Hoppa till huvudinnehåll

Samhälle

"Om ingen skrattar kan du visa brösten i stället" – även om mycket blivit bättre uppfattas män som skämtar som roliga, medan kvinnor som skämtar avvisas, visar forskning

Från 2020
En skrattande kvinna räcker ut sin arm.
Bildtext Synen på kvinnan som icke-humoristisk har odlats i den västerländska kulturen, enligt bland andra språkvetaren Mary Crawford som forskat på humor och kön. Men gamla könsroller börjar luckras upp allt mer.
Bild: Ryan McGuire/Creative Commons Zero

Kvinnliga komiker har hittat egna plattformar för att utöva humor och branschen överlag har blivit mera jämställd. Ändå finns mycket jobb kvar att göra. Tidigare forskning slår fast att vi visar uppskattning då männen skämtar medan vi ofta avvisar kvinnor som skämtar. Humor är ett maktmedel och associeras ofta till männens värld, säger den forskare vid Umeå universitet Svenska Yle talat med.

Då komiker Ulla Virtanen inledde sin stå upp-karriär i början av 2010-talet fick hon några "goda råd" av en del av de manliga komikerna.

- Var inte nervös, om ingen skrattar kan du alltid visa brösten.

I dag skulle en sådan kommentar inte ses som acceptabel. Ändå finns det fortsättningsvis envisa fördomar kring hur en kvinna och speciellt en kvinnlig komiker, ska och får vara.

Virtanen, som är en etablerad komiker idag, säger att i den improvisationsgrupp hon ingår i skrattar alla åt varandras skämt, oavsett könstillhörighet.

Men utanför gruppen är det mer regel än undantag att männen skämtar och kvinnorna sitter tysta.

- Män kan i princip skämta om vad som helst, att de hatar barn och sin mamma, och folk skrattar. Om en kvinna säger samma sak blir det dålig stämning.

ulla virtanen
Bildtext Ulla Virtanen är en av Finlands främsta komiker idag. Hon säger att det gäller att ständigt försvara sin plats som kvinna i humorbranschen, inget kommer av sig själv.
Bild: Copyright 2019 Saara Autere, all rights reserved.

För vacker för att vara rolig?

Att avgöra vad som är humor är svårt, men vanligen är det den grupp som är i överordnad maktposition inom en kontext som avgör vad som är humoristiskt.

I de flesta sammanhang ses kvinnan kanske därför fortsättningsvis främst som en kropp, och hon ska vara vacker och inte rolig, säger Virtanen som hållit på med humor i ett drygt årtionde.

Kombinationen kvinnlig skönhet och humor är därför svår för många.

- I sminket till olika humorproduktioner får kvinnor ofta uppmaningen att inte göra sig för fin. Och är du en jättevacker kvinna får du höra att ingen kommer att skratta åt dina skämt.

Det här känner journalisten och komikern Pamela Taivassalo igen från humorscenen i Sverige.

Taivassalo är österbottningen och medieprofilen som flyttade till Stockholm och gjorde sig ett namn där. Under de senaste åren har hon också kört stå upp-komik på klubbar runtom i Sverige.

Taivassalo har haft snacket om skönhet och humor med flera etablerade kvinnliga komiker i Sverige.

- Det räcker inte att bara vara rolig, man ska nog vara snygg också. Men inte för snygg, säger Taivassalo.

Då Taivassalo deltog i en skrivarkurs i stå upp-komik fanns där en kvinna som var "vacker som en fotomodell".

- Läraren sade rakt ut åt henne att stå upp inte kommer funka för henne eftersom hon är så vacker.

Humor är makt

Virtanen tror att det handlar om gamla fördomar där "kvinnan ska veta sin plats". Hon ska vara vacker, tyst, vänlig och ta hänsyn till andra.

Om du då som kvinna försöker vara rolig så använder du makt på ett sätt som traditionellt är tillskriven männen.

- Det blir för mycket och folk blir förvirrade, även om detta inte sker medvetet, säger Virtanen.

Både Virtanen och Taivassalo anser att kvinnliga komiker måste jobba hårdare än männen för att lyckas - det är trots allt fortfarande en mansdominerad bransch.

- Absolut. Man vill ju inte bekräfta myten om att kvinnor inte är roliga. Skämten måste vara extra bearbetade och man måste framstå som enormt säker, oavsett hur nervös man känner sig, säger Taivassalo.

pamela taivassalo
Bildtext Pamela Taivassalo upplever inte att publiken skulle skratta mindre åt hennes skämt än åt de manliga komikernas skämt. Ändå är hon mycket medveten om att villkoren för kvinnliga komiker fortfarande är betydligt hårdare.
Bild: Sveriges radio intern

Mannen uppmuntras, kvinnan avvisas

Hanna Söderlund är forskare i svenska vid Umeå universitet och skrev sin doktorsavhandling om hur makt utövas i samtal i tv-programmet Parlamentet som är ett humorprogram i panelformat.

Hon ville ta reda på hur de medverkande genom interaktion kunde uppnå starka maktpositioner beroende på hur man behandlade varandra i samtalet.

- Framför allt ville jag se vilka som gynnades och missgynnades genom hur man interagerade med varandra.

Söderlund fann att det var betydligt svårare för kvinnor att uppnå starka maktpositioner, det vill säga att framstå som rolig.

- Och det är ju det som är själva poängen i ett humorprogram.

Det man kunde se var att de manliga komikerna uppmuntrades med skratt och att de andra fortsatte på deras skämt.

Samtidigt var det återkommande att ingen i panelen spann vidare på de kvinnliga komikernas skämt.

- Ibland var det svårt för kvinnorna att ens uppfattas som roliga eftersom de inte fick någon uppmuntran från andra.

Söderlund nämner som exempel en enkel ordvits som en manlig deltagare drog. Skämtet fick stor uppmuntran och moderatorn skämtade vidare utifrån ordvitsen.

- Det här kan man jämföra med en annan sekvens där en kvinna skämtade på motsvarande sätt, det var i form av en travesti av en känd reklamfilm.

Kvinnan fick ingen respons alls. Moderatorn vände till och med bort blicken med ett allvarligt ansiktsuttryck.

- Även om hon inte avvisades med ord så blev det väldigt tydligt att han inte gav hennes skämt någon uppskattning.

De här tendenserna var återkommande i Söderlunds material.

hanna söderlund
Bildtext Hanna Söderlund är forskare vid Umeå universitet och har skrev sin doktorsavhandling om humor och kön i tv-programmet Parlamentet.
Bild: Umeå universitet

Tänk om, tänk rätt(vist)

Sätter man upp ett finger i vädret kan man ändå känna att det blåser nya vindar inom humorbranschen, konstaterar de intervjuade.

Men samtidigt som det blivit lättare för kvinnliga komiker att utöva humor, måste var och en av oss aktivt börja tänka på hur könsroller påverkar oss, för att vi ska uppnå jämlikhet även inom detta område.

Taivassalo konstaterar att det ofta går automatiskt att man tänker på en man då man tänker "komiker" och att även hon tidigare var tvungen att anstränga sig för att också börja tänka på kvinnliga humoridoler.

- Då man väl får in tankesättet går det av sig själv och man tänker på olika komiker för att de är roliga, inte för att de är man eller kvinna.

Virtanen tror att en stor del av förbättringen beror på att vi idag talar om detta.

- Vi kvinnor har jobbat hårt på att komma fram och vi lyfter varandra och vågar ta plats och säga att det inte är okej med diskriminering.

Virtanen påpekar att det varit både män och kvinnor som diskriminerat kvinnor, men att man inte gjort det med avsikt.

- I dag har vi en ökad medvetenhet om detta. Även metoo och att könsrollerna börjar luckras upp har gjort att man fått upp ögonen för förlegade könsuppfattningar.

Både Virtanen och Taivassalo säger att det i dag finns gott om män som för fram kvinnor i humorsammanhang.

Bakom den här utvecklingen ligger dock mycket och hårt arbete, påminner Taivassalo. De som är klubbägare är traditionellt män och bokar oftast män.

- Men de är lyhörda, då folk påpekar att deras lineup är väldigt manlig, brukar de vakna till och lägga in fler kvinnliga komiker.

Samtidigt har kvinnorna tröttnat på att vänta och istället tagit saken i egna händer och startat egna framgångsrika klubbar.

- Men diskussionen om de hinder man stöter på som kvinnlig komiker är ständigt pågående. Vi är inte där än, men vi kämpar på, säger Taivassalo.

Vem som ska och kan vara rolig

Söderlund säger att det finns många tänkbara förklaringar till varför kvinnor inte anses lika roliga som män.

- Det kan handla om invanda beteenden, att vi utifrån kulturella föreställningar tänker vem som ska och kan vara rolig. Även om det inte är medvetet kanske vi inte ens vill att alla ska få uppfattas som roliga.

Söderlund säger att det också kan vara en form av homosocialt beteende där män stöttar män och då påverkas också kvinnorna, speciellt om de är få till antalet.

- I de sammanhang där männen dominerar kanske även kvinnor vill stötta männen för att få samma status. Det kan man se i olika typer av hierarkiska miljöer.

De resultat Söderlund såg i sin doktorsavhandling stämmer överens med övrig forskning på området.

Hon har också tittat på andra program utifrån samma premisser som i sin doktorsavhandling, främst sport och humor, där kvinnor ofta är i minoritet.

- Då kvinnor som skämtar inte visas uppskattning ger det en signal om att kvinnor inte är roliga eftersom de inte får något stöd, och då cementeras den uppfattningen undermedvetet.

Det här kan bidra till att skapa strukturer och föreställningar som vi inte ens själva är medvetna om, konstaterar Söderlund.

Nyhetsuppläsare i humorprogrammet skämt å sido
Bildtext Vad som anses humoristiskt varierar genom historien. Traditionellt har humor tillskrivits mannen, men idag börjar vi ha en mer jämställd uppfattning kring vem som uppfattas som rolig.

Skapar egna möjligheter och plattformar

Söderlund forskning härstammar från 2010-talet och mycket har blivit bättre sedan dess, konstaterar även Söderlund.

Framför allt har kvinnorna själv tagit kommando över humorscenen, precis som både Virtanen och Taivassalo beskriver.

- Många kvinnliga komiker har fått mer medialt utrymme de senaste åren. Man har tillgång till egna plattformar nu, man kan exempelvis starta en egen podd och ha kontroll över vad man vill säga.

Söderlund påpekar att utvecklingen är positiv och att man inte längre måste sitta och vänta på att få en inbjudan till tv utan vem som helst kan skapa sina egna sammanhang och sätta ihop en grupp människor som stöttar en och där man uppfattas som rolig.

- På så sätt börjar uppfattningarna om att kvinnor är minst lika roliga som män också öka hos oss alla, säger Söderlund.

Diskussion om artikeln