"Många kanske tycker att jag borde ha bitit ihop" – men Nico Rönnberg är lycklig över att vara hemma igen och hoppas kunna fortsätta karriären i Finland säsongen ut

Det var nog pandemin som var största boven i dramat, konstaterar Nico Rönnberg när Yle Sporten ringer upp. I bakgrunden hörs 3-åriga sonen Dominics röst. Han har saknat pappa och vill leka. Beslutet att lämna US Ivry mognade under en längre tid och just nu känns allting rätt.

Nico Rönnberg har bara gott att säga om den franska handbollsklubben US Ivry. De uppfattade tidigt att Rönnberg behövde sin familj för att kunna prestera på topp och när den andra vågen av pandemin kom och Frankrike stängde ner för en månad, blev det helt enkelt för mycket.

Till saken hör att frun Sara är gravid med familjens andra barn och skulle inte ha kunnat flyga ner efter jul. Familjen har bott på två orter hela hösten. Nico i Paris och frun och sonen i det nybyggda huset i Karis.

Pandemiläget förvärrades snabbt framförallt i Frankrike och det blev allt svårade att kunna ses på riktigt och inte bara via videosamtal. Tanken på att kanske inte alls få tillbringa några längre stunder med familjen före nästa sommar kändes svår.

– Där satt jag ensam i min lägenhet och fick bara vara ute en timme om dagen, när sonen frågade varför jag inte är hemma med dem.

Klubben förstod Rönnbergs dilemma, han var den enda av spelarna i laget som hade barn. Men de ville också att han skulle stanna.

– De var jätteledsna, för de ville ha mig kvar. De föreslog att jag skulle åka till Finland i ett par veckor, men jag sade att jag ju var hemma en förlängd helg med familjen och då märkte jag att det var det här som saknas i mitt liv.

Visst medger Rönnberg att beslutet inte var alldeles lätt. Han hade kommit bra in i laget och fått vänner för livet. Spelmässigt flöt det på och han hade kommit i form efter magmuskelskadan.

– Visst känns det lite bittert att en sådan här pandemi kom och förstörde drömmen. Det blev ju inte alls som vi hade tänkt oss.

– Det är ändå inte värt att vara där bara för att spela handboll. Om du kan koncentrera dig till 95 procent så vet du att det är någonting som fattas och hjärtat säger något helt annat.

– Man ska kanske inte höra på vad andra tycker. Många säger säkert att jag borde ha blivit kvar och bitit ihop. Att man inte får en sådan chans igen. Men för mig kändes det som att det inte var ett alternativ.

Rönnberg är inte speciellt bekymrad över att han inte skulle få chansen på nytt.

– Man får chansen om man vill.

Dörren till Ivry är inte helt stängd, men Rönnberg tror inte att det blir aktuellt att åka utomlands, så länge pandemin fortsätter.

Säsongen ut i Finland "om det finns något intresse"

I månadsskiftet februari–mars blir Nico Rönnberg tvåbarnspappa och nu har han fullt fokus på familjen. Allt tyder på att han stannar i Finland åtminstone säsongen ut. Ännu har han inte funderat så mycket på alternativen.

– Om det nu finns något intresse, säger han blygt.

Samtidigt som han bekräftar att han blivit kontaktad av flera klubbar genast när nyheten om att han lämnar Ivry var ute.

– Jo jag har blivit kontaktad, men kanske inte av de klubbar som jag hade tänkt, säger Rönnberg.

Rönnberg spelade senast i Cocks. Då stod dörren till Riihimäkilaget på glänt, men Rönnberg valde äventyret i Frankrike.

– Är det i Cocks, eller BK-46, eller någon annan klubb i Finland. Det är inget som jag själv kan svara på vartåt det lutar. Jag har inte funderat det minsta lilla ännu.

– Jag hade 6–7 jättefina år i Cocks, men det har jag också haft hela min juniorkarriär och herråren i BK innan jag for till Sjundeå. Allt som man har gjort på vägen hit ska man ju vara tacksam för. Alla spelare och tränare man har mött på vägen.

Så småningom ska det bli dags för ett beslut, men ännu vill Rönnberg njuta av att få vara med familjen och leka med sonen Dominic, som han också gör under den här intervjun. Att lägga handbollsskorna på hyllan blir det nog inte tal om.

– Jag ser inte det här som att det skulle ha gått sämre för min karriär. Handbollen fortsätter och så länge jag tycker att det är roligt att dra på mig skorna och fara och svettas och ha roligt med lagkompisarna så spelar det ingen roll var i världen du spelar.