Tre år sedan #dammenbrister – SLS vill veta hur du upplevde förändringen

Det har nu gått tre år sedan #dammenbrister, som var Svenskfinlands svar på metoo-rörelsen. Nu öppnar Svenska litteratursällskapet i samarbete med administratörerna för #dammenbrister en enkät kring hur deltagarna upplevde uppropet och om den lett till någon förändring.

Det hela började för tre år sedan i USA med skådespelaren Alyssa Milano som uppmanade alla kvinnor som har utsatts för sexuella trakasserier att svara ”me too” på hennes tweet. Hashtagen #metoo skapades ursprungligen redan 2006. Aktivisten Tarana Burke startade kampanjen för att uppmärksamma sexuellt våld mot svarta flickor.

Svenskfinlands motsvarighet #dammenbrister började i en sluten Facebook-grupp och publicerades sedan i ett upprop den 29 november 2017 och undertecknades av 6111 kvinnor.

Administratörerna för #dammenbrister samlar nu i samarbete med Svenska litteratursällskapet in deltagarnas erfarenheter av själva uppropet och ville veta om de upplever att någonting har förändrats under de här tre åren.

Nina Nyman som var en av administratörerna för #dammenbrister och doktorand i genusvetenskap vid Åbo Akademi berättar att idéen till den här enkäten uppstod i samband med att hon håller på att arkivera det material som blev kvar av #dammenbrister.

– #Dammenbrister är en stor händelse i Svenskfinland och en viktig sak att samla information om. Informationen samlas för framtida forskning.

Stor förändring på tre år

Nina Nyman tycker själv att det har hänt mycket under de här tre åren sedan metoo-rörelsen körde igång. Främst handlar det enligt henne om en attitydförändring och att frågorna kring sexuella trakasserier har getts ett offentligt språk.

– Man talar om det på ett helt annat sätt än för tre år sedan. Det kan vara ganska svårt att komma ihåg hur det ens var innan #metoo.

Nyman minns att administratörerna diskuterade i en intern chatt om målsättningarna med #dammenbrister innan den gjordes offentlig. Gruppen kom fram till att det första målet var att få folk att förstå att det som händer faktiskt är verklighet och något som det finns forskning på.

– När man pratade om sexuellt våld eller trakasserier före #metoo var man tvungen att först bevisa och argumentera för att trakasserier är ett vanligt problem, något som kvinnor faktiskt upplever och som existerar. I dag börjar diskussionen på en helt annan nivå. Det är en slags kunskapsboost som har skett där.

Att man i början märkte av ett ökat antal anmälningar av trakasserier och övergrepp beror inte på att trakasserierna har ökat utan på att folk har hittat ett sätt att tala om trakasserier och vågar säga ifrån, säger Nina Nyman.

Bland vittnesmålen som samlades in under #dammenbrister fanns också en stor variation mellan regelrätta våldtäkter och övergrepp och obekvämt beteende.

– Den som har utövat den här typen av plumpa skämt har kanske inte varit medveten om hur det kan det kännas. Sådant tror jag verkligen vi kommer att se en minskning av. Jag tror också att vi kommer att kunna prata om det och förstå var gränserna går på ett bättre sätt.

Arbetet med jämställdhetsplaner syns på sikt

Många institutioner, skolor och företag har börjat jobba med jämställdhetsplaner efter metoo, men huruvida det har lett till någon förändring är enligt Nyman ännu för tidigt att säga något om.

– Det tar ganska länge innan man kan mäta sådant som handlar om attityder. Man vill ju se en bestående förändring och då är en treårsperiod för kort tid. Jag är nog hoppfull, men det är för tidigt att säga något ännu.

Besviken på polisen

Nina Nyman har varit besviken på polisens agerande i synnerhet i början av metoo. Hon tycker att polisen kunde ha gått ut med en informationskampanj där de hade förklarat vad som kan anmälas, och där de skulle ha uppmanat folk att anmäla sådant som går att anmäla.

– Det blev ju väldigt tydligt i och med metoo att det råder en kunskapsbrist om att vad som bara är kränkande beteende och vad som är olagligt. Jag har sett en liten ökning kring diskussionen om var gränsen vid olika typer av nätbeteende går. Men jag tycker att det finns rum att skärpa sig med informationsbiten.

Med undantag av enskilda debattörer och incidenter som kunde klassas som bakslag tycker Nyman att policyarbetet och diskussionen har löpt på ett överraskande bra sätt.

– Särskilt jämfört med många andra feministiska aktioner. Metoo uppstod ju inte ur intet, det fanns redan på förhand väldigt mycket organisering och forskning om de här frågorna som kunde lyftas upp och få utrymme.

Skillnad mellan journalistik och aktivism

Aftonbladets tidigare kulturchef Åsa Linderborg skriver i sin bok “Året med 13 månader” om de övertramp som skedde i samband med metoo-rapporteringen 2017-2018. I den efterlyser en bredare debatt om pressetik. Administratörerna för #dammenbrister valde ett annat spår än sina rikssvenska medsystrar genom att inte publicera namnen på förövarna.

Enligt Nyman handlade det om ett medvetet val eftersom man hade kunnat ta lärdom av de svenska branschuppropen som startade några veckor tidigare än de i Finland.

– Vi hann lära oss att fokus då kommer att ligga på förövarna istället för strukturerna så vi gick helt medvetet in för att inga namn ska nämnas.

Nina Nyman påpekar ändå att det är viktigt att skilja på #metoo som aktivism och #metoo som journalistik, och att reglerna för dessa är väldigt olika.

– Där tänker jag att det är en ganska stor sammanblandning med den här metoo-kritiken, i synnerhet i Sverige. Åsa Linderborg har som redaktör och journalist, på goda grunder ett annat utrymme att kritisera vad man gör i en tidning, men att kritisera aktivister är en annan sak. Det är viktigt att skilja på dem.

Ett problem som inte försvinner?

Precis som mobbning kommer problemet med sexuella trakasserier kanske aldrig helt och hållet att försvinna. Nyman konstaterar att ont uppsåt inte går att påverka, men när det gäller policyarbete som ökar kunskapen och förståelsen kring sexuella trakasserier återstår mycket arbete.

– Visst har arbetsplatskulturer för kvinnor förändrats otroligt mycket på de senaste hundra åren, men också där finns förbättringsutrymme. När det gäller ont uppsåt handlar det mer om väga att anmäla och vägar för att eventuellt straffa förövaren.

Med metoo har fokus legat på kvinnor men Nina Nyman poängterar att också män kan råka ut för maktmissbruk.

– Där är kön inte alltid avgörande utan maktställningen och hur man använder den.

Vad tycker du har förändrats efter #metoo? Du kan gå in och besvara Svenska litteratursällskapets frågelista via den här länken.