Hoppa till huvudinnehåll

Tro

Coronaviruset och de yttersta tiderna: "Vissa ser pandemin som ett tecken på att slutet är nära"

Från 2020
Uppdaterad 23.11.2020 23:55.
Sarah Tiainen sjunger
Bildtext När metodistpastorn Sarah Tiainen började hålla sina gudstjänster på nätet fick hon först en kick av de höga tittarsiffrorna. "Men sen lugnade jag ner mig och tänkte att jag aldrig jagat tittarsiffror i kyrkan heller", säger hon.
Bild: Yle/Keijo Lehto

När coronapandemin bröt ut stängdes kyrkorna. Metodistpastorn Sarah Tiainen började hålla nattvarden per telefon och gudstjänsterna flyttade hon ut på nätet.

Församlingspastorn Jimmy Österbacka gillar inte sociala medier egentligen, men han vill också möta sina medlemmar där de befinner sig och då de plötsligt mest fanns på internet gick han dit.

Och missionärerna Chamilla och Kristian Sjöbacka – de blev hemkallade från Kenya där coronaviruset tolkades som ett tecken på de yttersta tiderna. Nu fortsätter de jobba för Kisumu, men via telefon från hemmet i Övermark.

En provocerad missionär

Att återvända till Finland och märka hur folket här mest fokuserade på de egna begränsade möjligheterna blev en stor kontrast till vardagen i Kenya.

– "Att nu kan vi inte åka till Teneriffa. Nu kan vi inte åka hit och dit...", säger Kristian Sjöbacka som blev smått provocerad av den nordiska attityden.

– I Kenya är problemen så pass mycket större. Där är coronaviruset inte alls det värsta som har hänt.

Kristian och Chamilla Sjöbacka ringer till Kenya
Bildtext Sedan missionärerna Kristian och Chamilla Sjöbacka blev hemskickade ringer de till Kisumu flera gånger om dagen, här från köket i Övermark.
Bild: Yle/Keijo Lehto

Att bo i Kisumu innebär alltid att leva sida vid sida med sjukdomar och andra faror, och Kristian upplever att många hot är större än coronaviruset.

– Som ebolan vi har i Afrika, blödarsjukdomen som är aggressiv och reagerar jättefort, eller den hotande antibiotikaresistensen. Att kunna dö i en vanlig lunginflammation för att medicinen inte längre fungerar är ju mycket värre än corona.

Kristian nämner också regnet som de haft sedan april, Victoriasjön som svämmar över så att människor måste flytta på sig, hungersnöden, arbetslösheten och - gräshopporna.

Gräshoppor och de yttersta tiderna

– Här hemma vet vi ju knappt hur en gräshoppa ser ut, säger Chamilla.

– Men där blir det invasion och då är det bara att gå in och stänga dörrarna. De kommer som i ett snöfall och äter upp allting i deras väg, av grönska.

Omgärdad av hoten blir det extra viktigt att hitta tryggheten i nuet och att inte vara rädd. Men när coronaviruset kom till Kenya blev det ändå en ingrediens för mycket.

Då samlades de kristna biskoparna, presidenten och de muslimska ledarna till ett gemensamt möte för att be till Gud om att viruset inte skulle drabba landet så hårt.

I programmet "Coronan och de yttersta tiderna" berättar Sarah Tiainen, Jimmy Österbacka och Chamilla och Kristian Sjöbacka om hur pandemin förändrat deras liv:

Coronan och de yttersta tiderna - Spela upp på Arenan

I Kenya började många också läsa Gamla Testamentet, om "Herrens dag" och profetiorna om hur man borde omvända sig innan den dagen kommer.

– Ett tag trodde man nog att den yttersta tiden var nära, säger Kristian som själv också ser bön som ett botemedel mot rädsla.

Ingen är beredd att dö.

– Men ingen vaknar heller av sin egen kraft på morgonen och tänker "hurra, jag överlevde natten för att jag tog mitt c-vitamin igår".

kristian sjöbacka förklarar
Bildtext "Det finns ju ingen trygghet alls i att tänka på c-vitamin då det kommer till döden", säger Kristian Sjöbacka. "Där är vi alla överlämnade åt något större."
Bild: Yle/Keijo Lehto

Som missionärer skickar Kristian och Chamilla nu både böner, musikstycken och annat material över nätet till Kisumu.

– Det är som att vara där fortfarande – och jobba hemifrån, säger Chamilla.

Och Kristian påminner om att Kenyas internet fungerar lika bra som nätet hemma i Övermark, trots att de lever mitt i fattigdomen, arbetslösheten och sjukdomarna.

De följer med allt som händer i Europa, de ser samma youtubeklipp och delar våra drömmar.

Enligt honom är det enkelt och banalt att tro att vi kan behålla vår välfärd genom att bygga upp murar mot andra kulturer.

– Vi är så fixerade vid att våra förfäder byggt upp det här och att det är vår rätt att njuta av det. Men vi har ingen större rätt än någon annan människa här i världen.

I andra kulturer har man respekt för 70+. Vilket vi i vårt själviska, totalt ekonomiskt fixerade samhälle saknar.

― Kristian

I Kenya pratar man om "the global village". Att vi alla bor i samma by.

– Vi har en gemensam värld. Kalla den internet, Whatsapp, eller Youtube. Vi är alla där. Så låt oss då också hjälpa varandra.

Jimmy Österbacka i kyrkan
Bildtext Församlingspastorn Jimmy Österbacka saknar sina medlemmar i kyrkbänkarna.
Bild: Yle/Keijo Lehto

Det är fint att vi åtminstone kan träffas på nätet, men det som händer när vi möts i verkligheten är så mycket värdefullare. När vi verkligen ser varandra, lyssnar på varandra och söker tillsammans.

― Jimmy Österbacka, som också medverkar i programmet ”Coronan och de yttersta tiderna”
sarah tiainen håller digital gudstjänst
Bildtext Även om kyrkorna tömdes då coronapandemin bröt ut försvann inte kärnan i verksamheten. "Gud finns ju överallt", säger Sarah Tiainen. "Också på webben."
Bild: Yle/Keijo Lehto

Mer om ämnet på Yle Arenan

Diskussion om artikeln