Analys: FN:s livsmedelsprogram - bra, traditionellt och okontroversiellt val för fredspriset

FN fyller i år 75 år och det var både logiskt och viktigt, men också ganska traditionellt, att en av världsorganisationens mest kända humanitära organisationer denna gång belönades med Nobels fredspris framom freds-, nedrustnings-, eller människorättsaktivister som så ofta har belönats.

Den norska Nobelkommittén motiverar priset till FN:s Livsmedelsprogram WFP för dess "ansträngningar att bekämpa hunger, för dess bidrag till att förbättra förhållandena för fred i konfliktdrabbade områden och för att fungera som en drivande kraft i ansträngningarna att förhindra att hunger används som ett vapen för krig och konflikt”.

Kommittén understryker att hunger och väpnade konflikter utgör en ond cirkel som inte kan brytas utan att man får slut på krigen.

"Vi kommer aldrig att nå målet att utrota svälten om vi inte också får slut på krig och väpnade konflikter”, konstaterar kommittén som betonar att mat ofta används som vapen i krig och konflikter.

Det håller man gärna med om då man till exempel ser på krigen i Syrien eller Jemen eller på USA:s sanktioner mot Iran eller Nordkorea.

Priset ska gå till "den som har verkat mest för folkens förbrödrande"

Det allmänna omdömet världen över verkar vara att det var ett bra, men okontroversiellt val och att Nobelkommittén ansåg det viktigt att betona globalt samarbete och multilateralism i ett läge då många länder går sina egna, nationalistiska vägar.

Alfred Nobel, som inrättade priset i sitt testamente, konstaterade att priset ska tilldelas "den som har verkat mest för folkens förbrödrande" och det är väl just detta förbrödrande som denna gång belönas.

Nobel skrev också i sitt testamente att priset ska tilldelas dem som "hafva gjort menskligheten den största nytta" och det går inte att förneka att WFP med sitt globala arbete kan beskrivas så.

Alfred Nobels principer gällde för vad som gjorts under det gångna eller föregående året och då kanske man kan vara av aningen olika åsikt, för WFP som grundades år 1961 har ju utfört sitt livsviktiga arbete år ut och år in och fjolåret utgjorde inget särskilt undantag jämfört med andra år.

Mot bakgrund av pandemin har FN:s livsmedelsprogram uppvisat en imponerande förmåga att intensifiera sitt arbete

Nobelkommittén

På den här punkten motiverar Nobelkommittén priset med detta obestridliga argument: ”Mot bakgrund av pandemin har FN:s livsmedelsprogram uppvisat en imponerande förmåga att intensifiera sitt arbete."

Här kopplar man alltså ihop WFP med flyktingkriser och coronapandemin, det vill säga två fenomen som har präglat detta besynnerliga år 2020.

Inga aktivister eller kontroverser

WFP förekom aldrig i fredsprisets förhandsspekulationer på samma sätt som de likaså världsomspännande Världshälsoorganisationen WHO samt FN:s Flyktingkommissariat UNCHR, som har fungerat som världens samvete i flykting- och migrationsfrågor.

UNHCR har fått priset redan två gånger förut (1954 och 1981) men aldrig tidigare har det funnits så många flyktingar som nu, över 80 miljoner.

Bägge är också betydligt mer kontroversiella än WFP. Ingen har något emot WFP och på det här sättet har Nobelkommittén snyggt kringgått möjliga kontroverser

Faktum är att drygt 20 procent av fredsprisen som har delats ut sedan år 1901, har tilldelats Förenta Nationerna eller andra multilaterala organisationer som förknippas med FN, om det så finns orsak eller ej.

Sådana är till exempel OPCW, Organisationen för förbud mot kemiska vapen som fick priset år 2013 eller ICAN, International Campaign to Abolish Nuclear Weapons, som fick priset för tre år sedan.

ICAN arbetade för förbud av kärnvapen och FN antog en sådan konvention sommaren år 2017, alltså några månader innan ICAN fick priset.

Vi känner inte till alla dem som nominerades till fredspriset före utsatt datum den 31 januari i år eftersom det är en hemlighet som bevaras i 50 år. Men vi kan spekulera i vem som kunde ha varit värda priset för att "hafva gjort menskligheten den största nytta" år 2019.

Jag kommer då omedelbart att tänka på Afrikas tredje största land Sudan som det stora utropstecknet. En massiv, modig och envis proteströrelse som pågick i flera månader, lyckades störta diktatorn Omar al-Bashir som hade styrt landet i över 30 år.

Proteströrelsen som i april i fjol fick diktatorn på fall och militären på sin sida, bestod till 70 procent av kvinnor och ofta unga sådana, ledda av den 22-åriga Alaa Salah.

"Kvinnan i vitt" eller Demokratins prinsessa" blev demokratirörelsens symbol då hon klev upp på en bil i huvudstaden Khartoum klädd i en traditionell vit sudanesisk sjal och talade till folket.

Ett och ett halvt år efter det har den civila övergångsregeringen inlett arbetet med en ny grundlag och slutit fred med flera olika rebellrörelser efter årtionden av krig, men hennes och kvinnornas kamp fortsätter för att de inte ska marginaliseras på nytt då män gör upp om landets framtid.

Det var många som jag, som hoppades att kvinnliga demokratikämpar som Alaa Salah eller den modiga afghanska parlamentsledamoten Fawzia Koofi skulle få fredspriset denna gång.

Men som sagt, ingen kan väl ha något emot att okontroversiella och livsviktiga WFP tilldelas fredspriset år 2020.