Åsikterna om eutanasi går kraftigt isär – ministeriet ser över lagstiftning för god vård i livets slutskede

Väldigt många människor har suttit vid en anhörigs dödsbädd och fått se döden komma som en befrielse. Vi har alla rätt att dö, men vi får inte bestämma när. Åtminstone inte innan eutanasi blir legaliserat i Finland.

Att finländarna har en positiv inställning till en legalisering av eutanasi syns i de flesta undersökningar. I flera opinionsmätningar konstateras att en klar majoritet av den finländska befolkningen godkänner eutanasi.

En enkät som Taloustutkimus har gjort för Yle år 2016 visar att bara 14 procent av finländarna motsätter sig tanken att tillåta eutanasi.

Enligt undersökningen i doktorsavhandlingen Complexity of attitudes towards death and euthanasia skulle 85,2 procent av Finlands befolkning godkänna eutanasi som en del i vårt nationella hälsovårdssystem.

Riksdagen förkastade medborgarinitiativ

Eutanasi är också en fråga som flera gånger varit på tapeten hos riksdagen. År 2018, med rösterna 128-60, förkastade riksdagen medborgarinitiativet för en legalisering eutanasi.

Medborgarinitiativet hade samlat 50 000 namn på en dryg månad. Bland de första undertecknarna till initiativet hittades flera kända namn, bland andra Jörn Donner och Claes Andersson.

Än så länge stampar vi på stället när det kommer till att lagligt godkänna eutanasi i Finland.

Skillnad på assisterat självmord och eutanasi

Kati Myllymäki, verksamhetsledare på Finlands läkarförbund och medlem i ministeriets arbetsgrupp för palliativ vård och eutanasi, förklarar att det är viktigt att skilja på begreppen eutanasi och assisterat självmord.

Med eutanasi avses att en läkare eller vårdpersonal ger den dödliga läkemedelsdosen eller liknande så att patienten dör. Eutanasi är inte tillåtet enligt lag i Finland.

Assisterat döende eller assisterat självmord innebär att personen som vill dö får hjälp med arrangemangen, exempelvis genom anskaffande av mediciner, men utför själv den avgörande handlingen som leder till döden.

– Det här är inte kriminellt i Finland, men är ändå problematiskt.

När jag har jobbat som klinisk läkare och sett många av mina patienter dö, tycker jag att jag har hjälpt dem. De har fått dödshjälp, men det har inte varit eutanasi

Kati Myllymäki

Det är ett etiskt dilemma för läkare, men kan också ställa till juridiska problem om exempelvis familjemedlemmar skulle motsätta sig ett sådant beslut, förklarar Myllymäki.

Det övergripande begreppet för assisterat självmord och eutanasi kallas dödshjälp. Ordet är, enligt Myllymäki, lite missvisande.

– Dödshjälp låter väldigt positivt. När jag har jobbat som klinisk läkare och sett många av mina patienter dö, tycker jag att jag har hjälpt dem. De har fått dödshjälp, men det har inte varit eutanasi.

Läkarförbundet emot eutanasi, men för gärna diskussion

Läkarförbundet har en klar linje när det kommer till eutanasi. De förhåller sig negativt till en legalisering.

Myllymäki berättar att vissa läkare ändå tycker att det finns fall då patienten inte får tillräcklig lindring vid palliativ vård. Vissa av dem förespråkar också eutanasi, vilket verkar ha lett till någonting.

– Vi håller just nu en diskussion med läkarkåren och så har vi en enkät där vi frågar alla våra medlemmar om det finns behov att ändra förbundets linje.

Det är förbundets fullmäktige som kommer att ta ställning i frågan i december.

– Vi förstår att det finns brister i den palliativa vården i Finland. Om man har sett någon närstående som dör och det har varit besvärligt, så tänker man förstås att det skulle vara lättast att få somna in smärtfritt, säger hon.

Frågan är ändå svår.

– Men är faktiskt lösningen då eutanasi? Eller bättre palliativ vård, bättre terminalvård eller så kallad palliativ anestesi för de sista dagarna i livet?

Arbetsgrupp utreder behov av nya lagar

Efter medborgarinitiativet för en legalisering av eutanasi 2018 tillsatte Social- och hälsovårdsministeriet en arbetsgrupp för att utreda behovet av en lagstiftning för god vård i livets slutskede, självbestämmanderätt, palliativ vård och eutanasi.

Myllymäki är själv med i arbetsgruppen och nästa sommar ska de ha en rapport klar.

– Förstås är det Social- och hälsovårdsministeriet som bestämmer hur man ska gå vidare med rapporten, men jag tror att det åtminstone kan leda till förändringar i lagen som skulle förbättra palliativ vård och vård i livets slutskede, säger hon.

Sist och slutligen är det en politisk fråga som riksdagen måste ta ställning till, konstaterar Myllymäki.

Christel Sundqvist fick följa sin väns resa mot döden

Författaren Christel Sundqvist är en av dem som sett en nära vän gå bort. Cancern tog hennes bästa kompis Johanna för några år sedan.

De växte upp tillsammans i Nykarleby och blev riktigt goda vänner när de var i tonåren. Under studietiden bodde de tillsammans och vänskapen tog de med sig till vuxen ålder.

– Vår vänskap var väldigt speciell. Vi stod varandra väldigt nära. Vi var nog varandras stora stöd i livet och hade helt kallt räknat med att vi skulle bli gamla tillsammans, men så blev det inte.

Vi pratade om hur hon vill ha döden och konstaterade att det är för jäkligt att man inte kan välja själv. Vi visste att hon kommer att ha outhärdliga smärtor

Christel Sundqvist om sin bästa kompis

Ganska plötsligt blev Johanna sjuk och det visade sig vara en aggressiv cancer.

– Hon fick en dålig prognos från början och redan då kom rädslorna; Hur dåligt ska det bli? Hur mycket smärta kommer jag att ha? Och förstås dödsångesten, säger Sundqvist.

Hon minns inte den exakta tidslinjen, men i något skede minns hon att dödsdomen kom och att de fick veta att Johanna inte har långt kvar.

– Efter att hon fick diagnosen levde hon runt fyra år, säger Sundqvist.

Övervägde eutanasi

Vännerna kunde ändå diskutera både Johannas sjukdom och döden.

– Vi pratade om hur hon vill ha döden och konstaterade att det är för jäkligt att man inte kan välja själv. Vi visste att hon kommer att ha outhärdliga smärtor.

Sundqvist berättar att Johanna läste på om eutanasi, kollade i vilka länder det är möjligt och funderade på egna möjligheter.

– Sen, riktigt i slutet, avtog den diskussionen tack vare att hon kom till ett bra ställe i Stockholm där man ger vård i livets slutskede. Motsvarande ställe fanns inte i Finland.

Vi är snabba på att hjälpa till att skapa liv. Varför är det så svårt att tänka sig att vi kanske måste blanda oss i när döden inte vill komma? När hjärtat inte vill stanna, även om människan så gärna vill bort och kroppen är helt slut

Man ska inte känna sig pressad till eutanasi

Både under Johannas sjukdomstid och efter hennes död har Sundqvist reflekterat en hel del kring eutanasi.

Hon poängterar att hon är för eutanasi, men förstår komplexiteten och att det tar tid att få en lagstiftning som fungerar.

Ingen ska heller behöva känna yttre press på att be om eutanasi om man själv inte vill det eller ännu är redo.

– Sjuka människor upplever ibland att de är en börda för andra. Man ska inte behöva be om eutanasi för att man tror att det är vad ens anhöriga eller samhället vill. Man måste själv få mogna fram till det beslutet.

Sundqvist poängterar att vi alltid är snabba att rycka in med medicinska åtgärder när liv inte vill bli till.

När det har att göra med att hjälpa till att avsluta ett liv är vi inte lika samarbetsvilliga.

– Varför är det så svårt att tänka sig att vi kanske måste blanda oss i när döden inte vill komma. När hjärtat inte vill stanna, även om människan så gärna vill bort och kroppen är helt slut.

Många principiella svårigheter med eutanasi

Mogens Lindén är läkare och samhällsdebattör och har flera gånger argumenterat emot en legalisering av eutanasi.

Han förklarar att som samhället ser ut i dag är han emot både eutanasi och assisterat självmord, men att han respekterar dem som är för det.

– Väldigt många människor har suttit vid nära anhöriga eller vänners dödsbäddar. Döden har kommit som en befriare och ett lidande har tagit slut. Det här upplever vi också inom sjukvården.

Lindén anser att det finns flera svåra principiella svårigheter med eutanasi, framför allt för att det handlar om att ta ett liv.

– Det finns ett inre dilemma när man träder över den gränsen att man dödar en annan människa. Jag menar att det alltid måste vara ett dilemma. Om man ger samhället eller en viss yrkeskår rätten att döda, så upphör det i viss mån att vara ett dilemma, säger han.

Den palliativa vården i Finland måste bli bättre

Lindén konstaterar, liksom Myllymäki, att den palliativa vården inte är tillfredsställande utvecklad på alla ställen i Finland.

– Den stora bristen när det gäller döende är att vi har en palliativ vård som inte är tillfyllest. Med en fullgod palliativ vård kan man ge, i de absolut flesta fallen, lindring vid mycket svår smärta.

För att ens kunna tänka sig att dödshjälp skulle vara legitimt, måste man tänka på tre olika plan, menar Lindén. Man måste tänka på läkaren, patienten och samhället.

– När vi tänker på patienten är grundförutsättningen att det är en autonom individ, vid fullt medvetande, som gör ett övervägt val att dö.

Svårt sjuka patienter kan på måndag vilja dö och på fredag är de jätteglada när barnbarnen varit på besök

Läkaren och samhällsdebattören Mogens Linden

Lindén berättar att man exempelvis i Holland och Belgien medger eutanasi på psykiatrisk indikation och på basen av demens. Man kan till och med utföra eutanasi på svårt skadade barn.

– Då kan vi väl knappast tala om autonomi. En människa som är svårt dement kan knappast betraktas som autonom.

Lindén berättar om ett fall där en kvinna skrivit ett livstestamente där hon angav att hon vill ha eutanasi om hon blir dement. När hon sen blev dement så kämpade hon emot, men man utförde ändå eutanasin.

– Frågan är om vi kan fatta beslutet om vi vill leva eller dö i en livssituation innan vi är där?

Eutanasi kräver stor kunskap av läkare

Det andra perspektivet Lindén vill lyfta fram är perspektivet på läkaren och eutanasi. Där blir det en fråga om den bedömande läkarens kompetens, menar han.

– Ska vi ha läkare som är legitimerade inom eutanasi? Eller ska eutansikompetens anses ingå i varje läkares grundutbildning?

Om eutanasi skulle legaliseras, behöver läkare kompetens för att bedöma en sjukdomsprognos och kvarvarande förväntade livstid. De behöver tillräcklig kunskap om optimala palliativa åtgärder som står till buds.

– Dessutom behöver vi kunskap att kunna bedöma patientens psykiska status för att kunna veta om dödsönskan är en reaktion på en allvarlig sjukdom eller en kamouflerad depression.

– Det finns väldigt många frågetecken och jag vill påstå att göra ett irreversibelt val, fordrar en långvarig vårdrelation, en nära relation och en väldigt stor kunskap om svåra sjukdomar och palliativ medicin.

Samhället och eutanasi

Det tredje planet är samhällsperspektivet. Lindén menar att det finns en risk att samhället satsar på eutanasi som ett alternativ till en dyr och personalkrävande palliativ vård.

Dessutom kan man fråga sig om vi ska tillåta privata eutanasikliniker?

– I Schweiz finns en klinik som heter Dignitas, som naturligtvis har ett kommersiellt intresse av att ha ett kundunderlag.

Lindén, som jobbat som läkare en lång tid, konstaterar att människor också har lätt för att ändra sig. Svårt sjuka patienter kan på måndag vilja dö och på fredag är de jätteglada när barnbarnen varit på besök.

– Vad vi vill ändras dag för dag. Många av oss gifter oss och lovar varandra evig trohet i januari och skiljer oss i december med stor ilsken affekt. Det finns ingen fri vilja som är huggen i sten. Den är hela tiden en interaktion med hur ett mänskligt bemötande och samhälle ser ut omkring oss.

En fråga för folket

Lindén konstaterar att frågan om eutanasi är svår och att den behöver diskuteras av många parter.

– Det här inte en fråga där läkarna har all makt. Städaren på avdelningen har lika stor rätt att tycka om det är rätt eller fel.

Han påpekar ändå att när vi har en samhällelig debatt, måste vi också veta hur stor volym det är frågan om.

– Hur många ska vi ta livet av i namn av humanitet och hur många kan inte hjälpas med en god palliativvård?

– Vi behöver en god vetenskap där man ser över huruvida detta är ett stort problem och framför allt vilken volym vi talar om.

Han berättar att på Åland, där han är verksam som läkare, dör runt 250 personer varje år.

– Fem av dem skulle beviljas eutanasi om vi skulle följa de holländska siffrorna. Frågan är vem som skulle utföra dem? Ska vi ha en eutanasikonsult som kommer från Helsingfors och ger den dödande sprutan?

På Arenan får de döende komma till tals i serien Med rätt att dö. Serien har premiär den 12.10.2020