Ensamhet kan öka risken att få problem med spelande – forskare: spelproblem får konsekvenser för fler än personen som inte kan sluta spela

Psykosociala faktorer som ofrivillig ensamhet kan spela en avgörande roll då det gäller risken att utveckla spelproblem. Forskaren Johanna Nordmyr vid Åbo Akademi disputerar vid Åbo Akademi om ämnet spelproblem i en nordisk kontext.

Enligt nationella studier upplever ungefär tre procent av finländarna att de har problem med spelande. Enligt en rapport från THL från 2015 så finns det 49 000 människor som är så djupt nere i beroendet att de inte klarar av att leva ett normalt liv.

Forskaren Johanna Nordmyr disputerar på fredag vid Åbo Akademi i Vasa om just spelproblem. I sin doktorsavhandling har hon undersökt spelproblem i en nordisk kontext och sett närmare på hur psykosociala faktorer påverkar risken att utveckla ett spelproblem.

Ett folkhälsoproblem som berör fler än den som spelar

Befolkningsundersökningar visar att förekomsten av spelproblem är vanligast bland unga män.

Men Nordmyr lyfter fram att spelproblem är ett folkhälsoproblem, eftersom det drabbar betydligt fler personer än bara den som har problem med spelandet.

– Studier visar att det uppskattningsvis är sex personer runt den som har ett spelproblem som upplever negativa effekter av spelandet. Det kan vara allt från partnern, till föräldrar och syskon till kollegor på arbetsplatsen. De negativa konsekvenserna sträcker sig långt och finns på alla samhällsnivåer, säger Nordmyr.

Vilka konsekvenser kan spelberoende ha på individnivå?

– Det man kanske först tänker på är ekonomiska problem, men rapporter pekar på försämrad psykisk hälsa, försämrad fysik hälsa, problem med relationer, konflikter och separationer, säger Nordmyr.

Psykosociala faktorer spelar en viktig roll

I sin forskning har Johanna Nordmyr fokuserat på hur spelproblem hänger ihop med så kallade psykosociala faktorer.

Nordmyr definierar psykosociala faktorer som upplevelser kopplade till en persons sociala nätverk och relationer. Psykosociala faktorer kan sättas i motsats till strukturella faktorer, som till exempel civilstånd och antal personer i ens sociala nätverk. Psykosociala faktorer handlar om upplevelser av socialt stöd eller till exempel negativa faktorer som ofrivillig ensamhet.

– I min avhandling ingår en enkätstudie där man jämför strukturella sociala faktorer med de psykosociala faktorerna. Där ser man att de psykosociala faktorerna verkar vara mer betydelsefulla i relation till spelproblem. Faktorer som ensamhet och upplevelse av tillit till personer i ens närhet framkommer som betydelsefulla, säger Nordmyr.

I avhandlingen har Nordmyr också sammanställt en översikt av nordisk forskning kring psykosociala fenomen i förhållande till spelproblem.

– De flesta är sambandsstudier där det inte går att säga något om orsak eller verkan. Det går inte att säga vad som kom först, det psykosociala fenomenet eller spelandet om pengar. Men det finns ett fåtal studier där man faktiskt kan slå fast att de psykosociala faktorerna utgör en risk. säger Nordmyr.

Det är alltså en fråga om vad som kommer först. Lider man en större risk att drabbas av spelberoende om man är ensam, eller är det så att man på grund av ett spelberoende riskerar att bli ensam?

Här behövs mer forskning konstaterar Nordmyr.

– Det behövs fler longitudinella uppföljande studier. De finns men är fortfarande ganska få här i Norden. Den här typen av uppföljande studier kunde vara till nytta. Det behövs också mer forskning där kvalitativa forskningsansatser tillämpas, såsom intervjustudier. Det skulle hjälpa oss att få en bättre inblick i de psykosociala faktorernas betydelse.

Eftersom yngre män hör till en riskgrupp är de också till en målgrupp som forskarna intresserar sig för. Också här skulle Nordmyr önska att man vidgade sina vyer.

– Det behövs mer forskning där till exempel barn och äldre personer är målgruppen.

– Sen bör det också tilläggas att psykosociala faktorer också är viktiga att beakta i utformningen av stöd- och vårdtjänster. Idag betonas vikten av ett personcentrerat perspektiv i vården, här utgör subjektiva psykosociala faktorer en viktig aspekt att beakta, säger Nordmyr.

Vill jobba vidare med förebyggande arbete

Sin egen forskning hoppas Johanna Nordmyr kommer till användning då det gäller förebyggande arbete. Något hon själv gärna jobbar vidare med.

– Det skulle vara viktigt att rikta uppmärksamhet mot de psykosociala faktorerna också i det förebyggande arbetet. Det pågår förebyggande initiativ av olika slag och vård och stödtjänster utvecklas hela tiden, men det skulle vara viktigt med utvärdering och rapportering så att man kunde utöka den gemensamma kunskapen kring ämnet.

Själv är hon glad över att inom vårdvetenskapen vid Åbo Akademi i Vasa kunna jobba vidare med olika projekt som har med förebyggande arbeta att göra.

– Vi jobbar som bäst med att utvärdera Nykterhetsförbundet Hälsa och Trafiks österbottniska drogförebyggande modell, PEPP. Vi jobbar i skolmiljö och utvärderar modellen som dels handlar om rusmedel men också om exempelvis problematisk användning av internet och framtida spelproblem. Vi har också projektet I TID där vi ser på familjer med barn under skolåldern och hur man redan i ett tidigt skede kan stöda familjen.

Johanna Nordmyr disputerar vid Åbo Akademi fredagen den 2 oktober klockan 12. Opponent är professor Søren Kristiansen, Aalborg Universitet, Danmark, och kustos är professor Lisbeth Fagerström, Åbo Akademi.

På grund av coronaläget kan disputationen inte följas på plats och ställe utan på distans.