Stigmat kring psykisk ohälsa har minskat, men vissa diagnoser är lättare att förstå än andra

I och med dataintrånget i Vastaamo, där tiotusentals personers terapijournaler har läckt, har flera personer gått ut i media och berättat om sin psykiska ohälsa. Anna Lumme, som själv har varit väldigt öppen om sin psykiska ohälsa, anser ändå att det fortfarande finns ett stigma kring psykisk ohälsa.

Lumme är långtidssjukskriven för kronisk depression och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Hon upplever att hon fortfarande möter en del fördomar, framför allt när det gäller hennes depression.

- PTSD:n tror jag att folk vet att de inte har så mycket kunskap om, så de försöker inte ens komma med olika antaganden om hur det fungerar. Men när det gäller depressionen har jag upplevt mycket missuppfattningar. Jag är ju inte deprimerad, för jag skrattade med mina vänner igår, den typen av saker. Folk tror också att om man äter medicin så förändras ens personlighet eller gör en emotionellt bedövad, men det stämmer inte.

Lumme upplever att vissa typer av psykisk ohälsa är mer stigmatiserade än andra. Hon tror att många har svårt att förhålla sig till exempelvis psykoser.

- Hallucinationer och psykoser verkar stämplas på ett annat sätt. Om en person i din närhet ser och hör saker som du inte ser och hör, kan det vara svårt att veta hur man ska bete sig kring den personen. Det är klart att det kan leda till osäkerhet eller rädsla, och då är det lätt att man vänder taggarna utåt istället för att försöka förstå.

Lumme tror att en del av det stigma som fortfarande finns kring psykisk ohälsa har att göra med att man tror att det bara handlar om att tänka sig frisk.

- Mycket av det som jag gör för att må bättre handlar om hur jag tänker, att känna igen tankemönster och försöka förändra dem. Det här kräver en massa arbete och är en lång process, men jag tror att det är lätt att förenkla det här om man inte förstår jobbet bakom.

"Vad ska chefen tänka om jag går i terapi?"

Ida-Maria Sola arbetar som psykolog vid Åbo stad, och hon tycker att stigmat kring psykisk ohälsa har minskat, framför allt bland unga.

- Bland studerande och unga upplever jag det som att det knappt finns något stigma längre. Unga ser det som ganska självklart att söka hjälp om de mår dåligt. Jag blir nästan orolig för att om vi pratar för mycket om att det finns ett stigma kring psykisk ohälsa, så blir vissa människor bara oroligare.

Sola upplever ändå att det finns skillnader mellan unga och personer i arbetslivet när det gäller frågor som rör psykisk ohälsa.

- Det finns nog ett visst stigma bland personer i arbetslivet. Man kanske funderar på vad chefen ska tänka om man går i terapi, eller vad ens kollegor och familj ska tänka. Man kanske hellre säger att man går till läkaren än att man går till psykologen under arbetsdagen, eftersom man är rädd för att folk på ens arbetsplats ska tro att man inte kan sköta sitt jobb.

Sola tror att man kan uppleva att det finns ett större stigma kring mer allvarliga psykiska sjukdomar som svår depression eller psykoser, eftersom det finns mindre kunskap om och förståelse för den typen av problem.

- De flesta stöter någon gång under sitt liv på depression, stress och ångest i någon mån, och då är det lättare att relatera till den typen av problem. Det är färre som kommer i kontakt med allvarligare problem, vilket kanske gör att de är svårare att förstå. Då vi inte har tillräckligt med kunskap kan det verka som att vi har mindre acceptans för den typen av problem, även om det i grunden kanske handlar om förståelse.

Enligt Sola har vi alla ett ansvar för att minska stigmat kring psykisk ohälsa.

- Det skulle vara viktigt att våga gå rakt på sak, och faktiskt våga fråga och lyssna. Jag tror mycket handlar om att våga visa oss sårbara i kommunikationen med våra nära och kära. Vi kommer redan långt om vi där vågar ge oss in i en diskussion, och visa att även om vi inte kan så mycket eller förstår allt så har vi en vilja att lära oss.