Backman: Dags att boka charterplanet till EM – fotbollsdamernas bragder suddar ut förlorarstämpeln för alltid
En gång är ingen gång – två gånger är en vana. Finlands dubbelseger över Skottland var ingen tillfällighet. Det är dags att ge chefstränaren Anna Signeul det erkännande hon förtjänar.
Hur ska man beskriva det oförklarbara?
När Amanda Rantanen nickade (läs: näs-ade) in 1–0 på stopptid borta mot Skottland var det som om klockorna stannat, som om fotbollsgudarna dividerat med noll.
Det gick inte att ta in helt enkelt.
Att en debutant, som nästan gett upp med fotbollen, som brottats med skador och en ätstörning, som precis blivit inbytt i de sista sekunderna på stopptid skulle föra Finland till EM var för mycket att ta in.
Ingen Hollywoodproducent i världen hade kunnat drömma ihop det.
Men det var ändå så logiskt.
Framför allt var målet det yttersta beviset på ett paradigmskifte i den finländska fotbollen.
Samtidigt som det – välförtjänt – skrivits rad upp och rad ner om den finländska herrfotbollens vinnarmentalitet och förträfflighet har utvecklingen på damsidan skett i skymundan. Sakta men säkert.
Nu är det dags att ta av hatten. Att vinna borta mot ett lag ur förstakorgen är osannolikt sällsynt och inget mindre än en bragd.
Nollade favoriten – två gånger
Pessimisten kan snacka om bollar som studsar rätt, om tur vid rätt tillfällen. Att Skottland är i formsvacka och saknar spetskompetens.
Realisten inser att Finland förtjänade allting.
Att den blåvita backlinjen såg ut som ett gäng giganter och nollade ett lag som på tisdag startade med tio spelare ur den engelska högstaligan – i deras hemmaborg.
Det är bara att backa bandet ett par år för att se hur enorm utvecklingen varit.
I september 2018 föll Finland med 1–4 borta mot Österrike i VM-kvalet. Självförtroendet var kört i botten och utvecklingskurvan såg minst sagt oroväckande ut. Domen: Fotbollseuropa hade lämnat Finland på perrongen.
Åtta av spelarna som startade mot Österrike spelade också mot Skottland under den magiska tisdagskvällen, två år senare.
Spelarna har inte blivit yngre. Vissa har passerat 30-strecket med råge. Skillnaden är att laget nu, verkligen tror att de kan nå resultaten som krävs för att ge igen för tre kvalmissar i rad (VM 2015, EM 2017, VM 2019).
Slets mellan eufori och vånda
Vem förtjänar berömmet mest?
Man kan plocka fram Natalia Kuikkas utveckling till en mittback av hög internationell standard. Eveliina Summanens outtröttliga löpsteg, Linda Sällströms kliniska avslut och åtta kvalmål, Tinja-Riikka Korpelas fyra hållna nollor på sex matcher …
I den mörka kvalkvällen i Edinburgh slets hon sedan mellan eufori och vånda efter slutvisslingen
Men en person sticker ändå ut: Anna Signeul. Den svenska förbundskaptenen har varit ifrågasatt och uträknad av många. Men hon har hela tiden känt till sin egen – och lagets – kapacitet.
Det är dags att ge henne det erkännande hon förtjänar. För det har inte varit lätt. Hon svor inombords då Finland lottades mot Skottland – landslaget hon lotsat i tolv år.
I den mörka kvalkvällen i Edinburgh slets hon sedan mellan eufori och vånda efter slutvisslingen.
Alla vägar leder till London
Det är bara att konstatera: Signeul gjorde det igen. Hon förde Skottland till landets första mästerskap, EM 2017. Nu är EM-slutspelet 2022 verklighet för Finlands del.
För (peppar, peppar, salt över axeln) – Finland är med allra största sannolikhet klart för EM. Sannolikheten? Minst 95 procent.
Finland har tre vägar till slutspelet: Vinst över grupptvåan Portugal hemma och allt är klappat och klart.
Förlust mot Portugal och vinst över hopplösa gruppjumbon Cypern (0 poäng och -22 i målskillnad på 6 matcher) ska också räcka – om inte Italien tar en osannolik jätteseger över Israel samtidigt som Finland bara vinner med liten marginal.
Förlust mot både Cypern och Portugal och Finland spelar ändå playoff om en EM-plats.
Ni hör hur det låter. Det är bara att börja kolla in spelorterna i England 2022.
För det är dit Finland ska. Det är där som Finland förtjänar att vara.
' /%3E%3C/svg%3E)
