Jan Myrdal har dött

Den svenske författaren och skribenten Jan Myrdal har dött i en ålder av 93 år. Det rapporterar Jan Myrdal-sällskapet.

Dagens Nyheter beskriver Myrdal som en av de mest centrala rösterna inom den radikala vänsterrörelsen i Sverige på 70- och 80-talet. Jan Myrdal föddes in i familjen Myrdal som son till Alva och Gunnar Myrdal.

Jan Myrdal-sällskapets ordförande Cecilia Cervin konstaterar att han inte ville kallas författare, utan föredrog beteckningen skriftställare i anslutning till den stora samhällskritiska traditionen.

”Jag har velat få folk att läsa, fått dem att förstå och att se tillbaka i historien”, konstaterade Jan Myrdal när Jan Myrdal-biblioteket invigdes i Varberg i november 2015. Biblioteket är det största privatbiblioteket i Sverige som är öppet för allmänheten.

Jan Myrdal debuterade som skriftställare, eller författare, år 1953 med boken Folkets hus: samtal vid en invigning, en bok som han gav ut på eget förlag efter att den refuserats av flera förlag.

Jan Myrdal var en oerhört produktiv författare som efter debuten gav ut i princip en bok per år, vissa år två eller till och med tre verk. Sammantaget uppgår hans bibliografi till omkring 90 verk.

År 1963 gav Jan Myrdal ut den dokumentära reportageboken Rapport från kinesisk by, som kom att bli hans stora genombrott. Boken finns översatt till många språk, och hyllades bl.a. av den fransk-judiske antropologen och filosofen Claude Lévi-Strauss som ansåg att Myrdals bok var det första antropologiska verk som lyckades med att förklara den moderna historien.

Tillsammans med sin tredje fru, konstnären och fotografen Gun Kessle, gjorde Myrdal ett flertal resor till såväl Kina som Afghanistan, Indien, Kambodja och Mexiko. Resorna resulterade i flera resereportage, bland dem Kina. Revolutionen går vidare (1970), Indien väntar (1980) och Mexico – Dröm och längtan (1996).

Vid sidan av sina reportage böcker gav Jan Myrdal också ut ett flertal böcker som utgår från hans eget liv, sin familj och sin uppväxt.

I boken Barndom (1982) gick han till hårt angrepp mot sina föräldrar och deras uppfostringsmetoder – något som väckte stor uppståndelse i Sverige eftersom Alva och Gunnar Myrdal var framträdande debattörer och politiker med familjepolitik och uppfostringsfrågor som sina specialområden.

Med hjärtat till vänster

Som tonåring kom Jan Myrdal i kontakt med kretsen kring den socialistiska rörelsen Clarté, och 15 år gammal gick han med i Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund (SKU).

I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet gjorde sig Myrdal känd som en central gestalt för den radikala vänstern i Sverige. Han framstod som en slags informell ledare för landets intellektuella maoistiskt inspirerade vänster.

Jan Myrdal kom aldrig att ta avstånd från sin politiska övertygelse, han vägrade också ta avstånd från auktoritära regimer, såsom Stalins Sovjetunionen, Pol Pots Kampuchea eller Maos Kina, vilka samtliga anklagats för omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna – något som lett till ett flertal häftiga debatter.

På 1960- och 70-talet gjorde Jan Myrdal också ett antal filmer, av vilka de flesta vad dokumentärfilmer som tog fasta på livet i Afghanistan, Kina och Kampuchea.

En stridbar röst och bångstyrig bråkstake

Den svenska författaren och journalisten Anders Ehnmark lär ha sagt att Jan Myrdal inte bara ville ha rätt, utan att han ville ha rätt ensam.

Jan Myrdal kom ofta på kant med andra på grund av sina åsikter.

År 1944 bad den svenska statsministern Per Albin Hansson att Jan Myrdal skulle hålla tyst i offentligheten om regeringens politik.

Under årens lopp hamnade han i häftiga debatter när han bland annat tog ställning för den kinesiska regeringens ingripande mot demonstranterna på Himmelska fridens torg i Peking år 1989 – han ändrade dock senare sin åsikt.

Tre gånger försökte man t.ex. utesluta Jan Myrdal ur Svenska PEN-klubben - på grund av diskussionerna kring demonstrationerna i Peking, men också eftersom Myrdal kom att försvara den franske historierevisionisten och förintelsenekaren Robert Faurisson.

Slutligen valde Jan Myrdal att låta bli att betala sin årliga avgift till PEN, och därmed upphörde hans medlemskap per automatik.

I en krönika över Jan Myrdal i Dagens Nyheter konstaterar den svenska kulturskribenten Lars Linder att allt fler under de senaste åren fick svårt att förhålla sig till Jan Myrdal och hans åsiktsyttringar när han ifrågasatte homosexuellas rättigheter eller skred upp till försvar för Marine le Pen i Frankrike.

"När han publicerade sig i den högerextrema tidskriften Nya Tider blev det för mycket även för många av hans dittills trogna anhängare", skriver Linder.

I en "Söndagsintervju" i Sveriges Radio från år 2016 svarade Jan Myrdal på frågan om hur han vill bli ihågkommen efter sin död:

– Jag vill helst att de ska läsa mig, men ingen är ju så död som en död författare. De åker ner i glömskegropen och det kanske jag också gör.