Kolumn: Pannbenet har blivit hundra gånger tjockare i landslaget – den här matchen hade Finland inte vunnit för några år sen

En match på Irlands villkor. Ett avgörande på Irlands villkor. Finland vann. Ett mycket bättre betyg kan klubblaget Finland knappast få.

I december har det gått fyra år sedan Markku Kanerva tog över förbundskaptensrollen för ett fotbollslandslag i kris.

Kanerva har vunnit matcher, slussat in nya nyckelspelare och skrivit historia under de här åren.

Han har också haft det som varenda förbundskapten är i stort behov av. Lite förbannad tur.

I EM-kvalet förra året gjorde landslaget det oerhört bra, men bollarna studsade också rätt i några matcher och det utökade EM-slutspelsupplägget var en direkt förutsättning för den finländska fotbollsfebern.

Men efter hårt jobb förtjänar man trots allt lite tur gång på gång?

Uppenbarligen.

Finland mot Irland i Nations League var en vägvisare för årets sista landskampsfönster i november. Mot en strid om förstaplatsen i gruppen?

Den lilla turen spelade i Finlands lag – igen. Ribba ut för Irland. Stolpe in för Finland. Då räckte en vaken Teemu Pukki och en glödhet Fredrik Jensen för att avgöra och duka för ett nytt höstdrama.

Duellspel överallt

Irland kom både utslaget och coronaskakat till Helsingfors. EM-drömmen slocknade förra veckan mot Slovakien och hela den här samlingen har pandemin plågat deras landslag.

Ändå blev det nittio minuter som i långa stunder spelades på Irlands villkor.

Finland hängde inte riktigt ihop. Det var lite o-Kanervask fotboll.

Det blev duellspel på gräset och i luften, högt irländskt försvarsspel som vållade Finland tydliga problem i uppspelen i framför allt första halvlek och ett lite oskarpt finländskt lag när det brände på offensiv planhalva.

En svår match, en frågeställande match, en match som Finland inte hade vunnit för några år sen.

Nu har laget en annan tro i truppen – och det betyder verkligen allt och inget. Tro är inget som bygger vinnare automatiskt, men tro är något som får spelare att ta det sista steget.

Finland trodde på full pott. Pannbenet har blivit hundra gånger hårdare och tjockare på några Kanerva-år.

Då kan det räcka med en gåva för att tugga i sig en hel motståndare. Irland spelade ut en målspark galet, Pukki var piggt påpasslig och hittade Fredrik Jensen som bara kan göra mål i landslaget numera.

Som ett klubblag

Utvecklingen i onsdagens match tangerade också det resonemang som Irlands förbundskapten Stephen Kenny förde dagen före dusten på Olympiastadion. Kenny liknade Finland vid ett klubblag.

– De har klara idéer, tydliga roller, hög arbetsmoral. Finland har maximerat sina resurser väldigt bra.

Ett dygn senare gav Finland en testbild av hur det ser ut i praktiken. In och köra, fira en brytning som en seger och jubla över en stopptidsräddning av Lukas Hradecky som ett säkrat VM-guld.

– Det ser jag som ett stort beröm från hans sida. När vi spelare kommer hit vet vi vad vi ska göra, säger Hradecky.

Växelsången med publiken är klar (som man har saknat den), Finland ska spela om gruppsegern i november och det behövdes inte ens en gnistrande insats för att ta sig dit.

Bakdörren till ett VM-playoff är faktiskt på glänt nu. Sofia och Cardiff väntar om en månad.

Vem längtar?