Coronavårens matutdelning organiserades i Helsingfors på tre veckor: "Normalt skulle det ha tagit år"

- Ibland är matsvinnet så stort att jag är tvungen att köra flera gånger av och an till olika matbutiker och tömma bilen emellanåt, för att bilens däck skall hålla.

Vi träffar chauffören Benjamin Laustiola tisdagen efter Valborg då han är på väg med matkassar till Sockenbacka kyrka. Där har matkön redan ringlat sig runt kvarteret.

- I vintras räckte det med 1000 matkassar per dag. Nu packar vi 2000 matkassar.

Då coronapandemin bröt ut i våras förändrades Benjamin Laustiolas arbetsbild. Före pandemin körde han matsvinn till församlingarnas lunchställen.

Nu kör han den till församlingarnas matköer, vilket är något som han upplever är meningsfullt. Det är en stor skillnad från hans tid som taxichaufför då han körde hem fyllbultar på nätterna.

- De kan lika bra gå hem, konstaterar han.

Han säger att han ser på de behövande på ett helt annat sätt, nu då han sett dem vid matutdelningarna.

- Jag tittar på de här människorna och de ser helt vanliga ut. De ser inte fattiga ut, utan vanligt klädda människor som inte har råd att gå till matbutiken.

Kön brukar växa fram en och en halv timme före själva utdelningen börjar, också när det är regn och rusk.

- Någonstans är det ju fel, kommenterar Benjamin Laustiola ironiskt. Hur kommer det sig att fantastiska Finland har sådana matköer?

"Det kunde ha varit jag"

Han funderar att han själv antagligen skulle ha hamnat i matkön nu under coronapandemin om han hade fortsatt köra taxi.

Han utgår ifrån att han skulle ha gjort personlig konkurs, eftersom taxibranschen har tappat 80 procent av kunderna.

- Jag är glad för att jag har en månadslön och att jag har en stor arbetsgivare som kyrkan.

Mataktion av stora mått

Stefan Forsén som är direktör för det gemensamma församlingsarbetet medger att han blir matt då han tänker tillbaka på coronavåren.

- Normalt skulle det ha tagit flera år att planera och organisera en mataktion av sådana mått som vi kom att genomföra. Men nu tog det tre veckor.

Stefan Forsén berättar att initiativet kom från Helsingfors stads direktör för fritid och kultur, Tommi Laitio.

Han hade i början av mars varit på en landsförsvarskurs som avbröts på grund av pandemin. Inspirerad av landsförsvarskursen tog han initiativ till ett samarbete kring matutdelningen med församlingarna. De hade ju redan hade ett färdigt kontaktnät.

Tommi Laitio kände till att församlingar hade börjat kontakta äldre personer i Helsingfors för att personligen kolla upp om de behövde hjälp med mat eller att handla mediciner.

Han tog kontakt med kyrkliga samfällighetens direktör Juha Rintamäki och föreslog ett omedelbart samarbete. En ledningsgrupp grundades och hit hörde Stefan Forsén.

- På grund av att stora delar av kultursektorn som biblioteken var stängda, så hade Helsingfors personal som inte var sysselsatt.

Det samma gällde församlingarna.

- Vi hade från kyrkans sida en resurs i diakoniarbetet och många andra som på något sätt är vana att att kavla upp ärmarna. Så vi satte igång.

Stefan Forsén säger att gruppen var överoptimistisk och planerade att köra igång sin hjälpverksamhet till påsken. Det lyckades nästan.

Kyrkan och Helsingfors stad var jämnstarka

- Vi fick otroligt mycket hjälp från olika håll, från frivilligorganisationer som Helsingfors missionen. Ju mer det blev tal om aktionen, desto fler ville hjälpa till.

De fick olika donationer. Posten ställde sina elskotrar till förfogande och bilar lånades ut från stadens byggnadsavdelning och privata bilfirmor.

Matkedjorna sänkte kostnaderna för matsvinnet och erbjöd ett bredare urval. Församlingarna samarbetade dessutom med apoteken i distribueringen av mediciner.

Det krävdes uppoffringar och det blev övertid, men samtidigt lyckades gruppen med konststycket att verkligen nå de flesta gamla.

- Det finns det ju sådana som inte svarar i telefon för att de inte har använt den på några år.

Vi erbjöd också samtalshjälp som många tog emot, berättar Stefan Forsén.

Närmare 2000 frivilligarbetare och anställda var inblandade i satsningen.

- Att ha anställd personal har varit en förutsättning för att få saker och ting att fungera, och allt fungerade mycket bra.

Redan i och med flyktingkrisen år 2015 märktes det att när det verkligen är kris, så inser människor att nu behöver man ställa upp.

- Vi har kvar attityden "kaveria ei jätetä", vi lämnar inte kompisen i sticket, säger Stefan Forsén.

"En sådan som står i matkön"

Ett problem som kvarstår är att de som står i matköerna är tvungna att köa så länge.

- Min åsikt är att när vi placerar människor i matköer så stigmatiserar vi dem. ”Du är alltså en sådan som står i brödkö”, säger Stefan Forsén.

Men Stefan Forsén säger att lösningen inte är att gömma undan matköerna.

- Istället vill vi vidareutveckla verksamheten och hitta utrymmen dit man kan komma och äta tillsammans. Den som inte klarar av att komma skall ha en möjlighet att få matkassen hem.

I några församlingar i Helsingfors har man redan kommit igång med så kallade Waste and Feast-luncher, bland annat i Matteus församling i östra Helsingfors.

Där tillreds luncher av matsvinn. Men den verksamheten är ännu i barnskorna, även om de första stegen togs redan innan coronakrisen.

Vid Sockenbacka kyrka delas matkassarna ut av församlingsarbetare och frivilliga. Kassarna överräcks bakom ett plexiglas.

Bilens däck har hållit den tunga matleveransen och Benjamin har hunnit i tid.

- Ingenting skulle bli någonting utan alla frivilliga, konstaterar han.