Kommentar: I Sverige är pepparsprej betydande våldsanvändning som inte får riktas mot passivt motstånd – I Finland kan pepparsprej vara polisens mildaste maktmedel

Om Polisstyrelsen inte kan svara på om det är okej att använda pepparsprej mot fredliga demonstranter, vore det då skäl att ge ut tydligare direktiv? Justitieombudsmannen har redan tidigare efterlyst sådana, skriver Svenska Yles politikreporter Magnus Swanljung.

I slutet av förra veckan publicerade Polisstyrelsen en lång och noggrann utredning av händelserna i Kajsaniemi i Helsingfors. Slutsatsen var i korthet att man inte vet om det är okej att använda peppar- eller OC-sprej - mot fredliga (delvis minderåriga) demonstranter som gör passivt motstånd.

Det kunde inte heller inrikesminister Maria Ohisalo (Gröna) ta ställning till när hon fått utredningen. I stället ansåg hon att det är bra att det förs en offentlig diskussion om polisens maktmedel.

Utredningen slog fast en massa annat: att det var fråga om en fredlig demonstration även om det förekom civil olydnad, att rätten att demonstrera är en grundläggande frihet som polisen ska värna om, att den friheten ändå inte ger någon rätt att bryta mot lagen, att en del av demonstranterna utgjorde en fara för sig själva och hindrade trafiken – och att de därför måste avlägsnas från körbanan.

Så långt har polisen enligt utredningen utan tvekan haft lagen på sin sida.

I sina val av maktmedel har polisen också följt lagen och beaktat grundläggande principer – som proportionalitetsprincipen.

Men den här gången har alltså samma gamla regler lett till en ovanlig slutsats: att det var nödvändigt för den finländska polisen att använda pepparsprej mot fredliga demonstranter.

Polisens resurser var avgörande

Enligt polislagen kan polisen använda maktmedel för att bryta motstånd och avlägsna en person från en plats.

Principen är att polisen bara kan använda nödvändiga maktmedel och att man alltid måste välja det mildaste möjliga.

Problemet är att det varken i lagar, förordningar eller polisens direktiv finns några klara regler som rangordnar maktmedlen. Detaljerade anvisningar finns egentligen bara för när polisen får använda skjutvapen.

Under Elokapina-demonstrationen har man enligt Polisstyrelsen gjort en helhetsbedömning.

Eftersom råd och befallningar inte bet på demonstranterna och eftersom man inte hade resurser att bära bort dem en och en gav till slut operationens chef order om att använda pepparsprej.

En betydande orsak var att demonstranterna inte i förväg meddelat om sina planer på att stoppa trafiken, varför polisen inte kunnat kalla in tillräckliga resurser.

När Helsingforspolisen motiverar sitt val av maktmedel visar det på en intressant balansgång. Man konstaterar dels att avsaknaden av resurser inte kan vara ett argument för att använda pepparsprej, dels att det ändå är ett kriterium att beakta i helhetsbedömningen.

Är pepparsprej mildare våld i Finland än i Sverige?

I helhetsbedömningen ingår också bedömningen av hur grovt våld användning av pepparsprej utgör. I Finland kan man tydligen enligt gällande lagar och regler komma fram till att våldet är milt i förhållande till att klippa av kedjor och att bära bort demonstranter.

I Sverige ser man annorlunda på pepparsprej. I polismyndighetens föreskrifter och allmänna råd om OC-spray slår man tydligt fast att det handlar om “ett betydande mått av våldsanvändning”.

Man slår också klart fast att pepparsprej inte får användas mot en person som endast gör passivt motstånd: Exempel på sådant motstånd är då personen vägrar medverka och endast med sin kroppstyngd utövar motstånd.

Riksåklagaren har nu inlett en inledande utredning av händelserna i Kajsaniemi och även Justitieombudsmannen har fått ta emot minst ett dussin klagomål.

JO har redan i ett tidigare beslut påtalat avsaknaden av klara direktiv för hur polisen får använda pepparsprej. Enligt JO är det inte tillfredsställande att polisens beslut i praktiken styrs av utbildningar som kan variera vid olika enheter.

Den gången prickade JO polisen i Östra Finland för att man inte gett tillräcklig första hjälpen efter att man använt pepparsprej.

I Polisstyrelsens svar sägs att man har uppdaterat det utbildningsmaterial som används vid Polisyrkeshögskolan och i polisens fortbildning.

Men om Polisstyrelsen fortfarande har svårt att avgöra om pepparsprej mot fredliga demonstranter följer internationella människorättsavtal och proportionalitetsprincipen, vore det inte då skäl att ge ut sådana tydliga direktiv som JO efterlyst?

I den offentliga debatten har polisens rätt att använda våld mot demonstranterna blandats ihop med demonstranternas motiv och uppsåt. En del har retoriskt frågat om polisen inte hade rätt att ingripa mot de demonstranter som bröt mot lagen.

Det hade såklart polisen rätt att göra. Att polisen griper och bötfäller demonstranter som bryter mot lagen ifrågasätts väl egentligen inte av någon. Men frågan om polisen ska använda pepparsprej mot demonstranter gäller inte bara den aktuella utan alla demonstrationer.