Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Turismföretagare i Lappland går osäker vintersäsong till mötes: "Man måste hoppas på det bästa"

Från 2020
Djurskötare Emilie Nygård väger en huskyvalp vid Bearhill Husky i Rovaniemi, oktober 2020.
Bildtext Djurskötare Emilie Nygård väger en valp vid Bearhill Husky-kenneln i Sinettä, Rovaniemi.
Bild: Thomas von Boguslawski/Yle

Turism- och hotellföretagarna i Lappland hoppas på mer stöd och hjälp av regeringen för att rädda det som räddas kan av vintersäsongen. Coronakrisen med tillhörande reserestriktioner har redan slagit hårt mot branschen.

- December i fjol var det ganska fullt, vi hade fyra safari-åk nästan varje dag. Men sedan kom coronan, under sommaren har det varit rätt tyst, men situationen lever ganska mycket.

Det berättar Vasabördiga Emilie Nygård, vildmarksguide och djurskötare vid Bearhill Husky-kenneln i Sinettä, norr om Rovaniemi. Tillsammans med den övriga personalen håller hon hundarna i träning inför vintern.

Djurskötare gör i ordning ett hundspann vid Bearhill Husky i Rovaniemi, oktober 2020.
Bildtext Hundarna får både mat och träning varje dag.
Bild: Thomas von Boguslawski/Yle

- Vi har ett jättebra team, alla har superbra rutin och det funkar fint. Höstträningen är igång som vanligt, lite oroligt är det ju men vi tar det som det kommer och gör det bästa av det, säger Emilie.

Annorlunda, men fungerande affärsidé

Bearhill Husky ägs och drivs av holländaren Valentijn Beest, som flyttade till Finland och startade sin kennelverksamhet år 2003.

Husky-spann vid Bearhill Husky, Rovaniemi, oktober 2020.
Bild: Thomas von Boguslawski/Yle

År 2016 köpte han ett markområde i byn Sinettä norr om Rovaniemi och lät bygga kenneln som idag är hem för omkring 100 draghundar.

Turismnäringen har vuxit starkt i Lappland de senaste åren, med miljoninvesteringar i nya hotell, restauranger och evenemang som främst riktar sig till välbeställda utländska turister.

Slädförråd vid Bearhill Husky, Rovaniemi, oktober 2020.
Bildtext Slädarna väntar på snön ...
Bild: Thomas von Boguslawski/Yle

Valentijn Beest har däremot valt att rikta in sig också på mindre turistgrupper och mer självständiga, äventyrliga besökare som gärna vistas ute i ödemarken.

Släpvagnar för hundspann vid Bearhill Husky, Rovaniemi, oktober 2020.
Bildtext ... men de hunddragna terrängkärrorna funkar året om.
Bild: Thomas von Boguslawski/Yle

Valentijn och hans familj har också satsat på att kunna hålla öppet året runt: hundspann med släde om vintern och specialbyggda terrängkärror då det är snöfritt.

- Det har varit en viktig del av vår affärsidé och vår marknadsföring från början, säger han.

Hoppas på mer statligt stöd

Affärsidén har tillsvidare fungerat bra - men alla turismföretagare är inte lika lyckligt lottade. Företagarna och deras intresseorganisationer har vänt sig till regeringen i hopp om stöd och hjälp - och lindrigare reserestriktioner som skulle möjliggöra ett större inflöde av utländska turister.

Elinkeinoministeri Mika Lintilä puhuu tiedotustilaisuudessa Kittilän Levillä, taustalla myös ulkomaankauppaministeri Ville Skinnari.
Bildtext Ministrarna Ville Skinnari (SDP) och Mika Lintilä (C) träffade turismföretagare i Kittilä i oktober.
Bild: Sanna Kärkkäinen / Visit Rovaniemi

- Vi får veta om avbokningar praktiskt taget varje dag, men vi har förhoppningsfulla försäljare som väntar på slutgiltigt besked om hur det ska bli med exempelvis flygförbindelserna till Rovaniemi och övriga Lappland mot slutet av december, säger Sanna Kärkkäinen, vd för Visit Rovaniemi.

Näringsminister Mika Lintilä (C) och utvecklings- och utrikeshandelsminister Ville Skinnari (SDP) träffade bekymrade hotell- och turismföretagare i Kittilä i början av oktober, men några konkreta löften om hjälp gav ministrarna inte.

Djurskötare Emilie Nygård gör i ordning ett hundspann vid Bearhill Husky i Rovaniemi, oktober 2020.
Bildtext Emilie Nygård trivs med sitt jobb som guide och djurskötare.
Bild: Thomas von Boguslawski/Yle

Bearhill Husky går det i alla fall ingen större nöd på tillsvidare. Kenneln har fått flera faddrar som bidrar med mat och andra kostnader för hundarna. Alla här är också överens om att inte en enda hund ska avlivas i brist på mat.

- Man måste hoppas på det bästa, man kommer lite längre med det i alla fall, säger Emilie Nygård.

Diskussion om artikeln