Bildkonstnären Viggo Wallensköld varvar tragik med harmoni i originella porträtt om olikhet
Bildkonstnären Viggo Wallenskölds förunderliga och känsloladdade människoporträtt handlar om utanförskap, ensamhet eller hjälplöshet. Wallensköld, som ställer ut färska arbeten i Helsingfors, har varit sina teman och sitt karaktäristiska måleri trogen under hela sin karriär.
Den första målningen som Wallensköld (f. 1969) gjorde för utställningen Memorial Sermon (ungefär minnesseremonin) på Galleri Halmetoja har titeln Maskin 1. I den har bildkonstnären låtit sig inspireras av ett mer än hundra år gammalt foto, vilket syns på kvinnans svarta dräkt. Hon ser levande ut, men saknar fötter och sitter fast i något som liknar en lampfot.
- Människan i bilden är som något slags docka, en levande person eller allt tillsammans. Det är ett motiv jag arbetat med länge där jag tänker att en människa kan vara som en del av ett stilleben och ett rum. Hon är levande, men också död, säger Wallensköld.
Det tragiska och harmoniska
Bildkonstnären tänker psykologiskt och utgår i regel från sina egna känsloupplevelser, till exempel känslan av hjälplöshet eller ensamhet. Men hans verk relaterar också till konsthistorien och till hur kvinnan porträtterats.
- I konsthistorien har särskilt kvinnor ofta porträtterats som objekt. Det tänker jag också på. Det är dramatiskt och tragiskt. Jag vill skildra det tragiska och harmoniska samtidigt i mina målningar, för allt det hör till livet.
Wallenskölds människofigurer lever i en egen, lite märklig men väldigt vacker, värld och i en egen tid. Han har varit sina teman och sitt karakteristiska måleri trogen i över tjugo år. Verken känns tidlösa även om de visuellt kan föra tankarna till någon viss tidsperiod.
När jag studerade vid Bildkonstakademin och målade en större målning kommenterade en kvinnlig studerande att jag målar som en flicka
Viggo Wallensköld
Ett återkommande tema är kvinnan som sitter fast i något slags ställning, som i verket Museum. Figuren saknar lemmar - ett sätt för konstnären att uttrycka en känsla av hjälplöshet.
En människa kan verka gammal till klädslen, men ansiktet vittnar om en ung person.
Wallensköld är mest känd för sina målningar av människor som är kvinna och man samtidigt. Det är ett tema som under årens lopp väckt blandade reaktioner hos publiken och som resulterat i aggressiv respons, men också personliga tackbrev.
- Det är ett viktigt tema för mig att det är både man och kvinna i samma kropp eller att man inte vet vad det är. Det är svårt att i ord förklara varför, men jag tror att ensamhet är en aspekt, liksom känslan av olikhet som alltid har varit viktig för mig. Känslan av att man inte hör till gruppen. Man är något annat, säger Wallensköld.
Wallensköld är en målare som varierar sitt uttryck. Vissa verk målar han med snabba penseldrag och tunna färglager. I andra är arbetet mera utförligt och långsamt. Han bygger upp bilden lager för lager under en längre tid.
Blicken fäster man gärna i hans läckra interiörer men det är människan, och ofta kvinnan som är huvudpersonen.
Varför kvinnan?
- Jag kanske måste berätta att när jag studerade vid Bildkonstakademin och arbetade med en större målning kommenterade en kvinnlig studerande att jag målar som en flicka.
- Kanske det är lättare för mig att tänka genom kvinnan. Kanske det finns en kvinna i mig. Jag tänker inte att jag är en man som gör något. Ofta när jag ser mig själv i spegeln kan det kännas märkligt när jag ser vem som tittar tillbaka på mig den dagen, säger Wallensköld.
Kommentaren att måla som en flicka tog han för övrigt som en komplimang. Wallensköld tänker att den relaterar till en viss känslighet i hans konst.
Wallenskölds utställning Memorial Services fram till 11.10.2020 på Galleri Halmetoja.