Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

Coronaåret har gjort lärare och elever klart tröttare än normalt: "I höst har det varit flera fall som skapat större oro"

Från 2020
Fyra unga personer står intill varandra i skolmiljö, tittar in i kameran och ler. Två av dem bär munskydd.
Bildtext Ida Ekebohm, Filip Rönnlund, Emma Bos och Marwa Nuur går i årskurs 9 i Borgaregatans skola i Vasa. De hoppas få gå ut nian under så normala omständigheter som möjligt. Pandemin har redan gjort att så mycket roligt ställts in, säger dom.
Bild: Yle/Moa Mattfolk

Vi mår bra, säger fyra elever som Yle Österbotten träffat i Borgaregatans skola i Vasa. Deras lärare slår fast att glädjande många har klarat coronaåret bra. Men det finns också en växande grupp elever som mår dåligt.

Klockan är bara strax över åtta på morgonen då Yle Österbotten träffar Ida Ekebohm, Filip Rönnlund, Emma Bos och Marwa Nuur som alla går i årskurs 9 i Borgaregatans skola i Vasa.

- Jag är trött, säger Filip Rönnlund.

Rönnlund uttrycker förvisso endast sin känsla för stunden men summerar samtidigt mångas coronahöst i tre ord.

- Man har inte riktigt någonting stort att se fram emot. Det är lite tråkigt, säger Ida Ekebohm.

- Man får ju inte umgås i stora grupper längre, så vi får inte längre ha morgonsamlingar eller evenemang med många människor. Och det är ju det som är roligt, säger Emma Bos.

Fyra unga personer står intill varandra i skolmiljö, tittar in i kameran och ler. Två av dem bär munskydd.
Bildtext I högstadieskolor i Österbotten rekommenderas munskydd för alla. I Borgaregatans skola har ändå elevernas användning av munskydd minskat i takt med att epidemin regionalt gått in i en lugnare fas. Många elever tycker det är tungt att använda munskyddet länge, säger de som Yle Österbotten träffat.
Bild: Yle/Moa Mattfolk

Ändå säger eleverna att de överlag mår bra och att de har klarat av skolarbetet. Också förra vårens distansundervisning gick helt okej, men mycket hellre är de i skolan än hemma.

- Först var det skönt att vara hemma lite, men sedan blev det tråkigt. Jag började sakna skolan, lärarna och alla kompisar, säger Marwa Nuur.

En ny period på distans vore ganska jobbigt, tror Filip Rönnlund.

- Jag är en människa som mår bättre om jag får vara med folk, jag får min energi därifrån. Jag blir ganska trött och har inte riktigt motivation, jag behöver människor för att leva, säger han.

Växande grupp elever har det svårt

Glädjande många av skolans elever mår bra, precis som den grupp vi intervjuar.

Det säger lärare Johanna Norrback, som sedan i våras jobbar som skolcoach i Borgaregatans skola. Det innebär att hon rör sig bland eleverna och finns tillgänglig som ett stöd i stort och smått. Eleverna kan med låg tröskel vända sig till henne, det behövs ingen tidsbokning eller mod att knacka på en dörr.

- Men sedan har vi många som inte mår lika bra, som kämpar med olika saker. Sådant som har med helt vanliga saker att göra, men också sådant som har med coronapandemin att göra.

Corona har helt enkelt drabbat vissa familjer hårdare än andra, påpekar Norrback.

- Man har kanske insjuknat eller en förälder har förlorat sitt jobb, och då påverkar det ju också den unga jättemycket.

En kvinna och en man står i skolkorridor, bägge bär munskydd.
Bildtext Johanna Norrback är skolcoach och Markus Rönnblom är rektor i Borgaregatans skola.
Bild: Yle/Moa Mattfolk

Markus Rönnblom är vikarierande rektor i Borgaregatans skola. Även han uppger att det finns en växande grupp elever som har det svårt.

- Många elever mår riktigt bra, men en allt större grupp mår dåligt. Så det blir kanske en sorts en tudelning. Det som händer hemma följer ju med till skolan också. Tyvärr är det nog många elever som upplever - kanske inte ångest - men en större oro än tidigare, säger Rönnblom.

Utmattning syns bland eleverna

Under hösten har också de vuxnas oro för hur barnen mår vuxit. Johanna Norrback säger att hon oftare än tidigare har upplevt att hon har orsak att oroa sig för något enskilt barn.

- Det tycker jag faktiskt. I höst har det varit flera fall som skapat större oro, det har det varit, säger Norrback.

De frågor, utmaningar och problem som unga i högstadieåldern normalt har försvinner förstås ingenstans, påpekar Norrback. Att pandemin kommit till och ständigt hänger över en lägger sten på bördan.

Kvinna med munskydd på står i skolkorridor. Hon ler in i kameran, bakom hennes syns elev gå genom korridoren.
Bildtext Johanna Norrback säger att hon har världens bästa jobb. Hon blev skolcoach i våras och har fortsatt med det under hela hösten. Det känns meningsfullt att vara ett stöd för eleverna.
Bild: Yle/Moa Mattfolk

- Det finns en ganska stor trötthet bland oss alla. Det är mycket ovisshet när man tittar framåt, man undrar när det ska ta slut och bli som vanligt igen. Det här syns som en utmattning bland ungdomarna, och det i sig kan göra de så kallade vanliga problemen tyngre och svårare att bära.

På vilket vis märks det här av på eleverna, hur reagerar de?

- Det märks bland annat som just en trötthet. I vissa fall påverkar det skolmotivationen och orken överlag.

Finns till för att hjälpa

Eleverna Marwa Nuur, Ida Ekebohm, Filip Rönnlund och Emma Bos är alla medvetna om vilken hjälp som finns att få i skolan om de skulle behöva det.

- Det finns skolcoachen, kurator, skolpsykolog och alla vanliga lärare, räknar Emma Bos upp.

- Och så kan man ju alltid prata med sina kompisar, säger Marwa Nuur.

Rektor Markus Rönnblom säger att glädjande många elever faktiskt vänder sig till de vuxna i skolan, även om han naturligtvis inte kan spekulera kring hur många som av någon anledning inte gör det. Att finnas till för eleverna är viktigast, slår Rönnblom fast. Han poängterar att alla vuxna i skolan har ett ansvar för eleverna.

- Och så uppmanar vi dem att prata med oss. Jag tror på det där att det blir bättre om man får diskutera saker och ting, och inte hålla inne med oron.

Johanna Norrback arbetar enligt samma devis i sitt uppdrag som skolcoach.

- Jag försöker finnas där. Jag lyssnar, jag bekräftar känslor och upplevelser. Jag tycker att det är jätteviktigt att man får visa och berätta hur man upplever saker, och det behovet är stort nu i höst märker jag. Och så brukar jag påminna om att det blir bättre, det här kommer inte att vara för evigt. Det gäller andra saker också och inte bara pandemin. Jag brukar säga åt ungdomarna att det allra mesta går att hitta lösningar till, säger Norrback.

Trötthet också i lärarkollegiet

Samtidigt gäller det också att orka själv och värna om sina egna krafter, påpekar Johanna Norrback.

Många i skolans lärarskara är i höst klart tröttare än normalt, konstaterar rektor Markus Rönnblom.

- Som kollegium som helhet mår vi nog ändå bra. Men vi har pratat mycket om det här och nog är vi alla ense om att vi är tröttare än vanligt, det är inget att sticka under stol med, säger Rönnblom.

Han själv är ny på rektorsposten, men märker ändå att coronapandemin fört med sig en hel del extra arbete. Rektorsarbetet innebär även normalt en hel del planering, nu krävs det mer.

Mansperson står i skolkorridor, bär munskydd.
Bildtext Rektor Markus Rönnblom är tacksam över att man kunnat ha närundervisning nästan hela höstterminen. Till våren drömmer han om lättare restriktioner och att kunna öppna upp skolan som normalt gentemot samhället igen.
Bild: Yle/Moa Mattfolk

- Nog går det att mäkta med. Jag är full av iver över mitt nya jobb, men det tar hemskt mycket extra tid. Då jag pratar med kolleger som jobbat längre säger de att det är en verkligt utmanande höst, det har helt enkelt kommit mycket till.

Rönnblom är medveten om de färska mätningsresultat som visat att nästan hälften av rektorerna riskerar utmattning i arbetet.

Han tror att alla lärare just nu slits extra hårt eftersom det ligger i arbetets karaktär att man dels sätter ner mycket av sig själv i jobbet, dels har en oro för elevernas välmående och oavsett den extra börda som pandemin innebär fortsätter ställa höga krav på den undervisning man ger.

I Borgaregatans skola har lärarkollegiet som Rönnblom leder kunnat stötta varandra genom hösten.

- Vi har en god sammanhållning så att vi kan stöda varandra, det är ingen katastrof överhuvudtaget. Det har inte påverkat verksamheten och det är jag tacksam över.

Diskussion om artikeln