Hälsovården i Storbritannien utmanades av coronaviruset i våras – under andra vågen har vårdpersonalen försvunnit ur rampljuset

Storbritannien planerar att häva sin andra nedstängning den här veckan. Coronavirusläget är fortfarande allvarligt och sätter press på hälsovårdspersonalen.

Kaveri Jalundhwala vet hur det känns. Hon praktiserar för att bli allmänläkare och jobbade på ett stort sjukhus i februari. Situationen var kaotisk.

– Vi fick väldigt lite information från regeringen och det lilla vi fick var ganska förvirrande, säger hon.

Eftersom man var osäker på ifall viruset hade spritts till Storbritannien i mars, skedde inga större förändringar på hennes jobb förrän mot slutet av månaden då skyddsutrustningen blev viktig.

Jalundhwala flyttades till en avdelning där patienter med covid-19 vårdades. Hon kände sig inte säker. I början användes bland annat masker endast då de vårdade en patient, men inte på resten av avdelningen.

Blev smittad på jobbet

Hon hann ändå inte vara där länge. Jalundhwala blev smittad av coronaviruset efter en vecka på jobb.

– Jag vaknade en dag och kände mig konstig, berättar hon. Under dagen fick hon alla de typiska symtomen: Hosta, feber och trötthet.

Efter en vecka hade hon tillfrisknat, men hostade fortfarande.

Enligt riktlinjerna skulle man tillbaka på jobb ifall man inte haft feber på två dagar, så hon återvände till jobbet.

Nästan direkt blev hon smittad av coronaviruset igen och tvingades sjukskriva sig i tre månader.

Det var en chock för henne att vara borta från jobbet så länge, men hennes kollegor var förstående.

På sjukhuset hon jobbade dog personal av covid-19. Totalt uppskattas det att över 600 personer som jobbade inom sjukvården i Storbritannien har dött till följd av coronaviruset.

Applådera för att tacka

En kampanj för att tacka hälsovårdspersonalen spreds snabbt i Storbritannien i våras. Kampanjen kallades för ''Clap for our carers'' - alltså ungefär översatt till ''applådera för våra vårdare''.

Varje torsdag klockan åtta gick britterna ut på gator, gårdar, eller i sina hem, och applåderade i några minuter som ett tack.

Brittiska regeringen hakade kvickt på. På tv kunde man se premiärminister Boris Johnson stå utanför sitt hem på 10 Downing Street, och applådera.

Kaveri Jalundhwala säger att hon i början älskade kampanjen. Men efter ett tag började det kännas som om attityden mot vårdpersonalen förändrades och blev mera negativ.

– Det kändes ironiskt att man kunde applådera men inte ta i beaktande hur mycket hälsovårds personalen tvingats offra för jobbet.

Hälsovårdare försvann ur rampljuset

Kampanjen tog slut i maj. I november stängdes England ner igen.

Under den andra nedstängningen har vårdpersonalen och det nationella sjukvårdssystemet, som kallas NHS, knappt nämnts politiskt eller i medierna.

Jalundhwala är inte förvånad.

– Jag tycker NHS har alltid tagits för givet, säger hon.

Hon jobbar numera på en mindre hälsostation där endast en läkare är på plats varje dag. Jalundhwala jobbar hemifrån och träffar sina patienter virtuellt.

Hon beskriver det som konstigt och stressigt.

– Det känns som om riskerna jag tar med mina patienter är större eftersom jag inte kan träffa dem, säger hon.

Träffar patienter virtuellt

Många av hennes patienter kämpar också med mentala och fysiska problem till följd av nedstängningen i landet. England har haft strängare restriktioner än Finland.

Jalundhwala säger att det känns som om hon inte kan ta hand om sina patienter tillräckligt bra.

– Det är dessutom värre nu på vintern då det är svårare att gå ut i solskenet.

Läkarföreningen hon är med i gjorde en undersökning för att se hur covid-19 påverkat läkare runt om i landet. De fick nästan 900 svar.

Sjuttioåtta procent svarade att coronaviruset haft en negativ inverkan på deras mentala hälsa.

Samtidigt påpekar Jalundhwala att läkare i grund och botten vill hjälpa människor. Därför finns det mycket skuld associerat med om man väljer att sluta jobba i nuläget.

– De flesta läkare känner sig pressade att stanna fastän de inte skulle vara lyckliga.

Byråkrati blev en symbol

Att sjukvården spelat en central roll inom coronakrisen är ingen slump, berättar professor Mathew Thomson. Han har forskat i historien bakom NHS, och hur ett byråkratiskt system kunde blir en nationell symbol för ett land.

För många britter känns det som om något totalt nytt skapades då hälsovårdssystemet grundades 1948.

– Många ser det som revolutionerande, men det är inte sant, alla system fanns redan där, det bara förändrades, berättar han.

Hälsovårdssystemet har varit en nationell symbol i Storbritannien i många år. Under våren fick det spela en viktig roll i att mobilisera samhället.

Stanna hemma, skydda NHS och rädda liv

Under de tv-sända presskonferenserna upprepade brittiska regeringen dagligen sitt mantra: Stay Home, Protect the NHS, Save Lives. Alltså översatt till ''stanna hemma, skydda NHS, rädda liv.

Fokuset på hälsovården var viktigt, säger Thomson.

– Jag tror regeringen delvis var faktiskt rädd att hälsovården skulle kollapsa.

Hälsovården är djupt underfinansierad, säger Thomson, och en kris som coronakrisen kunde lätt ha varit slutet för NHS.

Samtidigt var det också ett effektivt sätt att mobilisera samhället. Britterna tar sin frihet på allvar och det är inte lätt att få alla att stanna hemma i flera månader.

Kampanjen var akademiskt intressant.

– Den var centrerad kring NHS där personalen samtidigt kämpade för att få tillräckligt med skyddsutrustning för att vara säkra på jobbet. En konstig sammanställning, säger Thomson.

Stämningen annorlunda

Fokuset på att skydda hälsovården var inte alldeles en succé och därför har regeringen inte lyft fram det under andra vågen, säger Thomson.

Man insåg att det hade sina nackdelar, säger Thomson och säger att det ledde till att människor som behövde vård för icke-coronarelaterade problem stannade hemma för att inte belasta systemet.

Samtidigt är britterna mycket mer cyniska nu.

– Stämningen i landet är annorlunda nu än i våras.