Orättvis finansieringsmodell, onödig byråkrati och för lite fyrk till räddningsverket - det tycker de östnyländska kommunerna om vårdreformen

Regeringen förväntas snart presentera sitt slutliga förslag för vårdreformen. I väntan på det tar vi en titt på vad våra större kommuner i öst riktigt tycker om förslaget så som det hittills sett ut.

Kommunerna hade tid på sig till den 25 september att skicka in sina utlåtanden om lagförslaget till vårdreform. I samma paket ingår också en reform av räddningsväsendet och inrättandet av vårdlandskap.

I korthet: Vårdlandskapen ska ta över ansvaret för social- och hälsovården samt räddningsverksamheten.

Dessutom delas landet in i fem samarbetsområden, och vårdlandskapen i områdena ska sinsemellan komma överens om vissa saker.

För varje vårdlandskap väljs ett fullmäktige och en styrelse.

Nyland får en egen särlösning och ska delas upp i fyra vårdlandskap samt Helsingfors.

Kommunerna i östra Nyland bildar ett vårdlandskap. Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt ska fortsätta ansvara för specialsjukvården och universitetssjukhusets uppgifter.

Här kan du läsa mer om social- och hälsovårdsreformen.

- Den här reformen är jättestor. Jag tror att ingen har förstått det på riktigt, säger Borgås stadsdirektör Jukka-Pekka Ujula.

I och med vårdlandskapen kommer Finland att få en ny nivå av offentlig förvaltning.

Både Ujula och Sibbos kommundirektör Mikael Grannas ser det som troligt att också annan av kommunernas service i framtiden kan komma att flyttas över till vårdlandskapen.

- En sak som man undrar i Borgå är vilken kommunernas roll är i framtiden, säger Ujula.

Han tror att det kommer att ta mellan tio och femton år innan man kan se om vårdreformen lyckats eller inte.

- Vi förstår att det behövs en social- och hälsovårdsreform, men förslaget som regeringen gjort och som vi har behandlat ser ganska illa ut ur Borgås synvinkel, säger Ujula.

Att man skapar ett tredje förvaltningsskikt i Finland är helt onödigt

― kommundirektör Mikael Grannas

Både Sibbo och Borgå anser att en kommunbaserad lösning skulle vara bättre än att inrätta vårdlandskap.

- Det att man skapar ett tredje förvaltningsskikt i Finland är helt onödigt, säger Sibbos kommundirektör Mikael Grannas.

Delvis gillar man inte byråkratin och kostnaderna landskapen tillför, delvis tror Grannas att stora enheter leder till omänskligare beslut, särskilt när det gäller primärvården och den sociala sidan.

- Man gör stora generella lösningar där kunden eller individen glöms. Om vi kan fatta beslut till exempel om hur personer vårdas hemma och besluten fattas av personer som bor och jobbar nära, så kan vi garantera en mycket mänskligare, nyttigare och värdigare service för de invånarna, säger Grannas.

Han tror att sådant här kan lösas inom ett östnyländskt vårdlandskap, men ett helnyländskt landskap skulle vara en alldeles för stor enhet.

Också Borgå och Lovisa tycker att det är bättre med den föreslagna särlösningen för Nyland än att Nyland skulle vara ett enda stort vårdlandskap.

Finansieringen vållar huvudbry

Finansieringen är en sak som många kommuner tagit upp i sina utlåtanden om vårdreformen.

Vårdlandskapens verksamhet ska finansieras mestadels av staten och delvis genom kundavgifter.

Kommunernas inkomster och kostnader för ordnandet av social- och hälsovården samt räddningsverksamheten övergår till vårdlandskapen.

I det här skedet är det ännu oklart om vårdlandskapen får beskattningsrätt.

Vad exakt är det med finansieringen som inte fungerar?

- Det är det att man tar bort två tredjedelar av inkomsterna, men samtidigt står alla skulder och investeringskrav kvar, säger Ujula.

Också Sibbo kommun har tagit ställning till flera aspekter av finansieringen.

I sitt utlåtande anser kommunen bland annat att behoven som uppstår i tillväxtområden till följd av befolkningsökning och migration inte har beaktats tillräckligt i finansieringen.

Överlag tycker Sibbo kommun att de ekonomiska konsekvenserna inte har bedömts tillräckligt noga.

Orättvist mot Sibbobarnen

Sibbo gillar heller inte förslaget på att en del av kommunalskatten överförs till landskapens finansiering genom en jämnstor sänkning av kommunens inkomstskattesatser.

Kommunen anser att inkomstskattesatserna borde sänkas i proportion till de verkliga social- och hälsovårdskostnaderna, annars kommer de kommuner som skött de tjänsterna kostnadseffektivt att förlora ekonomiskt.

- Det lämnar inte mycket kvar för att sköta resten av kommunen. Vi skulle bli en av de mest statsandelsberoende kommunerna i Finland. Det känns galet eftersom vi har en kraftig tillväxt, säger Grannas.

En stor del av Sibboborna är barn och unga. Om kommunen måste betala en större andel för vården så blir det mindre pengar kvar för att satsa på utbildning.

Både Sibbo och Borgå anser att vårdreformen kan bli dyr för kommunerna och inverka negativt på hurdana investeringar det går att göra i framtiden.

I Lovisa säger stadsdirektör Jan D. Oker-Blom att staden i sitt utlåtande inte satt så mycket krut på att kommentera finansieringen eftersom de flesta andra kommunerna i landet gör det ändå.

Istället satsar Lovisa på att kommentera vissa frågor specifika för regionen.

- En är tvåspråkigheten, en annan är demografin, en tredje är den här storlekens städer. Sedan har vi förstås också frågan med muskler. Vi ser att det i sig är logiskt att ha större enheter för att ge lite bredare axlar åt verksamheten, men man kan förstås säga att även ett östnyländskt landskap inte är så stort, utan vi är mycket beroende av HUS och hela Nyland, säger Oker-Blom.

Oro för svenskan

Bara det här samarbetet arrangeras så det löper friktionsfritt tror Oker-Blom det kan gå bra, men liksom Sibbo och Borgå tror han inte heller att vårdreformen som den nu ser ut kommer att spara pengar.

- Nu strävar man ju närmast efter att hålla kostnadsökningen i schack, säger Oker-Blom.

När det kommer till demografin skriver Lovisa i sitt utlåtande att man är orolig för att verksamheten kan centraliseras inom vårdområdet.

Det här kan leda till att vissa personer ute på landet får längre väg att ta sig till hälsovården.

Det här med tvåspråkigheten då, varför oroar det?

I Sibbos ställningstagande skriver man att finansieringen för kostnader som orsakas av tvåspråkigheten är otillräcklig.

Dessutom verkar det ännu vara oklart vem som i praktiken ska ta ansvar för att det finns service på svenska.

- Den tvåspråkiga servicen är en mycket central sak vi funderar på i den här reformen: Var ska besluten fattas om tvåspråkig service, var ska den språkliga garantin eller serviceupprätthållningen administreras? Är det de tvåspråkiga kommunerna tillsammans, eller förläggs det till något visst landskap eller samkommun som har ansvar för det här? funderar Lovisas stadsdirektör Oker-Blom.

Han tar också upp fördelningen av svenskspråkig personal.

I små enheter kan det vara svårare att se till att det alltid finns svenskspråkig personal på plats än i större enheter, vilket i sig kan vara en orsak att ta i bruk större enheter.

- Då man bygger de här lite större enheterna måste man se till att personerna som ska sköta om de tvåspråkiga regionerna faktiskt är just där och koncentrerar sig på de områdena. Att det inte blir så att det finns en viss kvot svenskspråkiga i en mycket större helhet men så finns de ändå inte tillgängliga då de behövs på sådana här orter där det konstant är på två språk, säger Oker-Blom.

Ujula och Grannas hoppas att Nylands indelning i fem vårdområden istället för ett stort gör det lättare att få svenskspråkig service.

Grannas tror att tillgången till service på svenska hålls på ungefär samma nivå som hittills.

För lite pengar åt räddningsverket

Både Lovisa, Borgå och Sibbo tar upp frågan om räddningsverkets resurser.

- Här i östra Nyland är förslaget att man tar bort en fjärdedel av räddningsverkets finansiering. Alla förstår att det är en helt galen idé, säger Ujula.

Enligt kommunerna beaktar inte förslaget områdets särdrag, till exempel kärnkraftverket i Lovisa och industriområdet i Sköldvik.

Lovisa har länge varit av den åsikten att man betalar för mycket för räddningsverksamheten i förhållande till Borgå. Det här hoppas Oker-Blom att kan jämnas ut i och med reformen.

- Hela reformens och landskapens uppgift är ju egentligen en utjämning. Allt det här handlar om att göra tillsammans och den vägen få en bättre översikt och jämnare fördelning i många olika avseenden, säger Oker-Blom.

Däremot gillar kommunerna inte den stränga statliga styrningen som tycks bli ett faktum. Kommunerna vill ha mer att säga till om eftersom de känner till behoven som finns i det egna området.

För snäv tidtabell och för lite att säga till om

Regeringen hoppas på att hela vårdreformen ska vara genomförd i början av 2023. Det här är en väldigt snäv tidtabell, särskilt med tanke på att vi är mitt inne i en pandemi.

- Det är beklagligt att besluten om en historisk förvaltningsreform ska fattas mitt under en krissituation vi aldrig tidigare upplevt. Det är ytterst osannolikt att en omsorgsfull beredning och konsekvensbedömning kan genomföras såsom krävs enligt god lagstiftningspraxis och att reformen kan genomföras inom den föreslagna tidtabellen, säger Ujula.

Hur kommunernas personal ska räcka till är en svår fråga.

Tjänstemännen ska sköta sina vanliga uppgifter, ta hand om jobbet som coronaepidemin ger upphov till och dessutom samtidigt bygga upp en helt ny organisation.

Det är beklagligt att besluten om en historisk förvaltningsreform ska fattas mitt under en krissituation vi aldrig tidigare upplevt

― Borgås stadsdirektör Jukka-Pekka Ujula

Ujula anser dessutom att kommunerna och städerna borde ha haft mer att säga till om i hur lagförslaget utformades.

- Det som har irriterat ganska mycket är att gällande särlösningen i Nyland har vi haft möjlighet att diskutera och påverka förslaget på något litet sätt, men annars har kommunerna och städerna inte haft någon roll i reformen.

Här kan du läsa Sibbos utlåtande om förslaget till vårdreform.

Här hittar du Borgås utlåtande.

Här, som en bilaga till stadsstyrelsens protokoll, hittar du Lovisas utlåtande.