jag åkte på mitt Ayahuascaretreat. Till honom bakade jag veganska bananbröd som ett sätt att säga: ”Jag älskar dig.” Han drack vatten i stället för bärs för att säga: ”Jag älskar dig med.”

Livet kändes kämpigt. Livet kändes som att gå genom snö med ett kålhuvud i famnen. We were så happy poor. Men tänk vad lyckliga vi skulle varit rich då.

Sex kan vara gratis. Sex skulle kunna vara wellness. Jag försökte göra något med tantrasex. Jag köpte en bok som hette Finding God Through Sex. Jag lärde mig om yonimassage och linga. Gwyneth Paltrows yoniägg hade inte kommit än, tror jag. I så fall visste jag inte om det.

Vi drack kamomillte för att lugna nerverna. Min hud var sämre än vad den varit på flera år. Det kunde antingen handla om beauty eller om wellness.

”Du strålar,” säger man till människor som ser hälsosamma ut. Strålandet kommer inifrån --> ut. I likhet med merparten av smärta, skoskav undantaget.

*

Första gången jag blev intresserad av att prova Ayahuasca var när jag läste The Yage Letters, på en strand i Barcelona. Boken är brevväxling mellan William S. Burroughs och Allen Ginsberg. Burroughs har tagit sig till Amazonas för att hitta mytomspunna yage, vilket också är ett namnt för Ayahuasca.

Jag såg min kropp flyta längs med en flod. Liket var utsmyckat med blommor.

Jag gick till Rönnells, en bokaffär i Stockholm, häromdagen för att jag ville köpa T.S. Eliots The Wasteland. Tyvärr hade Rönnells inte Wasteland så jag köpte Queer av Williams S. Burroughs, en bok Burroughs publicerade först 30 år efter att han skrivit den.

I ett underbart förord skriver han om livet han levde i Mexico City kring tiden för Queer och Junky, som han skrev samtidigt.

Om dessa två parallella böcker skriver han: "While it was I who wrote Junky, I feel that I was being written in Queer."

Under många år kunde han inte ens läsa igenom manuskriptet till Queer och att han inser senare att det är för att boken härbärgerar sorgen efter att han av misstag skjutit sin fru Joan till döds.

Hon hade ställt en vattenflaska på sitt huvud som han skulle skjuta av och eftersom han var hög missade han och sköt henne i huvudet istället Han förstår det inte själv, men Queer (som aldrig lyfter Joans död) är en bok "possessed"/ besatt av förlustens andar.

Han avslutar förordet med att skriva om hur den livsomvälvande förlusten formulerar skrivandet. Hur den där första (in a sense) döden, något som "possess you" men som också formulerar vem du är.

Det enda man behöver veta om Ayahuascatrippen är att den ger en upplevelse av egots död. Jag såg min kropp flyta längs med en flod. Liket var utsmyckat med blommor.

*

Gwyneth Paltrow åldras med värdighet. Genom wellnes kan man förlänga sitt liv. På Goop kan man förlänga sitt liv med stil. Vintern 2016 åkte jag till Holland och mådde så dåligt av löftena som aldrig skulle kunna infrias.

Jag drog från retreatet, skärrad, bokade två flygbiljetter fel. En stor del av mina 60 000 gick åt att komma hem. Vintern 2019 mådde jag sämre än på länge. Ayahuascan hade inte funkat för jag ville inte döda egot.

Jag ville aldrig bli en bättre version av mig själv. Jag ville bli Gwyneth.