Cancern blev Camillas personliga storm: "Det var en resa ner i djupet, och en resa upp därifrån"

Camilla Klockars, pastor i Vasa Svenska Metodistförsamling, drabbades i maj 2019 av en personlig storm i form av en bröstcancerdiagnos.

Hon blev sjukskriven, fick cytostatika, opererades och fick strålbehandling samt antikroppssprutor, eftersom cancern visade sig vara av en aggressiv sort. Den personliga stormen inspirerade henne till att göra den serie radioandakter på temat stormar som sänds på Yle Vega.

Hur närmade du dig din storm?

- Jag kan väl inte säga att jag handskades speciellt bra med den. Inte satt jag ju där som någon expert alls. Det var en resa ner i djupet, och en resa upp därifrån. De insikter jag fick ifjol var nog tufft köpta, det var ingen lätt upplevelse. Men jag skulle kanske på något sätt ändå inte vilja vara utan den upplevelsen, för jag lärde mig massor av det här. Rent fysiskt klarar man mer än man tror, man är inte så bräcklig.

Vad lägger du in för betydelse i ordet storm?

- Jag tänker på allt sådant som på något sätt rubbar vår trygghetskänsla, som en storm gör. Inte blir vi ju skakade av alla stormar, vi är vana vid att det kommer höststormar till exempel. Men så här på det mentala planet så rubbas vi ju nog när en storm kommer, eller jag gissar att det är få människor som inte rubbas av det.

- Så jag tänker mig att en storm kan vara en sjukdom, ett relationsproblem som är på något sätt omfattande, ekonomiska bekymmer, corona-situationen, egentligen vad som helst som rubbar vår trygghet.

En insikt Camilla bär med sig handlar om att uppskatta det vi har i nuet. Att vi en dag ska dö, men alla andra dagar ska vi leva.

- Vi kan inte leva varje dag som om vi skulle dö imorgon, för det vet vi ingenting om. Men vi ska leva fullt ut, det lärde jag mig. Jag kunde tänka: Wow, vilken dag, och då satt jag bara hemma och drack kaffe eller gick ut i solen. Enkla dagar blev jättevärdefulla.

Också om Camilla Klockars hade jobbat som pastor i 30 år så fann hon det svårt att hitta sitt lugn i Gud då sjukdomen rasade som värst.

- Jag kände mig övergiven, jag kände mig glömd. Allt var ju förstås bara känslor och de säger ingenting om verkligheten. Det tog mig nog länge innan jag kom till den punkten att jag landade i någon slags frid över att Gud är här nu, i min storm. Men den insikten kom.

- Och det är det jag vill med de här andakterna också, visa på att han är där i din storm. Det kanske fräser på ordentligt runtomkring dig och det kanske tar en tid innan du inser det, men för mig är det självklart att Gud är där, oavsett vad du och jag känner.

Man talar ju om lugnet mitt i stormen. Har du upplevt det?

- Jo, en av andakterna handlar om stormens öga. Mitt i de tuffa behandlingarna kunde jag uppleva ett lugn som var starkare än stormen. Och det höll. Och precis som med en vanlig storm så lär man sig att nog klarar man det. Jag kom ut starkare, och med en större tacksamhet över livet. Självklarhetskänslan är borta.

Ska man sträva efter ett vindstilla liv?

- Jag tror inte att det finns ett liv utan stormar. Ur kristen synvinkel är det osunt att förvänta sig ett liv utan stormar. Det är inte osunt att vänta sig ett liv där Gud manifesterar sig i stormen. Men våra liv kan nog se ut på alla möjliga sätt, det får man bara svälja.

Den 16 - 20 november talar Camilla Klockars om stormar i en serie Andrum. Det kommer att handla om bokstavliga stormar, stormar i Bibeln och stormar i människolivet.